# ID: svediakorp-gov472038
# author: Jean-Louis Bourlanges (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det är något mystiskt med Eurlingsbetänkandet.
Men inte på det sätt som vissa människor påstår.
Det handlar inte om betänkandets skarphet eller tilltagande hårdhet.
När man läser betänkandet upptäcker man att vissa saker, som vi med rätta alltid har sagt, återupprepas.
Där står att de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten inte respekteras tillräckligt i Turkiet.
Där står att religiösa minoriteter inte har rätt att äga egendom, publicera sig eller undervisa, vilket de har överallt i Europeiska unionen.
Där står att det minsta man kan göra när man ansluter sig till en klubb är att skaka hand med alla dess medlemmar, och inte uppträda på ett stridslystet sätt gentemot någon av dem.
Där står slutligen att det har skett ett armeniskt folkmord, och att man inte kommer att kunna bygga någonting utan att först ha erkänt detta folkmord.
Det här är ingenting nytt.
Vi konstaterade detta 2004; vi krävde ett erkännande av folkmordet 2004, och 2005 sa vi att detta erkännande skulle vara ett förhandsvillkor.
Ett misslyckande med att anta punkt 49 skulle vara en reträtt från parlamentets sida.
Men det som verkligen är mystiskt med Eurlingsbetänkandet är dess följdriktighet.
Detta är en institution som, åtskilliga år senare, fortsätter att upprepa vad den tidigare har sagt.
I det klimat av allmänt förfall som Daniel Cohn-Bendit talade om så kritiskt för en stund sedan är detta någonting underligt.
Det är underligt att vi här och nu ska säga att det vi sa i går bör fortsätta att stå i centrum för vårt intresse.
Det mystiska med Eurlingsbetänkandet är att vi, för första gången i förhandlingarnas historia, upptäcker att vi har en stat som regredierar före anslutningen och inte efter, och som dessutom säger att anslutningen måste ske på landets villkor och inte på våra.
Det mystiska med Eurlingsbetänkandet är att denna institution, till skillnad från kommissionen i sin rapport om Bulgarien och Rumänien, har beslutat att säga sanningen, att beskriva den som den är och att förklara omständigheterna.
Fastän jag också vet att den första person som säger sanningen måste kritiseras ned – som Guy Béart sa för en tid sedan – hoppas jag att så inte blir fallet med Camiel Eurlings och hans betänkande, som jag helhjärtat stöder.
