# ID: svediakorp-gov472211
# author: Kari Rajamäki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,818
# sentences: 131
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Först av allt ska jag hälsa från Tammerfors och min kollega Leena Luhtanen.
Jag vill först tacka Jean-Marie Cavada och Giuseppe Gargani för deras mycket viktiga bidrag i Tammerfors.
Vi förde öppna och konkreta diskussioner om utvecklingen av frihet, säkerhet och rättvisa.
I anslutning till detta lärde vi oss också om cykling, och kommissionsledamot Franco Frattini sa att vi måste fortsätta att trampa så att vi inte faller omkull.
Det är lite samma sak med EU.
Vissa av mina mer kritiska kolleger sa att cykeln säkert kan stoppas på ett säkert sätt och att man också kan sätta ner fötterna på marken för att få stöd.
Slutligen blev jag tvungen att säga att om kedjan har ramlat av, då är det ändå svårt att komma i gång igen.
Vi borde kanske anta den filosofi som Jean-Marie Cavada verkar ansluta sig till i vad som var ett utmärkt anförande.
EU-samarbetet är viktigt för att stärka våra medborgares säkerhet.
Samtidigt behöver vi se till att grundläggande rättigheter och friheter respekteras.
I detta sammanhang är EU: s förmåga att fungera, fatta snabba beslut och reagera på förändringar i den operativa miljön avgörande.
Den politiska linje som man enades om vid Europeiska rådets möte i Tammerfors 1999 innebär att man även fortsättningsvis behöver ha en hög grad av samarbete mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet.
Det finska ordförandeskapet vill verka för den nya Tammerforsandan.
Skyddandet av grundläggande rättigheter är något som prioriteras.
Alla medlemsstater har anslutit sig till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och i rådets arbete finns alltid en ambition att garantera att de principer som ryms inom denna konvention upprätthålls.
Detta gäller självklart också sådana känsliga frågor som kampen mot terrorismen.
Jag vill understryka att dessa värderingar erkänns inom alla områden, både när det gäller interna åtgärder och i förbindelsen med tredjeländer.
Särskild uppmärksamhet ägnas åt att inrätta en EU-byrå för grundläggande rättigheter.
Diskussioner om en rådsförordning för inrättande av den föreslagna EU-byrån för grundläggande rättigheter har inletts och arbetet har nu nått ett viktigt skede.
Det finska ordförandeskapet kommer att göra en beslutsam insats för att denna byrå ska ha inrättats i början av nästa år.
En viktig fråga som togs upp är om byrån också bör agera inom områden som nu ryms under avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen.
Ordförandeskapet vill särskilt fokusera på att undersöka byråns behörighet under den tredje pelaren.
Vi hoppas att medlemsstaterna i detta sammanhang kommer att vara flexibla, så att vi kan finna en lösning som alla kan vara nöjda med.
Förra hösten förde vi konstruktiva samtal om direktivet om lagring av uppgifter, i vad som var ett svårt läge, för att överväga dess tekniska, rättsliga och ekonomiska aspekter.
Vi kunde snabbt ta itu med medlemsstaternas och Europaparlamentets viktigaste intressen.
Jag menar att detta är ett utmärkt exempel på hur beslut kan fattas med kvalificerad majoritet.
Samtidigt är visserligen målet att nå samförstånd.
Mot denna positiva bakgrund vill vi så snabbt som möjligt kunna anta rambeslutet om skydd av personuppgifter under den tredje pelaren.
Vi siktar på att slutföra första behandlingen av förslaget under den innevarande sexmånadersperioden.
Rådet överväger nu noga Europaparlamentets yttrande om detta förslag.
Avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna – det vill säga utvidgningen av Schengenområdet – är ett viktigt politiskt mål för att skapa ett område i EU grundat på frihet.
Genom den utvärdering av Schengensamarbetet som inleddes i början av året har det redan blivit möjligt att göra omfattande utvärderingar av polissamarbetet och viseringssamarbetet i de nya medlemsstaterna, samt dataskyddet vid land- och sjögränser och vid flygplatser.
De nya medlemsstaterna måste uppfylla alla villkoren för att kunna tillämpa Schengenregelverket.
Detta inbegriper också att man praktiskt kan använda sig av Schengens informationssystem.
De inspektioner som planerats under året är nu på god väg att genomföras.
Vi kommer att granska resultaten i december och då kommer vi att besluta om vidare åtgärder.
För en tid sedan mottog vi en rapport från kommissionen om de fördröjda tekniska framstegen med SIS II-systemet.
