# ID: svediakorp-gov472013
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 898
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
När människor i min valkrets frågar mig varför jag stöder Bulgariens och Rumäniens anslutning trots alla de problem som finns, trots att vi ännu arbetar med den förra utvidgningen, trots att konstitutionen inte har antagits och trots att det finns så många olösta frågor i de aktuella länderna, så försöker jag att inte svara genom att tala om de olika problemen.
Det är kommissionsledamot Olli Rehns uppgift, och den har han utfört i dag.
Det finns ännu många frågor som måste lösas i Bulgarien och Rumänien.
Ett antal problem måste rapporteras, där det krävs att regeringarna samarbetar för att finna en lösning och för att övertyga befolkningen om att reformer krävs.
Allt detta görs, och allt detta är nödvändigt.
Vi måste komma till rätta med bristerna.
Detta är dock varken rätt tid eller rätt plats att diskutera problemen.
Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU den 1 januari 2007 innebär ytterligare ett steg i den europeiska integration som saknar motstycke i resten av världen.
Våra far- och morföräldrar var stolta över integrationen i Västeuropa.
Varför skulle inte vi kunna vara stolta över den alleuropeiska integration som vi främjar genom dagens debatt?
Bulgarien och Rumänien är en del av Europa, och jag håller med Hans-Gert Poettering om att vi bör välkomna dem.
På min grupps vägnar hälsar jag dem välkomna.
Det handlar helt enkelt om att få ett slut på den uppdelning av vår världsdel som stred emot den historiska utvecklingen, men som blev en bitter verklighet efter andra världskriget.
Jag föddes i Västeuropa.
Jag föddes i ett land som var delat men som var överlyckligt när man lyckades ena det igen, och det med rätta, eftersom Tyskland förtjänade det.
Det som Tyskland förtjänade har hela Europa förtjänat.
De män och kvinnor som kämpade mot de kommunistiska regimerna i Bulgarien och Rumänien, de människor där som under de senaste sexton åren har gått igenom en omvandling som har varit svårare än de vedermödor som befolkningen i Västeuropa har fått utstå på senare tid: på grund av allt detta förtjänar dessa båda länder att belönas med ett välkomnande in i EU.
För vilka problem skulle egentligen bli enklare om de stod utanför?
Vilka frågor skulle bli lättare att lösa om de inte anslöt sig?
Svaret är att ingenting skulle bli bättre om vi lämnade dem utanför.
Det rakt motsatta är fallet: osäkerheten i dessa länder och i hela området kring Svarta havet skulle öka om vi inte släppte in dem i unionen.
Därför är det också sunt förnuft att välkomna dem in i vår gemenskap.
Alla mål som har uppnåtts i Europas historia, allt som man har kämpat för, har uppnåtts trots skepsis.
Jag är säker på att stats- och regeringscheferna i Belgien, Luxemburg, Nederländerna och Frankrike inte fick några stående ovationer från befolkningen när de 1950 – 52 talade om behovet av att släppa in Tyskland i Europeiska kol- och stålgemenskapen, som det hette då.
Många människor sa: ” Tyskland har just förstört vårt land två gånger, och nu är det meningen att vi ska välkomna dem in i vår gemenskap och ge dem pengar? ”
Trots det ansåg stats- och regeringscheferna att Tyskland måste släppas in i gemenskapen för att fred och ekonomisk tillväxt skulle kunna skapas, och att integrationen skulle bidra till att övervinna hatet och fiendskapen – och så har det blivit.
Det vi nu gör är samma sak.
Befolkningen i våra medlemsländer undrar om vi tar på oss för mycket, om vi lägger ned för mycket pengar på detta, om det kostar för mycket, om allt detta är för osäkert.
Vi kan bara svara att vårt mål är att öka den ekonomiska styrkan och den sociala sammanhållningen, och att exportera integrationen av kulturer och människor som ett fredsbyggande projekt.
Avsikten är att de länder som inte tidigare har haft möjlighet nu ska få ta del av det som man förstod i det gamla Europa.
Allt detta kan inte uppnås genom ett fördrag, utan det måste man kämpa och arbeta för – men vi måste börja någonstans.
Det innebär också att man vågar uttrycka sin åsikt trots all skepsis och allt motstånd och säga att den europeiska integrationen är rätt väg att gå både i Öst- och Västeuropa, eftersom den skapar fred, ekonomisk tillväxt och ökade möjligheter till ekonomisk utveckling på den inre marknaden.
Varje land som vi välkomnar till unionen berikar vår inre marknad.
Detta skapar social sammanhållning och bidrar till att Europa kan få de proportioner som vi som ekonomiskt område behöver för att långsiktigt kunna stå emot den interkontinentala konkurrensen.
På det hela taget finns det många områden där vi skulle kunna hitta fel.
Det eller det har inte rättats till, fler reformer behövs här, administrativa reformer behövs där och reformer inom rättsväsendet, polisväsenden och jordbruket behövs någon annanstans.
Allt detta stämmer och måste göras, men det förändrar inte det faktum att Bulgarien och Rumänien bör välkomnas till vår union, för vi behöver dem.
