# ID: svediakorp-gov471941
# author: Ellen Johnson Sirleaf, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,472
# sentences: 112
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, ärade ledamöter!
Det är med stor tacksamhet som jag och min delegation i dag deltar med anledning av ert högtidliga möte.
På den liberianska regeringens och dess folks vägnar vill jag framföra varma hälsningar och gratulationer till er, ärade ledamöter, och genom er till era respektive regeringar och folk.
Det är en ära för mig att få tillfälle att få framföra några synpunkter.
Det har gått knappt åtta månader sedan det fulla ansvaret för att återuppbygga Liberia efter konflikten överlämnades till oss, till följd av vår seger i det demokratiska val som hölls 2005.
Vi accepterade ansvaret fullt medvetna om omfattningen av de utmaningar som vårt land står inför efter 14 år av inbördeskrig och förstörelse.
Skadan och de negativa effekterna har varit enorma på grund av den fattigdom som råder i hela landet.
I dag uppgår BNP per capita till 163 US-dollar (2005), vilket är en 90-procentig minskning jämfört med nivåerna före kriget, och före 1980-talet, på grund av sanktioner och nedskärningar i verksamhet inom produktiva sektorer som jordbruk, skogsbruk och gruvindustri.
Exporten minskade på liknande sätt med mer än 95 procent under samma period.
Vår enorma utlandsskuld som uppskattas till 3,7 miljarder US-dollar motsvarar 800 procent av BNP och 3 000 procent av exportinkomsterna, medan den inhemska skulden och resterande skulder, förutom löner, uppskattas till 700 miljoner US-dollar.
Vår budget på 129 miljoner US-dollar, som nyligen antogs, utgör fortfarande mindre än 30 procent jämfört med för två årtionden sedan, även om den har ökat med över 50 procent jämfört med det föregående beskattningsåret.
När vi tillträdde fanns det varken elektricitet eller vatten.
Skolor och sjukhus hade förfallit; vägarna var inte farbara.
Förvaltningsinstitutioner hade fullkomligt kollapsat, och korruptionen var ohejdad.
Antalet hiv / aids-fall hade ökat.
Få barn gick i skolan, och många var döende i sjukdomar som går att bota.
I dag lever drygt tre fjärdedelar av vårt folk under fattigdomsgränsen på 1 US-dollar per dag.
En överväldigande majoritet av dessa människor, främst unga, är antingen arbetslösa eller anställda i den informella sektorn.
Det gläder mig ändå att kunna tala om för er att liberianerna är ett folk som har lätt för att återhämta sig.
För även efter allt det som de har utstått tror Liberias folk på en ny början.
De räknar med att jag och vår förvaltning ska skapa de villkor som kommer att garantera att deras drömmar blir verklighet.
Deras drömmar är inte komplicerade.
De vill bara ha enkla saker som de flesta tar för givet: att få leva sina liv i fred, få en bra utbildning och kunna försörja sina familjer.
Detta är inte för mycket att drömma om för liberianerna.
Men det brådskar.
Som ni känner till är riskerna för en återgång till krig efter en konflikt hög i samhällen när regeringen och världssamfundet inte lyckas göra starka insatser vid avgörande tillfällen och bibehålla dem med tiden.
Liberia befinner sig i dag i ett av dessa avgörande ögonblick.
Våra ansträngningar, tillsammans med våra partners ansträngningar under de närmaste månaderna, nästa år och därefter, kommer att avgöra vår nations framtida bana.
Om vi väntar alltför länge med att införa de politiska förändringar och reformer som behövs, eller om våra internationella partner väntar alltför länge med att utöka sitt stöd, så kanske vi förlorar den bästa möjlighet som Liberia har haft på en generations tid när det gäller att få ett permanent slut på konflikten och lägga grunden till tillväxt och välstånd.
Vi har inte råd att låta detta ske.
Vi måste snabbt konsolidera den potentiella utdelningen från Liberias svårvunna fred och hejda den ekonomiska och finansiella blödningen.
Vi måste reagera på de djupa såren från inbördeskriget och förbättra det nationella styrelsesättet, samtidigt som vi snabbt vidtar åtgärder för strukturell reform.
Vi måste grunda vår strategi på de centrala principerna demokrati, ansvarsskyldighet, oberoende företagande, god förvaltning, respekt för mänskliga rättigheter och jämlik fördelning av våra naturtillgångar.
Så när allt är sagt och gjort, vad måste vi göra först?
Strategier för att utrota fattigdom ligger till grund för att både hindra en återgång till konflikt och för att upprätta grunderna för hållbar utveckling.
Vi grundar vår strategi på fyra pelare av återuppbyggande och utveckling.
Den första pelaren ska förbättra säkerheten och befästa freden i vårt land.
Utan fred och säkerhet kan det inte finnas utveckling och välstånd.
Vi måste fördubbla våra ansträngningar när det gäller att träna våra styrkor, inte bara i säkerhetsfrågor utan också när det gäller att vara ansvarig inför folket.
Våra säkerhetsstyrkor har under årens lopp varit mycket korrupta och i hög grad dysfunktionella.
