# ID: svediakorp-gov472057
# author: Bernd Posselt (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Turkiet är inte ett europeiskt land.
Dess anslutning skulle tänja ut, överbelasta, försvaga och kanske rentav äventyra hela EU.
Den som påstår något sådant riskerar att bli anklagad för att vägra att stödja reformprocessen och att genomdriva kriterierna.
Men redan ett privilegierat partnerskap kräver att Köpenhamnskriterierna iakttas och att reformarbetet går framåt, särskilt i den turkiska befolkningens eget intresse.
Vi måste ställa oss kritiska frågor.
De som vill att Turkiet ska ha fullt medlemskap söker kanske ett annorlunda Turkiet, men kommer bara att finna ett annorlunda EU – ett frihandelsområde med politiska inslag.
När det gäller Turkiet i sig måste vi ställa oss följande frågor.
Är sekularismen verkligen förenlig med demokrati om den bara är ett projekt för en minoritet, för en elit?
Är religionsfriheten verkligen förenlig med en statskontrollerad islam förklädd till sekularism?
Kan minoriteternas rättigheter verkligen förenas med kemalism, som är en sorts turkisk jakobinism?
Allt detta är välgrundade frågor som vi måste ställa oss.
Vi måste sluta att blint rusa in i en återvändsgränd för att kanske till slut finna att medlemsstaterna och EU: s folk säger nej till Turkiets anslutning, med ödesdigra konsekvenser för Turkiets inre stabilitet som följd.
Vi är skyldiga Turkiet – särskilt med tanke på att det är en viktig partner – att vara ärliga och utarbeta rimliga kriterier för ett sunt skräddarsytt partnerskap som överensstämmer både med Turkiets och EU: s intressen i stället för att hela tiden utmåla en bild av Turkiet som inte har den ringaste likhet med verkligheten.
Av den anledningen måste vi se till att vi inte hamnar under den linje som kommer fram i Eurlingsbetänkandet, vilket jag sa nej till i utskottet eftersom jag inte ansåg att det gick tillräckligt långt.
Denna linje bör emellertid ge uttryck för vår gemensamma ståndpunkt, för annars skulle den signal som vi sänder till Turkiet vara katastrofal.
