# ID: svediakorp-gov472166
# author: Panayiotis Demetriou (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Förslaget om beaktande av fällande domar avkunnade inom Europeiska unionen ingår i de institutionella bestämmelser som främjas av kommissionen inom ramen för genomförandet av slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors, och i detta sammanhang vill jag passa på att berömma kommissionens vice ordförande Franco Frattini för de insatser han gör för att genomföra dessa slutsatser från Europeiska rådet i Tammerfors.
Detta förslag är ett ytterligare steg i riktning mot ett utökat rättsligt samarbete och skapande av förtroende mellan medlemsstaterna på det rättsliga området.
Det är ännu en åtgärd för att främja principen om ömsesidigt erkännande av civil- och brottmålsdomar, som anses utgöra hörnstenen i det rättsliga samarbetet inom unionen.
Att införa ett förfarande för att ta hänsyn till tidigare fällande domar är nödvändigt för en effektivare brottsbekämpning, särskilt på grund av att de befintliga tillämpliga europeiska konventionerna från 1959 och 1970 har visat sig vara ineffektiva.
I den nuvarande utformningen begränsas förslaget till att reglera rena lagstiftningsfrågor.
Regleringen av förfarandemässiga frågor sker inom ramen för ett annat förslag som för närvarande behandlas i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och som har utarbetats av vår hedervärde vän och föredragande Agustín Díaz de Mera.
Det förslaget är den andra sidan av medaljen.
I och med det förslag som vi ska rösta om undantas administrativa fällande domar från definitionen av en fällande dom, eftersom de inte förs in i registret för fällande domar i de flesta medlemsstaterna och på grund av att det inte finns någon enhetlig definition av vad som utgör en administrativ fällande dom.
I förslaget främjas principen om likställdhet när det gäller vikten och graden av allvar mellan en fällande dom som har avkunnats av en domstol i en annan medlemsstat och en fällande dom som avkunnas i den medlemsstat där det nya brottmålsförfarandet äger rum.
En fällande dom som har avkunnats i en annan medlemsstat får följaktligen inte beaktas vid ett brottmål i en medlemsstat om den gärning som domen avser inte utgör ett brott i den medlemsstaten.
Förslaget är fritt från den förvirring och osäkerhet som skulle finnas om bestämmelserna i det ursprungliga förslaget om selektivt beaktande av tidigare fällande domar och brott hade antagits, men man behåller medlemsstatens skyldighet att inte beakta domar som avkunnats i en annan medlemsstat när principen för, preskription eller amnesti har överträtts.
Vi anser att det förslag som vi ska rösta om har utformats så att vederbörlig hänsyn tas till både principen om ömsesidigt erkännande av domar och politiken för gradvis likställande av lagstiftningen.
Det bör återigen betonas att den föreliggande åtgärden, liksom andra liknande åtgärder, bygger på principerna om ömsesidigt erkännande och förtroende.
Det är emellertid viktigt att rådet går vidare så snabbt som möjligt genom att anta det drastiska förslaget om minimikriterier för rättsliga förfaranden, som röstades igenom för många månader sedan av Europaparlamentet och som kommer att bidra till att stärka de ovannämnda principerna.
Varför skjuter rådet upp en sådan viktig fråga?
Avslutningsvis välkomnar jag det finska ordförandeskapets uttalande häromdagen om att intensifiera utarbetandet av lagstiftningen och kontrollen av tillämpningen av beslut om straffrättsliga frågor.
Vi får hoppas att detta uttalande även kommer att omsättas i handling.