De har inte haft befolkningens förtroende och varit vana vid att terrorisera folk och att blanda sig i politiska processer utan respekt för vederbörliga förfaranden eller lagstiftning.
Vi vill ändra på detta.
Vi måste utveckla en tydlig nationell strategi, där ett gradvist tillbakadragande av FN: s fredsbevarande styrkor ingår i beräkningen.
Vi har redan inlett detta förfarande.
Vi har slutfört oskadliggörandet av medlemmar av våra väpnade styrkor och är på god väg att rekrytera en ny armé som ska omfatta 2 000 soldater, som kommer att få lämplig utbildning och vara välutrustade.
Med kraftfull hjälp från FN: s byråer och andra partner har vi sedan installationen underlättat återvändandet för 70 000 flyktingar och 50 000 internflyktingar.
Vår polisstyrka och andra säkerhetsenheter omstruktureras och utbildas.
Det är viktigt att vi finner resurser för att omlokalisera dem genom fruktbara ansträngningar.
För det andra måste vi återuppliva vår ekonomi.
Vi måste fokusera starkt på jordbruk, både när det gäller livsmedel och avsalugrödor med tonvikt på återuppbyggnad av vår traditionella gummiindustri.
Vi förväntar oss också tillväxt inom vårt skogsbruk, vår gruvindustri och annan industri som baseras på naturtillgångar, grundad på en politik som syftar till att skapa ett investeringsklimat som kommer att främja investeringar i åtgärder där Liberia kan konkurrera internationellt.
Dessa åtgärder kommer att skapa arbetstillfällen som ska tackla den 80-procentiga arbetslöshet som vi står inför, särskilt bland våra ungdomar.
För att nå detta mål återkallade vi alla koncessionsavtal inom skogsbruk som inte efterlevs och håller precis på att upprätta nya koncessionsramar för våra naturresursprodukter för att säkerställa den starka tillväxten inom dessa sektorer.
Vi har intagit en utmanande ståndpunkt när det gäller att samla in intäkter till regeringen, och intäkterna har redan stigit i höjden med över 20 procent.
Vi har redan nått avtal med Internationella valutafonden när det gäller ett program för personalövervakning, och efter vad som sägs har vår insats hittills varit stark.
Vi håller på att avsluta vår interimsstrategi för att utrota fattigdom, där vi fastställer prioriterade åtgärder under perioden juli 2006 till december 2007.
Detta bygger på vår 150 dagars handlingsplan; inom ramen för denna uppnåddes 70 procent av de resultat vi önskade oss.
Den tredje delen i vår vision är att förbättra det demokratiska styrelsesättet.
En alltför stor maktkoncentration och ett slutet politiskt system alstrade korruption, begränsade tillgången till beslutsprocesser och utrymmet för civilsamhällets deltagande i styrelseprocesserna, samt underblåste etniska och klassrelaterade strider och rivaliteter med tiden.
Vi håller på att genomföra ändringar av skrivna lagar och politik för att ändra dessa begränsningar när det gäller demokrati och utveckling.
Vi är beslutna att bekämpa korruption, som har frätt bort stommen i vår nation och vårt samhälle.
Vi har kommit en bra bit på väg mot att utveckla en stark antikorruptionsstrategi och ett stödjande rättsligt och reglerande ramverk.
Vårt svaga rättsväsen reformeras och ska stärkas.
Vi arbetar mot ett decentraliserat beslutsfattande och anslår lämpliga anslag till styrande organ på regional och lokal nivå för att stödja de program och projekt de själva beslutat om.
Vi lägger vikt vid att ge medborgarna inflytande, särskilt de fattiga och sårbara, så att de tar del i utvecklingsprocessen.
Den fjärde och sista pelaren på vår dagordning syftar till att återuppliva vår sociala och fysiska infrastruktur.
Det är centralt med utbildning för förnyelse och försoning.
Vår vision om utbildning för alla – unga och gamla – kräver att vi genomdriver politiken om fullständig allmän grundläggande utbildning och inför läskunnighetsprogram i samhällen över hela landet som framför allt är inriktade på kvinnor som säljer på marknader och som har lätt för att komma igen.
Vi håller med om att ingen nation kan utvecklas under förhållanden med en analfabetism på 70 procent.
Vi måste i synnerhet bemöta våra krigspåverkade ungdomar genom att ge dem möjligheter till program för skolundervisning och kompetenshöjande utbildning.
Vi måste också återställa hälso- och sjukvårdstjänster som delvis eller fullständigt har förstörts.
Bara 10 procent av vår befolkning har tillgång till sjukvård.
Denna siffra måste ökas till åtminstone 50 procent på medellång sikt.
Vi måste ta itu med det växande hiv / aids-problemet, och bekämpa malaria, parasiter, näringsbrist och andra sjukdomar som dödar så många av våra barn.
Våra vägar befinner sig i ett förskräckligt skick.
Utan ett acceptabelt vägnät kommer det att bli näst intill omöjligt att stärka säkerheten, uppmuntra till ny ekonomisk verksamhet och stimulera lokalt styre.
Vi måste också förbättra övrig social infrastruktur, som vatten och sanitet.
