# ID: svediakorp-gov472014
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 824
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det finns ett rumänskt ordspråk: Det betyder att där det finns två eller fler är vi starkare.
Nåväl, det finns två: Bulgarien och Rumänien som medger att de kommer att bli starkare inom Europeiska unionen, och att Europeiska unionen kommer att bli starkare med Rumänien och Bulgarien.
Storleken spelar roll.
Ju fler länder som delar våra värderingar och utövar gott styre och demokrati inom vår union, desto bättre kommer vi att lyckas att främja dessa värderingar bortom unionen, med tanke på de överstatliga utmaningar som vi står inför i dagens värld.
Så jag välkomnar Rumäniens och Bulgariens folk.
Jag välkomnar deras regeringar, där liberalerna och demokraterna är stolta över att spela en viktig roll.
Jag välkomnar i synnerhet Meglena Kuneva och Anca Boagiu, som har lett de detaljerade förhandlingarna för sina länder som ett svanpar, som rofyllt verkar glida över vattenytan, medan deras fötter paddlar fort, fort därunder.
Jag vill uttrycka mitt tack till Europeiska kommissionen, och i synnerhet till kommissionsledamot Olli Rehn, för ett svårt uppdrag som tacklades med fantasi och utfördes korrekt under det finska ordförandeskapet.
Vi medger alla att det finns en del olösta frågor.
Europeiska unionen är ett rörligt mål på grund av gemenskapens regelverk, som ständigt utvecklas.
Bulgarien och Rumänien utvecklas själva.
Vi känner till att demokratier ibland styrs med hjälp av krishantering: problemen blir ofta inte lösta förrän de måste lösas.
Vi medger att det bara finns en viss elasticitet när det gäller förvaltning av offentliga frågor.
Dessutom medger vi att det finns ett behov, som under tidigare utvidgningar, av övergångsperioder och skyddsklausuler.
Jag uppmanar regeringarna och folken i de båda länderna att fortsätta reformera, men jag frågar de som tvivlar på deras villighet, skulle det gå bättre för dem, och skulle det gå bättre för oss med dem utanför?
Borde vi säga ” nej ” eller ” inte än ”?
Som den amerikanska kommentatorn H.L. Mencken en gång sa, ” för varje komplext problem finns det ett svar som är tydligt, enkelt och fel ”.
Att lämna dem utanför unionen skulle vara fel svar.
Det gläder mig dock att kommissionen riktar uppmärksamheten i sin rapport mot behovet av större ansträngningar i kampen mot brottslighet och behovet av mer seriösa insatser när det gäller att förbättra situationen för romerna i de båda länder som ska ansluta sig till oss.
Rättsstatsprincipen och social integrering är grundläggande för vår union.
Det krävs att regeringarna i båda länderna vidtar fler åtgärder, och kommissionen måste övervaka dessa åtgärder på våra vägnar.
Det som har betydelse för ett samhälles hälsa är i mindre utsträckning det som samhället äger och i högre grad den riktning som det står vänt mot.
Det verkar som om båda länderna är vända i rätt riktning.
För att citera hymnen till Sankt Kyrillos och Sankt Methodius: ” Marschera på, å återupplivade folk, marschera på mot er framtid, skapa ert ärofulla öde ... ”.
Skapa det med oss.
Det finns arbete att utföra i Rumänien och Bulgarien för att förverkliga Europeiska unionen.
Vi byggde Europeiska unionen tillsammans.
Den kommer aldrig att byggas helt från toppen och nedåt.
Det måste byggas från grunden och uppåt.
Detta kanske sammanfattades av den rumänska författaren Adrian Marino, då han skrev: – ” Vi måste föra in EU i våra hem ”.
Men det finns också arbete att uträtta inom Europeiska unionen, för att övertyga våra medborgare om att den kostnad som de betalar för Rumäniens och Bulgariens anslutning inte är en förlustaffär.
Att förklara för dem, som Špidlarapporten visade oss, att de länder som välkomnar nya länder som partner vinner ekonomiska fördelar.
Att påpeka för dem att om vi inte låter arbetskraft till låg kostnad komma dit investeringarna finns, så kommer investeringarna att gå dit arbetskraften till låg kostnad finns.
Att föra in nya länder som Rumänien och Bulgarien i unionen är en kostnadsberäkning som alla vinner på.
Vi kommer alla att bli vinnare.
Det finns vissa som frågar sig om detta kommer att bli den sista utvidgningen.
Jag anser att våra medlemsstater kommer att tvingas att reda ut EU: s konstitutionella utmaningar innan nya länder tas in.
Jag hoppas att det är det som kommissionsordföranden menar när han säger att detta skulle kunna vara den sista utvidgningen.
Vi är skyldiga våra medborgare och medborgarna i dessa två framtida medlemsstater att reda ut EU: s konstitution innan vi tar in ytterligare länder.
Sammanfattningsvis, låt oss välkomna Rumänien och Bulgarien i dag, inte med jubel utan med tillfredsställelse över ett väl utfört arbete.
