# ID: svediakorp-gov471898
# author: Gabriele Stauner (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 294
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Även om subsidiaritetsprincipen har stått inskriven i Europeiska gemenskapernas fördrag ända sedan Maastricht för den ett skuggliv, och trots detta måste subsidiaritetsprincipen alltid tillämpas, förutom där befogenheten ligger enbart på EU-nivå.
Detta är obestridligen inte fallet när det gäller de tjänster som vi diskuterar i dag, så alla europeiska förordningar på detta område skulle vara ett uppenbart brott mot subsidiaritetsprincipen, och för övrigt mot principerna om nödvändighet och proportionalitet – en nödvändig del av rättsstatsprincipen – om det förekommer någon inblandning i de fungerade strukturer som medlemsstaterna har utvecklat under åren.
Men om EU inte har några befogenheter på detta område innebär detta också att det inte kan finnas en europatäckande definition av dessa tjänster, och att bara de som antar nationella eller regionala lagar kan definiera vad de är.
Även om man bortser från detta visar sig försöket att definiera dem i vitboken – något som jag anser vara artificiellt och krångligt – vara opraktiskt och obegripligt för allmänheten.
Ingen strategi – vare sig den från Lissabon eller någon annan – kan ersätta en rättslig grund, oavsett om man har att göra med principer och mål som konkurrens, eller med ekonomiskt och socialt samarbete.
Det enda möjliga resultatet av denna debatt blir då en uppmaning om att inte alls lägga sig i en europeisk förordning om tjänster av allmänt intresse, helt enkelt för att det inte finns någon europeisk rättslig grund för denna.
Jag ber er att stödja den ståndpunkt som intagits av utskottet för rättsliga frågor, som syftar till att skapa ett EU som står nära sina medborgare, är genomblickbart och begripligt.
