# ID: svediakorp-gov472058
# author: Vural Öger (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I december 2004 fattade parlamentet med 402 ja-röster ett tydligt beslut att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet.
Detta var en tydlig signal.
I dag debatterar vi betänkandet om Turkiets framsteg inför anslutningen, ett betänkande som i själva verket skulle vara en konstruktiv granskning av förhandlingarna med Turkiet och av anslutningsprocessen.
Det slår mig emellertid att man i detta Eurlingsbetänkande tenderar att tappa bort vårt mål – Turkiets medlemskap i EU.
Jag frågar mig därför vad det är vi vill.
Är det att Turkiet ska fortsätta på sin reformväg – i vilket fall vi bör behandla landet juste – eller säger vi att vad landet än gör, kommer det aldrig att bli medlem i EU?
Våra turkiska partner ställs inför en rad dåliga exempel.
De framsteg som har åstadkommits och de goda exemplen bortser man nästan helt ifrån.
Detta är ingen juste behandling.
Det är klart att Turkiet har mer att arbeta med i sin reformprocess.
Det är också sant att det måste fullgöra sina skyldigheter enligt Ankaraprotokollet: Mänskliga rättigheter, demokrati och skydd för minoriteter är nödvändiga förutsättningar för EU-anslutning.
Om Turkiet uppfyller de kriterier som redan har fastställts och fortsätter att föra sin reformprocess framåt måste även vi stå fast vid att målet är Turkiets EU-medlemskap.
Detta bör framhållas i vårt betänkande.
Jag anser att detta skulle vara en mycket tydlig signal.
Om föredraganden eller parlamentet inte håller med måste detta läggas fram i ett betänkande om Turkiet, för annars kommer halvsanningar som dessa att minska parlamentets trovärdighet.
Vi fattade ett beslut i Strasbourg i oktober 2005 om att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet, och detta måste vi hålla fast vid i dag.
Jag har alltid sagt att Turkiet ännu inte var redo för anslutning men för att inleda förhandlingar.
EU bör visa förståelse och solidaritet genom att erkänna och stödja detta.