Åtgärderna och tidsplaneringen i anslutning till detta måste undersökas på ett öppet och ärligt sätt mot bakgrund av de senaste uppgifterna.
Europeiska rådets hållning innebär att vi har en skyldighet och en önskan att undersöka vad vi kan göra för att snabba på förberedelserna för att avskaffa kontroller vid de inre gränserna.
Det finska ordförandeskapet har tillsammans med Europaparlamentet verkat för att lagstiftning om SIS II upprättas, och förhoppningsvis kommer vi att nå ett samförstånd om detta i oktober.
Jag vill tacka parlamentets föredragande Carlos Coelho för hans tuffa men beslutsamma sätt att finna en gemensam lösning.
I en arbetsgrupp på hög nivå i rådet kom vi också överens om praktiska åtgärder för att försöka förbättra samordningen inom SIS II-projektet, samarbetet mellan nationella projekt och förberedelserna för det centrala systemet, vilket kommissionen ansvarar för.
Det finska ordförandeskapet i rådet tog upp denna kontroversiella fråga direkt i juli och den diskuterades även förra veckan i Tammerfors.
Vid nästa veckas möte i rådet kommer vi att diskutera den nya tidsplanen för de tekniska förberedelserna för SIS II-projektet och alla realistiska alternativa lösningar som kan stå till vårt förfogande.
Detta bör lägga grunden för att vid rådets möte i december och i Europeiska rådet kunna sätta ett måldatum för avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna.
Vid rådets möte i december kan den allmänna situationen med Schengeninspektionerna också komma att undersökas.
Vi kommer att göra vårt yttersta för att utvidga Schengenområdet så snabbt som möjligt, utan att kompromissa när det gäller säkerheten.
Fördraget innehåller redan bestämmelser om förfaranden som kan underlätta tolkningen av fall under avdelning IV i fördraget eller lagligheten hos eller tolkningen av handlingar som antagits av gemenskapens institutioner.
Enligt artikel 67 i EG-fördraget kan rådet, när det agerar enhälligt och efter att ha rådfrågat Europaparlamentet, anpassa bestämmelserna om EG-domstolens behörighet.
På fredag kommer frågan att tas upp för första gången av domstolens arbetsgrupp och om den kommer att diskuteras ytterligare beror på de yttranden som medlemsstaterna gör där.
Ordförandeskapet ser detta som en viktig fråga.
Som vi vet förväntar sig EU: s medborgare med rätta att EU ska kunna samarbeta mer effektivt i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.
Samtidigt måste vi se till att grundläggande fri- och rättigheter respekteras.
I kraft av EU-fördraget kan rådet, om det agerar enhälligt och efter att ha rådfrågat Europaparlamentet, godkänna användandet av övergångsklausulen i artikel 42 i EU-fördraget, och helt eller delvis ” harmonisera ” polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
Förra veckan hölls en viktig debatt i Tammerfors om detta ämne.
I debatten deltog företrädare för medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet, och jag vill särskilt uppmärksamma Jean-Marie Cavadas fasta åsikt som framfördes i ministerrådet, vilken inte bara speglar min egen åsikt utan även Europaparlamentets åsikt.
Den utgjorde ett mycket viktigt tillskott till debatten.
Där fanns också ett mycket starkt stöd för effektivare beslutsfattande.
Vi är fast beslutna att fortsätta arbetet inom detta område i enlighet med Europeiska rådets slutsatser.
Jag vill betona att denna debatt inte står i motsättning till konstitutionsfördraget.
Vi vill särskilt betona fördragets betydelse för utvecklingen av ett område grundat på frihet, säkerhet och rättvisa.
För att framsteg i rättsliga och interna frågor ska märkas även när det gäller allmänhetens säkerhet, behöver vi se till att dessa handlingar är helt integrerade i medlemsstaternas rättsliga system.
Under vårt ordförandeskap kommer vi att sträva efter att på grundval av kommissionens meddelande utveckla system för att utvärdera rättsliga och interna frågor.
Dessutom har flera metoder för inbördes utvärdering inrättats för frågor om organiserad brottslighet och terrorism.
Alla medlemsstater har ännu inte ratificerat protokollen till Europolkonventionen.
Rådet har med jämna mellanrum påmint medlemsstaterna om hur viktigt detta är.
Finlands företrädare förlitar sig på att protokollet kommer att träda i kraft före detta års slut.
Ett närmare samarbete mellan myndigheter med ansvar för brottsbekämpning har varit ett sätt att försöka ge den interna säkerheten ett mervärde i den utvidgade unionen.
