# ID: svediakorp-gov472017
# author: Brian Crowley, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 401
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja välkomna ordförande José Manuel Barroso, kommissionsledamot Olli Rehn samt rådets ordförande Paula Lehtomäki och instämma med mina kolleger i välkomnandet av det mycket förståndiga beslutet om den rumänska och bulgariska anslutningen den 1 januari 2007.
Trots alla svårigheter är det som faktiskt har åstadkommits i båda dessa länder under de senaste 12 – 13 åren fenomenalt: kulturförändringen, attitydförändringen, villigheten att delta, öppenheten och genomblickbarheten.
Bara den enorma förvandlingen när det gäller lagstiftning för att efterleva gemenskapens regelverk i sig är något som ingen befintlig medlemsstat skulle ha kunnat åstadkomma på så kort tid.
Vi kan tala om den teoretiska vikten av denna utvidgning eller de abstrakta och politiska argumenten.
Men det viktigaste argumentet av alla för de 7,5 miljoner invånarna i Bulgarien och de 22 miljonerna i Rumänien är att de ges samma möjligheter som vi alla inom Europeiska unionen har i dag, som vi fick när vi var svagare eller mindre länder eller fattigare ekonomier med mindre utvecklade rättsväsenden och ekonomiska sfärer eller utbildningssfärer.
Det finns naturligtvis fortfarande mycket kvar att göra.
Det krävs fortgående reformer; det är nödvändigt med ständig vaksamhet mot människosläktets förmåga att lägga sig i, avbryta eller fräta sönder det offentliga livet.
Det är därför som skyddsklausuler finns där.
Men låt oss fira det som har uppnåtts hittills.
Jag har bara en liten fråga, och den rör de pågående svårigheterna i båda länderna när det gäller övergivna och föräldralösa barn, samt barn och ungdomar med funktionshinder.
De får fortfarande inte det stöd, oberoende och skydd som de behöver.
För många år sedan sa en irländare, som var en större man än jag, att ingen eller inga har rätt att stoppa en nations utveckling.
Vi har inte rätt att stoppa EU: s återförening för att rätta till historiens misstag.
Som alla goda familjer borde vi uppmuntra dem inom vår familj som försöker att genomföra mer för att nå gemensamma ideal, målsättningar och normer.
Vi borde välkomna Rumänien och Bulgarien, gratulera deras tjänsteman, deras regeringar och deras folk för att de har nått så långt, minnas de fasor som de har gått igenom och se framåt mot den ljusa framtid som ligger framför dem och framför oss.
