# ID: svediakorp-gov472168
# author: Andrzej Jan Szejna, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även om man tar hänsyn till de nuvarande skillnaderna mellan de nationella juridiska systemen är det högst önskvärt att främja ett gemensamt erkännande av domar för EU och medlemsstaterna.
Som redan har påvisats av rådets möte i Tammerfors är principen med ett gemensamt erkännande hörnstenen i ett juridiskt samarbete både i civilmål och i brottmål.
Med tanke på det är det av yttersta vikt att fastställa en lämplig rättslig grund, så att man kan ta hänsyn till en fastställd dom i en medlemsstat i nya rättsförhandlingar mot samma person, men med andra grunder, i en annan medlemsstat.
Kommissionens förslag om ett rambeslut bör godkännas med ändringsförslagen.
Målet med principen om ett gemensamt erkännande ska ge samma validitet och samma effekt till de fastställda domarna i andra medlemsstater som vid tidigare nationella domar.
Det bör uttryckligen fastställas att medlemsstaten inte måste följa en fastställd dom i en annan medlemsstat, utan att man bara drar de lämpligaste slutsatserna utifrån det tidigare målet i de nya förhandlingarna.
Vidare kommer beaktandet av tidigare domar att regleras av nationella lagar i varje medlemsstat.
En assimilationsprincip för fastställda domar i andra medlemsstater till nationella domar bör etableras, samtidigt som man i den nationella lagstiftningen får dra de korrekta slutsatserna utifrån principen.
Men jag tycker att det är nödvändigt att man tar hänsyn till tidigare domar, förutsatt de får samma vikt i utvärderingen som i domen som fastställts av medlemsstaten där förhandlingarna har öppnats.
När det gäller brottsmålsförfaranden i medlemsstaten får man dessutom inte ta hänsyn till en fastställd dom som är kopplad till ej straffbara handlingar i den medlemsstaten.
