# ID: svediakorp-gov471868
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De här frågorna visar att utbildningen har fått ett uppsving.
Jag är övertygad om att en europeisk ram för kvalifikationer kommer att vara en av de stora frågorna under de kommande åren.
När jag fick frågan om vilka som skulle vara de viktigaste frågorna på mitt bord de kommande fem åren svarade jag att en europeisk ram för kvalifikationer är en av dem, och jag anser att vi verkligen gör något åt denna fråga nu i stället för att bara tala om den.
För det första vill jag tacka föredraganden och utskottet för sysselsättning och sociala frågor för ett utmärkt betänkande som har utarbetats i samråd med andra utskott och som återspeglar kommissionens diskussionsunderlag från förra året.
Det ger oss en möjlighet att återspegla det formella förslag som antagits den här månaden.
Jag är nämligen säker på att livslångt lärande och rörlighet är avgörande för konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen inom Europeiska unionen.
Kommissionen har alltid vidtagit positiva åtgärder för att göra framsteg på dessa områden.
I praktiken stöter dock människor fortfarande alltför ofta på problem när de försöker flytta från ett land till ett annat för att studera eller arbeta, och när de snarare försöker vara medborgare än turister i unionen.
De stöter även på problem när de vill vidareutbilda sig och till exempel gå från yrkesutbildning till högre utbildning.
Den europeiska ramen för kvalifikationer kommer att bidra till att lösa problemet.
Den kommer att bidra till att förbättra öppenheten och öka förståelsen inom EU för de olika nationella systemen eller nationella ramarna för kvalifikationer.
Genom att förbättra kommunikationen mellan olika system kommer den europeiska ramen för kvalifikationer att främja tillgången till utbildning och öka rörligheten när det gäller utbildning eller arbete.
Den skulle även kunna vara till hjälp utanför EU.
När jag var i Moskva och i juni när jag var i Kanada uttryckte nämligen båda dessa länder ett intresse av att få veta mer om detta instrument eftersom de vill låta sig inspireras av det i utformningen av sin politik.
Rättsakter har vi redan, till exempel direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.
Europass-initiativet, som även det främjar liknande mål, har nämnts i dag.
Dessa instrument räcker dock inte.
Det är därför den europeiska ramen för kvalifikationer är ytterligare ett viktigt steg för att förbättra situationen.
Många av kommentarerna och rekommendationerna i Thomas Manns betänkande finns redan med i vårt förslag.
Det är jag säker på att vi är överens om.
Jag anser därför att parlamentet och kommissionen till mycket stor del driver samma linje i den här frågan.
Det dokument som ni har kommenterat var ett diskussionsunderlag från juli förra året.
Sedan dess har vi kommit längre när det gäller ett mer praktiskt och användarvänligt instrument.
Thomas Mann har rätt i att vi borde göra mer för yrkesutbildningen.
Jag vill påminna om att yrkesutbildningen infördes i fördragen genom Romfördraget 1957 och att högre utbildning infördes först genom Maastrichtfördraget.
Vi inledde Bolognaprocessen 1999 och först senare Köpenhamnsprocessen.
Nu finns det två parallella processer med en positiv effekt på den europeiska ramen för kvalifikationer.
Vi behöver dock nå hela vägen för att verkligen kunna börja genomföra viktiga klausuler i fördragen.
Vi håller på med det nu: 45 länder i Bolognaprocessen och 32 i Köpenhamnsprocessen.
För två veckor sedan var jag i Schweiz och de vill ansluta sig till Köpenhamnsprocessen.
Det är alltså goda nyheter när det gäller vårt arbete.
För att den europeiska ramen för kvalifikationer ska kunna ge bästa möjliga resultat måste medlemsstaterna genomföra den på rätt sätt.
De kommer att behöva förena sina system för kvalifikationer med den europeiska ramen för kvalifikationer.
Jag är övertygad om att vårt förslag tillhandahåller det gemensamma språkbruk och det verktyg som behövs för att bygga upp det nödvändiga ömsesidiga förtroende som är grunden för att ett sådant instrument faktiskt genomförs.
Strategin underlättar även för arbetsgivare och enskilda personer att jämföra kvalifikationer inom unionen och inom olika utbildningssystem.
Jag är säker på att detta nyckelinitiativ kommer att hjälpa människor i Europa att möta de svårigheter och dra nytta av de fördelar som ett kunskapsbaserat samhälle för med sig.
Förslaget antogs för en kort tid sedan och vi ser nu inte bara fram emot ytterligare diskussioner utan även mot ytterligare samarbete.
