# ID: svediakorp-gov472026
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,480
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är ledsen, men jag måste åka efter första halvan av debatten, något som är ovanligt i mitt fall.
Anledningen är att jag har en presskonferens med Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso klockan 16.00, vilket är om tio minuter.
Direkt efter den ska vi båda resa till Sofia i Bulgarien och till Bukarest i Rumänien för att meddela dagens beslut och innehållet i parlamentets debatt om dessa två framtida medlemsstater i EU.
Jag beklagar att jag måste tjäna två herrar, men den senaste debatten drog ut något på tiden och jag är rädd att jag inte har något annat val.
Herr talman!
I förra debatten gjorde Paula Lehtomäki ett uttalande på rådets vägnar om utvidgningens framtid.
Jag välkomnar, liksom José Manuel Barroso, uttalandet och upprepar kommissionens engagemang och vår politik för en konsoliderad agenda för utvidgningen som täcker sydöstra Europa, med undantag för Bulgarien och Rumänien.
Den omfattar Turkiet och Kroatien och de andra länderna på västra Balkan.
Vi är försiktiga i fråga om nya utfästelser, men vi håller fast vid våra befintliga löften till länderna i sydöstra Europa,.
De kan se fram emot att kunna anslutas till Europeiska unionen när de uppfyller villkoren, enligt de löften länderna på västra Balkan fick vid toppmötet i Thessaloniki 2003.
Medan vi förbereder oss internt för en ny institutionell överenskommelse fortsätter den gradvisa och noggrant kontrollerade anslutningsprocessen för dessa länder i sydöstra Europa.
Vi kan inte ta ett sabbatsår från vårt ansvar för fred, stabilitet, frihet och demokrati.
Vi förväntar oss att EU: s medlemsstater ska kunna enas om en ny institutionell överenskommelse 2008.
Den nya institutionella överenskommelsen bör följaktligen ha kommit till stånd vid den tidpunkt då det kan förväntas att nästa medlemsstat kan ansluta sig.
Om Kroatien, som troligtvis blir nästa nya medlemsstat, fortsätter att bedriva reformer noggrant och med resultat bör landet vara redo att ansluta sig till unionen i slutet av detta decennium.
Jag vill tacka Camiel Eurlings för hans betänkande, som innehåller användbara faktorer för bedömningen av Turkiets framsteg på vägen mot anslutning.
Jag vill också tacka ledamöterna av utskottet för utrikesfrågor för deras bidrag.
Turkiets anslutning diskuteras ständigt.
Det stämmer att drivkraften för en reform har försvagats i Turkiet under det senaste året.
Vi bör emellertid inte glömma de framsteg som gjorts under det senaste decenniet, och inte heller våra förpliktelser mot Turkiet.
Målet för de förhandlingar som inleddes den 3 oktober 2005 är ett fullvärdigt EU-medlemskap för Turkiet, och processen är till sin själva natur förutsättningslös och utan automatik.
Denna förpliktelse har uppstått ur ett starkt samförstånd vad gäller den ömsesidiga fördelen med en integrering av Turkiet i EU.
Ett demokratiskt, stabilt och allt mer välbärgat Turkiet ligger i Europeiska unionens intresse.
Turkiets strategiska betydelse visades återigen genom landets beslut att delta i FN: s interimstyrka i Libanon (UNIFIL).
Under de senaste 12 månaderna har det inte gjorts tillräckliga framsteg i reformarbetet.
Det är viktigt att det tas nya initiativ och att det görs fler konkreta framsteg innan kommissionen lägger fram sin rapport den 8 november.
Det är först och främst yttrandefriheten som utgör hörnstenen i reformerna.
Det vidtas fortfarande rättsliga åtgärder mot journalister, författare, förläggare och människorättsaktivister för överträdelser av den beryktade artikel 301 i strafflagen, på den vaga grunden ” förödmjukande av turkiskheten ”.
När kassationsdomstolen slutligen avgjorde målet Hrant Dink i juli fastställdes rättspraxis för denna beryktade artikel 301, som är en överträdelse av de europeiska normerna.
Trots den friande domen för författaren Elif Shafak i förra veckan är yttrandefriheten alltså fortfarande hotad i Turkiet.
De rättsliga åtgärderna har en skrämmande effekt och skadar det betydelsefulla arbete som utförs av journalister, intellektuella och aktivister.
Jag har upprepade gånger uttryckt min oro över detta, senast i förra veckan för utrikesminister Abdullah Gül.
Jag är ärligt talat ganska trött på att säga samma sak om och om igen, men jag kommer att fortsätta att göra det under resten av min mandattid om inte denna brist åtgärdas.
Jag kan inte ens föreställa mig en medlemsstat i Europeiska unionen som inte respekterar en så grundläggande princip som yttrandefriheten.