En av de bedrifter som vi anser vara en av våra viktigaste var när vi i juli i år lyckades slå på elektriciteten och vattnet till delar av vår huvudstad, Monrovia, för första gången på 15 år.
Vi är stolta över att vi på sex månader lyckades nå det som tidigare regeringar har misslyckats med i så många år.
Vi skulle vilja tacka Europeiska unionen genom Europeiska kommissionen för allt som de har gjort för att stödja oss i denna första inledande del.
Men detta resultat är bara en början.
Vårt uppdrag är att få den liberianska regeringen till att arbeta igen och vara mer lyhörd när det gäller att tillhandahålla kvalitativa tjänster till det liberianska folket.
De medföljande utmaningarna är så beklämmande, och vårt folks behov och förväntningar så massiva att vår regering inte kan besvara dem på ett tillfredsställande sätt på egen hand.
Det finns ett kritiskt behov av att smida och bygga starka strategiska partnerskap.
Låt mig därför använda detta tillfälle för att uttrycka vår djupa uppskattning för det oavbrutna stöd som vi har mottagit från Europeiska gemenskapen under åren, både som kollektiv och från enskilda medlemsstater.
Regeringen och Liberias befolkning uppskattar detta samordnade stöd, och vi är angelägna om att utveckla det för att vårt land ska återhämta sig, omstruktureras och utvecklas.
Vi intresserar oss för de pågående reformerna inom Europeiska unionens utvecklingsstöd till afrikanska nationer, liksom den nya europeiska enigheten när det gäller utveckling mot utrotning av fattigdomen.
Det är vår önskan att samarbeta med våra kolleger för att avsluta de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap, med tanke på behovet att nå enighet när det gäller att skapa en rättvis balans i fråga om den nödvändiga utveckling som vanligtvis uppstår ur denna typ av partnerskapsavtal.
Dessutom kommer firandet av den kommande europeiska utvecklingsdagen utan tvivel att förbättra innehållet och resultatet när det gäller era partnerskap med våra länder.
Vi välkomnar detta nyskapande initiativ och ser fram emot de goda resultaten av det.
Sammanfattningsvis är vi på väg mot en bra början.
För detta är vi tacksamma mot det liberianska folket och världssamfundet, inbegripet Europeiska unionen och Europeiska kommissionen, som är nyckelpartner i detta avseende.
Det är bara en början.
Under de närmaste månaderna kommer vi att delta i en seriös planering av vår partnerskapkonferens, som ska äga rum under det första kvartalet nästa år, och i att utveckla vår fattigdomsbekämpning och tillväxtstrategi på medellång sikt.
Vi kommer att fortsätta vår starka inledning när det gäller budgetförfarandet och anta lämpliga skattebestämmelser inom ramen för programmet för stöd till gott styre och ekonomisk förvaltning (GEMAP).
Men det är av största vikt att liberianerna får bevittna stabila, konkreta framsteg under de närmaste månaderna.
Jag skulle vilja be alla våra partner att samarbeta nära med oss under de närmaste veckorna, så att vi kan se till att de många åtgärder som måste genomföras under den kommande torrperioden är färdiga att inledas i tid.
Vi har inte råd att slösa någon tid, och vi måste skynda på utbetalningsförfarandet och genomförandet i många projekt.
Genom Europeiska kommissionen ber vi i synnerhet om ert stöd i detta syfte.
Jag skulle också vilja se till att vi inte ställs inför brist på avgörande stöd under övergången då våra krisprogram trappas ned och de långsiktiga utvecklingsprogrammen ska inledas.
I alltför många länder sker denna övergång inte på något smidigt sätt, och viktig drivkraft kan gå förlorad.
Slutligen skulle jag vilja säkerställa att regeringens och våra partners ansträngningar synkroniseras och harmoniseras fullständigt.
För att förbereda sig på bästa vis inför partnerkonferensen måste vi se till att våra partner stöder de viktigaste initiativen, att det inte sker onödig överlappning och onödigt dubbelarbete, och att vi tillsammans genom både kraftfull planering samt snabbt och effektivt genomförande kan försäkra oss om att vi kommer att dra fördel av detta avgörande ögonblick i Liberias historia för att få ett slut på konflikten och påskynda återuppbyggnads- och utvecklingsprocessen.
Vi är glada att vår nation har välsignats.
Liberia är inte ett fattigt land, utan ett land som har förvaltats dåligt.
Vi är villiga att ändra på detta, att gå vidare med dessa mål som kommer att föra oss ut ur krisen i det förgångna till nutidens möjligheter.
Vi, som ett folk, är engagerade i att bygga ett upp ett nytt Liberia ur askan av ett gammalt turbulent förflutet till en framtid av hopp och löften.
Vi är engagerade i strategiska partnerskap som grundas på ömsesidig respekt och nytta.
Vi tackar er alla, kollektivt och bilateralt, för det stöd som ni hittills har gett oss.
Talman Borrell Fontelles!
Vi tackar er för möjligheten att få delta här, och vi ser fram emot att samarbeta med var och en av er i era länder under de kommande månaderna och i framtiden.
Tack så mycket.
