# ID: svediakorp-gov472218
# author: Monica Frassoni, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 575
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen har varit positiv till att dessa områden blir en del av gemenskapsförfarandet ända sedan man i och med Maastrichtfördraget uppfann pelarsystemet, vilket i teorin bara var menat att vara tillfälligt men i verkligheten har visat sig vara ganska slutgiltigt.
Förfaranden är dock inte allt, och jag undrar vilken politik som parlamentet, rådet och kommissionen nu kommer att genomföra inom dessa områden.
Det som prioriteras förefaller vara att minska, avvisa, inskränka och eliminera, och det är märkligt att denna debatt inleddes med att kommissionsledamoten talade om terrorismen och om att säkerheten måste vara den viktigaste frågan.
Detta talar sitt tydliga språk och inte minst visar det vad många av våra ledare anser vara prioriterade frågor.
Trots gränserna, de fruktansvärda riskerna och den ständigt större toleransen för kränkningar av folkrätten, kommer vi inte lyckas stoppa invandringen och detta är något vi alla måste ha klart för oss.
Herr kommissionsledamot!
Uppriktigt sagt tycker jag inte om när ni använder ordet ” solidaritet ” alltför mycket, särskilt när ni menar att ” hjälpa medlemsstaterna att neka inträde vid gränserna för människor som befinner sig i en desperat situation, utan några rättigheter ”.
Jag vill också påpeka att vi genom att välja detta handlingssätt inte alls har undanröjt risken att vi, om vi nekar inträde vid gränserna för människor som kommer med båtar, allvarligt kommer att kränka många av dessa människors rättighet att söka asyl, i det fall att de direkt skickas tillbaka till den plats som de kommit ifrån.
Masslegalisering, vilket fördöms inte bara av Eva Klamt utan också av Franco Frattini, är ett direkt resultat av den politik där man säger att ” det är möjligt att stoppa invandringen ”, men detta döljer faktiskt en sanning, nämligen att vi behöver invandrare.
Herr Frattini, herr Rajamäki!
Jag vet inte om det är sant att merparten av de olagliga invandrare som kommer till våra länder saknar kvalifikationer.
Jag känner till fall med historielärare och elektriker, kvalificerade personer som kommer hit men som inte kan hitta jobb för kvalificerade arbetstagare eftersom de uppenbarligen förväxlas med personer som inte har några kvalifikationer alls.
Enligt min åsikt sänder EU ut fel budskap när man säger att problemet handlar om att beröva utvecklingsländer personer som i stället kan hjälpa dessa länder att komma ur sitt outvecklade tillstånd.
Herr Rajamäki, herr Frattini!
Jag skulle slutligen uppskatta om ni kunde berätta vad ni anser om avtal med tredjeländer.
Min grupp och jag själv är mycket bekymrade över denna fråga.
Vi vet att vissa av medlemsstaterna, såsom Frankrike, Spanien och Italien, använder sig av samförstånd mellan polismyndigheter för att i hemlighet förhandla fram avtal med tredjeländer där det inte ges någon garanti alls för att människors rättigheter respekteras.
Vi vet mycket väl att dessa länder väldigt ofta avsiktligen kränker inte bara sina egna medborgares rättigheter, utan också migranters rättigheter.
Detta gäller i synnerhet Libyen, ett land till vilket Franco Frattini precis har uttryckt sin önskan att donera en stor summa pengar.
Personligen skulle jag uppskatta om han kunde ägna lite tid åt att förklara vilken typ av demokrati och publicitet som krävs för överenskommelser såsom denna.