Det är hög tid för Turkiet att ändra de restriktiva artiklarna i strafflagen och verkligen skriva om dem i linje med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Detta har betydelse också vad gäller den interna debatt om Turkiet som föredraganden, Camiel Eurlings, hänvisade till.
Det behövs ett öppet och konstruktivt åsiktsutbyte i Turkiet, som även inkluderar de känsligaste frågorna.
Det är nödvändigt såväl för den demokratiska processen i Turkiet och för att kunna möta morgondagens utmaningar som för Turkiets försoning med sina grannar, inklusive Armenien.
Försoning är en princip som utgör såväl den europeiska integrationsprocessens ursprung som dess resultat.
Därför uppmanar jag Turkiet att ta konkreta steg i den riktningen.
För det andra håller jag vad gäller religionsfrihet helt och hållet med föredraganden och rådet i denna viktiga fråga.
Bristerna bör korrigeras i lagen om stiftelser, som för närvarande diskuteras i Turkiets nationalförsamling.
Restriktioner som tillämpas på tillgångar, förvaltning av stiftelser och utbildning av präster måste avskaffas.
Det finns också muslimska minoriteter som diskrimineras.
För aleviterna, en folkgrupp på mellan 15 och 20 miljoner människor, finns rättsliga begränsningar för etablerande av gudstjänstlokaler, och de får inget ekonomiskt stöd från landets religiösa myndigheter.
I den sydöstra delen av landet undergräver våldsspiralen den positiva utveckling som vi har bevittnat sedan undantagstillståndet upphävdes för några år sedan.
Terrorismen är vår gemensamma fiende.
Turkiet och EU fördömer otvetydigt PKK, och jag beklagar djupt förlusten av oskyldiga liv i de attentat som har ägt rum i Turkiet i år.
Det räcker emellertid inte med en politik som bara grundas på säkerhetsfaktorer för att hantera problemen i regionen.
Den sydöstra delen av landet befinner sig i en allvarlig socioekonomisk situation, inte bara på grund av säkerhetsrisker utan också på grund av hög arbetslöshet och fattigdom.
Turkiet förväntas snart anta en omfattande strategi som inriktas på alla de behov som finns i denna region: ekonomiska, sociala och kulturella.
Låt mig övergå till de villkor som Turkiet måste uppfylla.
Turkiet förväntas genomföra tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet till fullo.
Det innebär att Turkiet måste undanröja hinder för den fria rörligheten för varor, inklusive dem som avser transportmedel, som strider mot associeringsavtalet.
Följaktligen bör Turkiet öppna sina hamnar för fartyg från alla medlemsstater, inklusive Republiken Cypern.
Såsom fastställs i förhandlingsramen är framstegen i förhandlingarna också beroende av att Turkiet uppfyller sina åtaganden.
Jag vill upprepa att Turkiets åtaganden inom ramen för Ankaraprotokollet inte är knutna till att bryta den turkcypriotiska befolkningsgruppens ekonomiska isolering.
I förslaget till betänkande uppmanas rådet med rätta att göra nya ansträngningar för att nå en överenskommelse om den förordning om underlättande av handel som rör den norra delen av Cypern.
Kommissionen stöder till fullo det finska ordförandeskapets seriösa ansträngningar för att bryta dödläget när det gäller handelsförordningen för att därigenom hjälpa rådet och EU: s medlemsstater att leva upp till sina åtaganden.
Det är också lämpligt att understryka Turkiets fortsatta konstruktiva engagemang i en heltäckande uppgörelse i Cypernfrågan som är godtagbar för såväl grekcyprioter som turkcyprioter, baserad på de principer som EU grundades på.
Sammanfattningsvis ligger det i bådas intresse att Turkiet fortsätter sin demokratiska, samhälleliga och ekonomiska omvandling med målet att anslutas till EU.
Om Turkiet lyckas, med vårt konsekventa stöd, kan landet bli en allt stabilare bro mellan civilisationer vid en tidpunkt då förhållandet mellan Europa och islam är den största utmaningen i modern tid.
Turkiet är en betydelsefull måttstock i detta avseende, och det är av stor betydelse för vår egen framtid och för våra barns och barnbarns framtid.
Samtidigt som kommissionen är beredd att stödja Turkiet genom denna process är det i slutändan upp till Turkiet att föra den framåt.
Förra veckans extra ordinarie parlamentssammanträde för att påskynda antagandet av det nionde reformpaketet är ett välkommet steg i rätt riktning.
Men det krävs en mer resolut reformprocess för att Turkiet ska fortsätta framåt på vägen mot anslutning till EU.
Under denna process bör vi komma ihåg att Köpenhamnskriterierna – liksom premiärminister Recep Tayyip Erdogan föreslog – bör kallas Ankarakriterierna, eftersom de i första hand existerar till förmån för Turkiets medborgare och deras rättigheter, inte bara för att glädja EU.