Ordförandeskapet kan tillkännage att Finland inom den närmaste framtiden kommer att anta nationella åtgärder som kommer att göra det möjligt för Finland att underteckna Prümfördraget.
Snart kommer åtminstone åtta medlemsstater att ha undertecknat detta fördrag.
Därmed uppfylls minimikravet för att inleda ett utökat samarbete enligt artikel 43 i EU-fördraget.
I egenskap av ordförandeland kommer vi att verka för att göra Prümfördraget till en del av EU: s rättssystem.
Rådet kommer att fortsätta diskussionen om rambeslutet om rättssäkerhetsgarantier på grundval av kommissionens initiativ.
I juni beslutade rådet att fortsätta sitt arbete utifrån det kompromissförslag som ordförandeskapet lagt fram.
Detta ledde till större restriktioner i antalet rättigheter och rättigheternas omfattning än det gemensamma förslaget som i stället var inriktat på generella krav.
Vi strävar dessutom efter att under den innevarande sexmånadersperioden slutföra första behandlingen av förslaget beträffande dess huvudsakliga innehåll.
När det gäller rasism och främlingsfientlighet har rådet meddelats att de medlemsstater som hade haft generella förbehåll om förslaget till beslut inte längre har dessa förbehåll.
Diskussionerna kan därför återupptas så snart som möjligt.
EU har utvecklat en gemensam politik om invandring, gränskontroller och asyl som baserar sig på Europeiska rådets möte i Tammerfors och på Haagprogrammet.
Politiken bygger på medlemsstaternas solidaritet, ömsesidigt förtroende och delat ansvar.
Full hänsyn tas till mänskliga och grundläggande rättigheter, inklusive Genèvekonventionen om flyktingar och rätten att söka asyl i EU.
Medlemsstaterna och deras myndigheter ansvarar för att kontrollera sina yttre gränser, invandringen och asylförfarandet.
Hittills under det finska ordförandeskapet har rådet strävat efter att föra en omfattande debatt om invandringsfrågor.
Detta var fallet både vid rådets möte i juli och vid förra veckans informella ministermöte i Tammerfors.
Den senaste tidens händelser på Kanarieöarna och i Medelhavet belyser det öde som EU: s länder delar och behovet av ett åtagande från alla medlemsstater.
Det är viktigt att unionens institutioner – Europaparlamentet, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), kommissionen och andra behöriga organ – verkar i en anda av samarbete och samordning.
EU behöver öka sina insatser för att praktiskt stödja de medlemsstater som bär den största bördan med avseende på det antal olagliga invandrare som anländer.
I anslutning till detta presenterade ordförandeskapet sitt initiativ om en utvidgad europeisk solidaritet vid mötet i Tammerfors.
Under detta initiativ skulle i utbyte mot ett ekonomiskt bidrag från EU ett förfarande inrättas för att se till att medlemsstaterna efterlever gemensamt beslutade regler och tar ansvar för olagliga invandrare och asylsökande som kommer in på deras territorium.
Debatten om ordförandens initiativ ska fortsätta, på grundval av de mycket positiva diskussionerna i Tammerfors.
Utvecklingsstöd från EU och från medlemsstaterna är centralt för att eliminera den olagliga invandringens orsaker.
Krisen i Medelhavet visar oss nu åtminstone hur viktiga yttre förbindelser är i kampen mot olaglig invandring.
Den övergripande strategin för migration och de viktigaste åtgärderna med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet, som antogs av Europeiska rådet i december förra året, utgör en gemensam handlingsram för EU.
Detta kommer att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna, öka dialogen med företrädarna för länderna i Afrika och samarbetet i Medelhavsregionen som helhet.
Europeiska rådet har bett kommissionen att vid slutet av året rapportera om de framsteg som gjorts.
Den övergripande strategin har lett till ett antal viktiga initiativ.
Dessa inbegriper ministermötet i Rabat i juli, initiativen från Frontex om att utveckla kustövervakningen i Medelhavet och särskilda stödåtgärder för att hjälpa Spanien och Malta.
Ordförandeskapet främjar dessa initiativ samt kommissionens mycket viktiga förslag om en förordning för att inrätta snabbinsatsgrupper inom gränsförvaltningen (” Rabit ” -förordningen).
En av det finska ordförandeskapets prioriterade frågor är att man utvecklar ett system för integrerad kontroll av de yttre gränserna och antar en strategi för detta.
Kommissionen kommer vidare att grundligt och på ett sammanhängande sätt undersöka de relevanta frågorna i meddelandet om olaglig invandring som presenterades i juli.
