# ID: svediakorp-gov471929
# author: José Manuel Barroso (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,042
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Först vill jag säga till er, herr talman och ärade ledamöter, att jag värderar denna debatt högt.
Jag tycker verkligen att den har varit intressant, och jag tror att den kommer att vara till stor nytta.
Vi har inte slösat bort vår tid, och jag har kunnat skapa mig en mycket klarare uppfattning, både om er inställning i frågan och om de svårigheter som följer när det gäller att föra frågan vidare.
Faktum är att de tvetydigheter som fortfarande existerar, och som ett flertal av er har hänvisat till, har bekräftats av debatten.
Rapkaybetänkandet är uppenbarligen ett förnuftigt och intelligent arbete som syftar till att finna en balans.
Men det är också så att det finns ett antal frågor som inte behandlas fullt ut i betänkandet, och detta bör för övrigt ge er större förståelse för de svårigheter som kommissionen har haft under flera år med att definiera frågan och tillhandahålla mer precisa definitioner.
Detta beror på att det är en komplex fråga.
Låt oss erkänna det.
Även om vi betraktar frågan inom en specifik ram för tid och rum är den invecklad, eftersom den omfattar förenande principer som ibland verkar oförenliga.
Det är så det är när det gäller principerna för den inre marknaden och för konkurrens – principer som är av avgörande betydelse för gemenskapen, som står inskrivna i fördragen och som kommissionen är – detta måste betonas – absolut skyldig att respektera, liksom man är skyldig att respektera principerna om statens intervention och om allmänhetens intresse.
Men om frågan i sig själv är svår visar den sig bli ännu mer invecklad när den sätts inom utvecklingsramen för tid och rum.
Faktum är, som ett flertal av er har betonat, att tiderna ständigt förändras, med strukturella förändringar på marknaderna, ökad press genom internationell konkurrens och stora tekniska förändringar.
Situationen skiljer sig också i regionala avseenden från den ena medlemsstaten till den andra, och skillnaderna kan vara stora mellan nivåerna för ingripande på nationell, regional och till och med lokal nivå.
Frågan är därför otroligt komplex, och det är anledningen till att det är så svårt, eller till och med omöjligt, att komma med ett standardsvar enligt principen ” en modell passar alla ”.
Innebär det att det inte går att göra någonting på EU-nivå?
Det tycker jag inte.
Tvärtom.
Men hur ska vi gå till väga?
Låt oss först säga vad vi inte ska göra.
Enligt min uppfattning finns det två extrema tillvägagångssätt som måste undvikas till varje pris.
Det första består i att säga att tjänster i allmänhetens intresse helt faller utanför EU: s ansvarsområde.
EU har inget med dessa att göra.
Så är inte fallet.
EU har faktiskt med tjänster i allmänhetens intresse att göra, eftersom de befinner sig i kärnan av vår sociala modell och vi vill skydda dem.
Därför har EU någonting att säga till om i frågan.
Det andra radikala tillvägagångssättet består av att ge klarsignal och reglera saker och ting, då det gör det möjligt – och man har varit mycket uppriktig i fråga om detta – att motsätta sig det som fastställts i fördragen med motiveringen att fördragen snarare brukar fokusera på avreglering medan det nu är dags att ifrågasätta det perspektivet genom att utarbeta riktlinjer som står i motsats till bestämmelserna om den inre marknaden och konkurrensen.
Detta är något som vi inte kan acceptera.
Den inre marknaden är vår stora styrka och en av den europeiska integrationens stora framgångar.
Men om vi undviker dessa två extrema ståndpunkter – dvs. ett absolut minimum av ingripande från Europeiska unionens sida och en mycket hög grad av ingripande som kompensation för följderna på marknaden – vad kan vi då göra?
Efter att ha följt debatten tror jag att de principer som jag fastslog i inledningen och som man dessutom hänvisar till i Rapkaybetänkandet är lösningen.
Jag vill därför föreslå följande, mina damer och herrar.
Varför fokuserar vi inte på innehållet, som majoriteten av parlamentet verkar vilja göra, i stället för att fokusera på en dunkel debatt om vad ett ramdirektiv skulle innebära, ett ramdirektiv som det uppenbarligen inte råder någon enighet om, vilket har framgått av debatten?
Vad handlar avtalet om?
Det handlar om understöd, en önskvärdhet som vi alla erkänner.
Jag anser att de nationella och lokala nivåerna bör respekteras i den här frågan.
Förenligheten mellan den inre marknaden och allmänhetens intresse måste alltid kunna garanteras där en uppenbar motsägelse är märkbar.
Så finns också frågan – och den är enligt min uppfattning kanske den allra viktigaste – om vad som mest präglar de offentliga tjänsterna.
Vi vill alla att de ska hålla hög kvalitet, att förhållandet mellan kvalitet och pris ska vara bra och att de ska vara tillgängliga för alla.
Behovet av att modernisera de offentliga tjänsterna kan därför accepteras som en principfråga, men utan att dessa avgörande faktorer glöms bort.
Slutligen måste behovet av ökad rättssäkerhet nämnas.
Efter att ha träffat de olika grupperna och hört Bernhard Rapkays, Marianne Thyssens och många andras tal tror jag att jag kan säga att det finns en grundläggande enighet i den här frågan och möjlighet till en kompromiss, om vi kan enas om dessa fyra punkter.
Jag tror att det går att föra denna fråga vidare och samtidigt hålla fast vid de principer som definierar den europeiska modellen: principerna om den inre marknaden, respekten för konkurrensreglerna och försvaret av allmänhetens intressen.
Det meddelande som vi kommer att presentera följer denna linje, och jag tror att denna debatt och min närvaro i parlamentet i dag kommer att hjälpa oss att finjustera våra idéer.
Vårt förslag kommer att demonstrera framsteg i vårt tänkande och, hoppas jag, i våra beslut beträffande ett så viktigt ämne som ingår i själva kärnan av det som är betydelsefullt för Europa och för våra medborgare.
