# ID: svediakorp-gov471882
# author: Bernhard Rapkay (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 911
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar, herr kommissionsordförande!
Det är inte var dag som kommissionens ordförande närvarar vid en debatt om ett initiativbetänkande, för ett initiativbetänkande är inte direkt en enastående händelse, eftersom det som vi egentligen borde göra är att lagstifta – även om jag ska återkomma till detta strax.
Er närvaro här visar att kommissionen tydligt inser hur viktig denna fråga är för allmänheten, och därmed också för medborgarnas företrädare här i kammaren.
Det är av denna anledning som jag skulle vilja hänvisa till en tidigare kommissionsordförande, och inte bara en före detta ordförande vilken som helst, utan Jacques Delors, som för några månader sedan, när han deltog i ett av Regionkommitténs sammanträden, försökte införa tjänster av allmänt intresse mot bakgrund av europeisk integration.
Han berättade för Regionkommittén att man i arbetet med europeisk integration använde tre principer som ska utgöra referensramar: solidaritet, som förenar människor och grundar sig på målen för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen, samarbete, som ska möjliggöra att de transnationella och europeiska strävandena i EU: s fördrag och program genomförs, samt konkurrens, som ska möjliggöra att den inre marknaden genomförs med bestämmelserna för den sociala marknadsekonomin som säker grundval och som regleras av en konkurrensrätt som utgör en demokratisk rättighet, och framför alltför för att undvika missbruk av ekonomisk makt samt garantera rättsligt skydd för konsumenterna.
Även om dessa tre principer refererar till tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, finns det alltid inneboende spänningar i förbindelserna mellan vinklarna i denna triangel, och när det gäller tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är det uppenbart var dessa spänningar finns.
De offentliga tjänsterna spelar en grundläggande roll när det gäller den livskvalitet som enskilda medborgare åtnjuter.
De spelar också en nyckelroll i Europeiska unionens Lissabonstrategi.
Goda offentliga tjänster kan bidra till att övervinna ekonomisk stagnation, social utslagning och isolering, att stärka social och territoriell sammanhållning, att få den europeiska inre marknaden att fungera bättre, både internt och externt, och se till att den blir mer konkurrenskraftig.
Trots detta måste jag ta itu med klagomål från lokala politiker och tillhandahållarna av tjänster av allmänt intresse varje gång som jag befinner mig i den region som jag kommer ifrån eller besöker andra regioner och sätter mig ned med dem för att diskutera dessa tjänster, klagomål som går ut på att vi blandar oss i deras befogenheter, gör deras arbete svårare och misslyckas med att klargöra enligt vilka villkor de kan verka.
De hävdar att de i själva verket inte vet var de står när det gäller lagstiftning.
Det är av denna anledning som lämpliga rättsliga initiativ för att ge dem denna rättsliga klarhet skulle framstå som nödvändiga.
Det kommer att finnas de som under denna debatt kommer att fråga vad vi egentligen vill ha – de kommer att säga att när allt kommer omkring, har vi inte kommissionen för att utfärda meddelanden och anta riktlinjer, och EG-domstolen för att utarbeta lagstiftning? – och till dem vill jag säga att detta uppenbarligen inte är tillräckligt; det bidrar i själva verket till den rådande rättsliga osäkerheten, för kommissionen med sina meddelanden och riktlinjer gör inte något för att skapa rättssäkerhet.
Man kan mycket väl hävda att den gör det, men faktum är att ett meddelande inte den typ av skrivna lag som man kan lita på.
Vi måste verkligen ta initiativ när det gäller frågor om lagstiftning, och vi lägger också fram förslag om hur vi kan göra detta.
Jag vill inte diskutera dem alla, men det som jag skulle vilja påpeka för er, herr kommissionsordförande, är att den initiativrätt som ni förfogar över också är en plikt att ta initiativ, och jag uppmanar er att använda er av den.
Byggstenarna för dessa rättsliga initiativ återfinns i den resolution som vi kommer att rösta om i morgon, liksom de resolutioner som vi redan har antagit i och med exempelvis Langen- och Herzogbetänkandena.
Vi föreskriver inte ett särskilt instrument; det är upp till er att göra.
Vår uppgift är att ge vår egen bedömning – varje grupp enskilt – av kommissionens rättsliga åsikt, och vi kommer, efter ytterligare debatt, att ge vår egen bedömning av det förslag till ramdirektiv som vår grupp har lagt fram.
Andra måste göra samma sak med sina egna förslag.
Sedan måste vi, genom samarbete här i parlamentet, föra lagstiftningsprocessen framåt, och för detta krävs absolut medbeslutandeförfarandet.
Det är inom detta förfarande som vi behöver rättsliga initiativ, för det är inte ni och era kolleger i kommissionen, tillsammans med kommissionens högt kvalificerade och välmotiverade personal, och inte heller de nationella regeringarna, utan vi, ledamöterna av Europaparlamentet, som åtnjuter den legitimitet som ett val förlänar.
Det är vi som måste ta oss ned till gräsrötterna och diskutera dessa saker med lokala politiker som vi är ansvariga inför.
Det är vi som bär ansvaret för det som blir gjort.
Det är av denna anledning som medbeslutandeförfarandet måste tillämpas, och av denna anledning som kammaren måste utöva sina privilegier till fullo.
