# ID: svediakorp-gov471888
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, herr kommissionsordförande!
Allmänhetens intresse, det allmännas nytta, allmänhetens bästa, offentliga tjänster: de är alla viktiga referenspunkter som ligger till grund för debatten om konceptet för den europeiska sociala modellen, som kommissionsordföranden sa.
Vi kommer här in på människors vardag, deras uppfattning om framtiden och vår föreställning om samhället.
Grundläggande värderingar, som jämlikhet, solidaritet och demokrati, står på spel.
Dessa frågor är alltför viktiga för oss för att behandlas med hjälp av luddiga förklaringar eller otillfredsställande kompromisser.
Min grupp önskar betona tre aspekter som kräver klargörande.
Den första är förhållandet mellan offentliga tjänster och de regler som styr den inre marknaden, med andra ord bestämmelserna om konkurrens, offentlig upphandling och statligt stöd, för att inte nämna kommissionens och domstolens befogenhet att övervaka och vidta sanktioner mot misstänkta oegentligheter.
Enligt vår mening behöver vi en radikal, ny rättslig grund som gör det möjligt för offentliga tjänster att existera inom EU utanför marknadens logik.
Det stämmer att fördraget ger företräde till tillhandahållandet av offentliga tjänster i de fall där sådant tillhandahållande står i strid med konkurrensreglerna, som José Manuel Barroso och Alain Lipietz har påmint oss om.
I fördraget erkänner man också att nationella regeringar har rätt att ange vad allmänt intresse är, men det är kommissionen och, i den slutliga analysfasen, domstolen som avgör i vilken grad som undantag får göras.
Således har ett land som inte anses vara antiliberalt, nämligen Nederländerna, ställts ansvarigt för att ha begått, och jag citerar, ” ett uppenbart misstag vad gäller offentliga tjänster, eftersom de subventionerade sociala bostadsrättsföreningarna hade hyresgäster som inte var socialt missgynnade ”.
Sanningen är att denna undantagsordning fullständigt tenderar att slösas bort på offentliga tjänster.
Detta leder mig till den andra punkten som jag vill ta upp, nämligen vår ambitionsnivå på området offentliga tjänster.
Enligt vår mening borde dessa tjänster helt enkelt täcka de grundläggande rättigheter som alla har lika tillgång till under 2000-talet, närmare bestämt utbildning, hälsovård, bostäder och anständiga levnadsvillkor, barnomsorg, information, kultur, transport, telekommunikationer, posttjänster, energi- och vattenförsörjning, avloppsvatten- och avfallshantering samt andra behov som har blivit angelägna, som exempelvis möjligheten att få lån.
Tjänster på dessa områden måste därför styras av det oavvisliga kravet på ett socialt effektivt tillhandahållande utan att utsättas för konkurrenspåtryckningar.
En tredje och sista aspekt måste belysas, och det är länken mellan subsidiaritetsprincipen och det europeiska integrationsprojektet.
Som redan har nämnts varierar erfarenheterna av förvaltning av offentliga tjänster, ägarstrukturer och finansieringsmetoder mellan länderna.
Det måste vara varje lands suveräna rätt att göra dessa val, med allt vad det innebär.
Så behöver vi ett ramdirektiv eller inte?
Debatten om denna fråga inleddes i vår grupp, och jag, för min del, skulle vilja säga ” Låt oss prova! ”.
Låt kommissionen förbereda ett sådant instrument på grundval av de principer som jag just har upprepat.
Vissa kanske invänder att denna linje är oförenlig med reglerna i fördraget.
Det är faktiskt precis därför som vi vill ändra dessa regler.
Fru talman!
Jag föreslår att vi sätter detta ärende överst på dagordningen för den stora debatt om Europas framtid som har tillkännagivits, så får vi se vad européerna verkligen anser om detta ärende.
