# ID: svediakorp-gov472035
# author: Andreas Mölzer (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi får nu betala priset för att kommissionen har blundat för vissa faktorer när det gäller Turkiet.
Det räcker med att Turkiets reformer bara finns på papperet för att vi ska fira inbillade framsteg.
Till exempel kan nämnas att genomförandet av skyldigheten att anta internationella konventioner om mänskliga rättigheter, som har krävts av Turkiet under mer än 50 år på grund av dess medlemskap i Europarådet, firades som en stor framgång 2004.
Under 1999 beslutade Europeiska rådet att Köpenhamnskriterierna skulle vara uppfyllda innan förhandlingarna kunde inledas.
Dessutom har ytterligare politiska villkor fastställts med anknytning till Grekland / Cypern-konflikten.
Som om det inte var nog att kommissionen hittills har varit ytterst generös i sin tolkning när det gäller Turkiet kommer nu tidsfristen för Cyperns erkännande återigen att förlängas, med en vag förhoppning om att Turkiet ännu kan infria detta villkor.
Turkiet har avfärdat det krav som nu har framförts om att landet verkligen måste uppfylla kriterierna som politiskt motiverat och orealistiskt, och landet tycks uppfatta parlamentets beslut som icke-bindande.
Turkiet har, typiskt nog, till och med uppmanat ledamöter av Europaparlamentet att visa politisk klokhet och därmed fortsätta att skyla över bristerna.
Verkligheten ser emellertid något annorlunda ut; Turkiet är helt enkelt inte redo att ansluta sig till EU ännu.
Det existerar inget egentligt erkännande av Cypern, ingen egentlig känsla för några oförrätter när det gäller det armeniska folkmordet, och ingen egentlig vilja att behandla det kurdiska folket väl.
Det kan bara finnas ett svar på detta – vilket för övrigt medborgare över hela EU har sagt under lång tid – vi bör ge varje möjligt stöd till de reformvänliga krafterna i Turkiet, men uttala ett tydligt ” nej ” till Turkiets anslutning till EU.
