# ID: svediakorp-gov472051
# author: Philip Claeys (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 214
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Att inleda förhandlingar med Turkiet var ett historiskt misstag, för Europeiska unionen är, som namnet antyder, ett europeiskt projekt.
Nu måste vi passivt stå och se på hur hela projektet misslyckas.
Turkiet är ett islamiskt land med en företrädesvis auktoritär och patriarkal kultur.
Det bästa EU kan göra är att visa vem som bestämmer i förhandlingsprocessen, men faktum är att motsatsen för närvarande tycks vara fallet.
Turkiet vägrar att fullgöra sina förpliktelser gentemot Cypern och vågar till och med kräva att EU ska bryta den så kallade isoleringen av den ockuperade delen av Cypern.
Turkiet är den part som bestämmer.
Kommissionen och rådet har låtit EU: s väljare tro att förhandlingarna kan avbrytas när som helst om Turkiet inte samarbetar.
De slingrar sig nu åt alla håll för att inte behöva agera.
Först försökte de få EG-domstolen att avkunna en dom beträffande Cypern, och nu försöker de organisera förhandlingarna på ett sätt som garanterar att de känsliga kapitlen inte kommer upp förrän på slutet.
Allt detta gör man för att vinna tid och för att sedan kunna säga att det inte finns någon återvändo.
Var finns EU: s trovärdighet i allt detta?
