# ID: svediakorp-gov472073
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,185
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka föredraganden för det arbete han har lagt ned.
Det är uppenbarligen ett viktigt bidrag.
Det utgör en synnerligen intressant utvärdering som utan tvivel kommer att tjäna som stöd för kommissionens rapport den 8 november.
Även om vi inte nödvändigtvis håller med om allt som står i betänkandet anser jag att det är viktigt för parlamentet att ta upp den här frågan och att klargöra vår egen ståndpunkt genom sitt bidrag.
Den debatt som just har ägt rum anser jag verkligen har belyst de frågor som har samband med Turkiets anslutningsprocess som började för nästan ett år sedan.
Kommissionen kommer naturligtvis att ta hänsyn till denna debatt när den lägger fram sin egen rapport den 8 november.
Denna rapport kommer, som alltid, att vara grundlig, objektiv och kompromisslös.
Den kommer att grunda sig på ett brett spektrum av informationskällor, däribland både officiella uppgifter från regeringen och analyser av turkiska och andra icke-statliga organisationer och även från stora internationella institutioner.
Den kommer även att ta hänsyn till de betänkanden som har utarbetats av utskotten i parlamentet, såväl som Bozkurtbetänkandet.
Med all tillbörlig respekt, Jacques Toubon, vill jag lugna er.
Detta kommer inte att bli någon saga.
För övrigt har kommissionen inte för vana att göra det som ni plötsligt anklagar den för.
Och det är verkligen inte dess mål att lägga fram en rapport som är ensidig och oskarp eller ofullständig, inte ens om detta skulle tillfredsställa er.
Det är därför viktigt att alltid komma ihåg de frågor som tillhör detta projekt.
Det beslut som fattades den 3 oktober 2005 speglar förvisso vår önskan att fullgöra våra åtaganden, men det vittnar även om ett mäktigt ömsesidigt intresse.
Jag hörde nyss någon säga här i kammaren att Turkiet har mer att vinna på detta än EU.
Jag är inte alls säker på det.
Jag anser att det är uppenbart att Turkiet behöver EU för att fortsätta att bli en modern och demokratisk stat och få stöd för utvecklingen av landets ekonomi, men jag anser att EU också behöver Turkiet vid sin sida som ett fokus för fred, stabilitet, demokrati och välstånd.
Aktuella händelser är, som någon sa, tillräckligt för att dagligen visa det strategiska värdet i denna övning.
Vare sig vi talar om Iran, Irak, Mellanöstern i allmänhet, dialogen mellan civilisationerna eller energikrisen tycks Turkiet alltid vara ett nyckelland, en viktig tillgång för Europa.
Detta befriar naturligtvis inte på något sätt Turkiet från de förpliktelser som varje kandidatland måste fullgöra; det kommer EU att se till.
Men EU kommer inte att uppträda som en despotisk lärare som ger sina lektioner.
Låt oss komma ihåg att det var Turkiet som framställde sig som kandidat, som tog det steget.
Turkiet gick alltså med på att möta de svårigheter som en integrering med Europa innebär, eftersom man i den såg nyckeln till sin egen och sitt folks framtid.
För den sakens skull måste Turkiet nu med kraft hålla fast vid att fortsätta och stärka den reformprocess som landet självt så oförskräckt har inlett.
Vi kommer för vår del naturligtvis att fortsätta att uppmuntra landet att fortsätta på den inslagna vägen, och det kommer vi inte att upphöra med.
Turkiet strävar efter att ansluta sig till EU.
Jag anser att vi ska ge landet sin chans, en chans som måste vara rättvis och utgå från tydliga och öppna regler som har fastställts från början och inte heller kommer att ändras efter dagsläget.
Jag har något som jag vill tillägga.
Jag har ofta en känsla, och detta gäller inte bara här i parlamentet, av att det när vi debatterar denna fråga är som om vi skulle utvärdera Turkiet för anslutning i dag, när denna i själva verket kommer att äga rum längre fram.
Det är självklart att Turkiet inte kommer att anslutas i morgon och att processen fortfarande lär komma att ta sin tid.
Detta är därför bara en provisorisk utvärdering.
Bedömningar görs med hänsyn till framsteg och landvinningar – vilka ibland tar alltför lång tid – och även till bakslag.
Det är helt uppenbart att detta är en process under utveckling.
Det är därför mycket orättvist att ta en ögonblicksbild vid ett enstaka tillfälle och bara fokusera på den.
Anslutningen går inte till på det sättet.
Jag kan tillägga att detta inte motsvarar någon utvidgningsprocess som vi känner den i det förflutna.
Varför skulle då Turkiet behandlas på något annat sätt?
Nu kommer jag, innan jag slutar om 20 sekunder, till frågan om Armenien.
Jag vill i vilket fall som helst påpeka – och jag är mycket medveten på denna punkt, och det är EU också, eftersom vår plikt att minnas tillhör våra nedärvda värderingar – att denna fråga inte är och aldrig har varit ett villkor från EU: s sida för att inleda förhandlingar eller för en anslutning som sådan, varken när det gäller Turkiet eller något annat kandidatland.
Att införa detta villkor i dag skulle innebära en förflyttning av målet som i Turkiet mycket påtagligt skulle uppfattas som ett knep av EU att införa nya villkor i syfte att till varje pris hindra Turkiets anslutning till EU.
Det är å andra sidan mycket viktigt att försäkra sig om att yttrandefriheten, även när det gäller känsliga frågor med anknytning till Turkiets förflutna, respekteras till fullo i landet.
Erfarenheterna från våra egna länder visar att debatten om det förgångna, hur deprimerande den än må vara, alltid uppstår som resultatet av en medvetenhet inom våra samhällen och sällan eller aldrig som resultatet av en order eller ett diktat utifrån.
Hela denna debatt är knuten till principen om försoning, som är en av de främsta drivkrafterna i det europeiska projektet.
Kommissionen har alltid varit tydlig i den frågan.
Turkiets förbindelser med Armenien måste förbättras, först genom upprättande av diplomatiska förbindelser och ett öppnande av gränsen mellan länderna, som för närvarande är stängd.
Turkiets möjlighet att ansluta sig till EU måste leda till en förbättring av de bilaterala förbindelserna och till försoning, även med tanke på det förflutna.
Vi förväntar oss naturligtvis att Turkiet ska behandla denna fråga som en integrerad del av en fri och öppen offentlig debatt där det måste vara möjligt att utbyta alla olika synpunkter.
Herr talman, mina damer och herrar!
Detta är kommissionens svar och mina intryck efter att ha följt denna synnerligen intressanta debatt.
Jag kommer naturligtvis att rapportera vidare till Olli Rehn som är mer bekant med dessa frågor än jag.
Hys inga som helst tvivel på att ert bidrag till rapporten den 8 november kommer att vara välkommet.