För att uppnå målen om olaglig invandring som sattes upp i Tammerfors har ett antal handlingar redan antagits angående statusen för personer som sedan länge är bosatta i ett land, familjeåterförening, beviljande av uppehållstillstånd till offer för människohandel, och rätt till inresa och vistelse för studier och yrkesutbildning, frivilligarbete och vetenskaplig forskning.
I januari antog kommissionen en strategisk plan för laglig migration enligt mandatet i Haagprogrammet.
I denna plan tar man också hänsyn till Lissabonprogrammet som antogs i juli förra året.
Ett annat stort steg framåt är ramprogrammet om solidaritet och hantering av migrationsflöden för perioden 2007 – 2013 och de fyra fonder som ska inrättas under detta: Europeiska flyktingfonden, Europeiska fonden för de yttre gränserna, Europeiska återvändandefonden och Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare.
Rådet verkar för en överenskommelse vid första behandlingen med Europaparlamentet om dessa viktiga verktyg.
Ordförandeskapet inser att förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna är mycket viktigt för en gemensam politik för återvändande, men vi är också medvetna om de problem som behöver lösas för att man ska kunna nå en kompromiss om förslagen inom en rimlig tidsram.
Tillsammans med Europaparlamentet och kommissionen har rådet redan beslutat om att intensifiera debatten för att kunna nå en slutsats i överläggningarna om förslaget.
När det gäller asylfrågan förväntas en diskussion inledas om hur befintliga EU-regler om asyl skulle kunna förbättras.
Kommissionen ska upprätta en grönbok om det gemensamma europeiska asylsystemets framtid.
Detta diskuterades också i Tammerfors.
Det är ordförandeskapets mål att se till att de nuvarande miniminormerna omformas till faktiska gemensamma regler om asyl och subsidiärt skydd.
Det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna i asylfrågor behöver också stärkas.
Rådet förväntar sig att kommissionen ska lägga fram sitt förslag i denna fråga.
Rådet förväntar sig också att kommissionen snart ska lägga fram ett lagförslag om att låta flyktingar och dem som har beviljats subsidiärt skydd omfattas av en långsiktig uppehållsrättslig ställning.
Ökad insyn i EU: s arbete är ett nyckelmål.
I juni enades Europeiska rådet om åtgärder för att öka öppenheten.
Det finska ordförandeskapet betonar den avgörande betydelse som öppenheten har och föreslår att man aktivt fortsätter debatten om öppenhet på grundval av grönboken.
Öppenheten förespråkades också flitigt i Tammerfors.
Slutligen vill jag angående de hemliga fängelser som nämnts i ett tal av Förenta staternas president i början av september försäkra parlamentet om att rådet är medvetet om de konsekvenser detta kan ha.
Vid ett sammanträde i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) i september uttryckte ministrarna sitt engagemang för att effektivt bekämpa terrorismen genom att använda alla rättsliga medel och verktyg som står till deras förfogande.
Terrorismen är helt enkelt ett hot mot ett värderingssystem som grundas på rättsstatsprincipen.
Mänskliga rättigheter och humanitära normer måste efterlevas i kampen mot terrorismen.
Som jag sa vid ett möte i augusti i London får inte en enda seger vinnas av terroristerna eller av deras insatser att undergräva grundläggande rättigheter och värderingar.
Vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i juli framhöll jag att det var nödvändigt att medlemsstaterna också stöder sammanställandet av en rapport om CIA-flygningar för transport av fångar, för att stärka grunden för ett mer konfidentiellt och praktiskt samarbete i säkerhetsfrågor.
Mina damer och herrar!
Jag beklagar att mitt anförande har varat så länge.
Vid det här laget har jag ägnat mig åt parlamentariskt arbete under 24 år, och när man får tillfälle att tala till en sådan trevlig församling vill man lätt säga lite för mycket.
Avslutningsvis vill jag dock säga att våra medborgare förväntar sig att EU som en självklarhet kommer att skapa säkerhet, effektivare beslutsfattande och möjligheten att svara på nya utmaningar.
De kommer också att insistera på att vi ska kunna bekämpa organiserad brottslighet och terrorism och kontrollera migrationsflöden och våra gemensamma yttre gränser på ett effektivt sätt.
Det är vårt ansvar och en utmaning för den parlamentariska behörigheten, både i Europaparlamentet och i de nationella parlamenten, att tillsammans försöka uppfylla kravet att EU ska vara en rättvis och säker plats att leva på för alla.
