# ID: svediakorp-gov471867
# author: Thomas Mann (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamot Figeľ, mina damer och herrar!
Eftersom vi i EU inte kan konkurrera med tillväxtländernas låga löner och minimala sociala standarder måste vi i stället hela tiden utveckla vår potential att utföra arbete av hög kvalitet.
För detta ändamål är det nödvändigt med yrkesutbildning och vidareutbildning.
I mars 2005 förklarade sig utrikesministrarna i de 25 EU-länderna villiga att modernisera sina nationella system för att göra det möjligt för enskilda personer att anpassa sig till de allt tuffare kraven på de inhemska och internationella marknaderna.
Det finns fortfarande stora hinder mellan institutionerna och mellan medlemsstaterna när det gäller tillgången till utbildning och yrkesbildning.
Detta gör att kunskap och färdigheter inte kan tillämpas effektivt och att kvalifikationerna blir svåra att dechiffrera.
Följden blir att examina och utbildningsbevis inte i tillräckligt hög grad erkänns utanför det land i vilket de förvärvades.
Ju mer insyn det finns i skolsystemen, yrkesutbildningssystemen och universitetssystemen desto lättare blir det att bedöma de specifika modeller som används i medlemsstaterna – exempelvis tvåpartssystemets kvaliteter i mitt eget land Tyskland, och värdet på en hantverkares mästerbrev.
Den europeiska ramen för kvalifikationer är en övergripande ram som har tre funktioner.
För det första är den avsedd att knyta samman nationella och internationella kvalifikationer.
För det andra är den avsedd att se till att yrkeskvalifikationer och allmänna utbildningskvalifikationer kan erkännas och överföras.
För det tredje är den avsedd att garantera mer öppenhet, insyn och rörlighet.
Den europeiska ramen för kvalifikationer bygger på åtta referensnivåer som kategoriserar inlärningsresultaten.
De går från grundläggande färdigheter för att utföra enkla uppgifter till den mycket specialiserade kompetens som behövs för akademiska studier.
På var och en av dessa åtta nivåer, oavsett vilken utbildningsväg som följs, måste det vara möjligt att skaffa sig yrkesrelaterade färdigheter.
Detta har fått stort stöd av arbetsmarknadens parter, kommerskollegier, näringslivet, ledande hantverks- och handelsorganisationer, utbildningsanstalter, lärare på yrkesskolor, praktikanter och lärlingar och de som lär upp dessa samt skolelever och högskolestuderande.
Alla dessa är medvetna om att medlemsstaternas program inte ersätts utan snarare utvidgas på grundval av sakkunskap som tillämpas på frivillig basis.
I egenskap av parlamentets föredragande har jag kritiserat flera punkter i kommissionens förslag, eftersom den akademiska utbildningen betonas överdrivet mycket och för att yrkesutbildningen inte beaktas tillräckligt.
Jag anser fortfarande att det inte finns en tillräckligt tydlig koppling till arbetsmarknaden.
Den europeiska ramen för kvalifikationer måste bland annat ha tillväxt och sysselsättning som två av sina mål, vilket fastställdes i Lissabon II.
På detta sätt kombineras dels näringslivets konkurrenskraft, dels enskilda personers anställbarhet.
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor delade mina invändningar och jag gladdes mycket åt att så många kolleger – av vilka många är närvarande i dag – kom med förslag och, med undantag för tre ledamöter som lade ned sina röster, enhälligt antog betänkandet.
Vi stöder bland annat en revidering av ramen för kvalifikationer så att även inlärningsresultatens jämförbarhet inkluderas.
Detta skiljer sig från många tidigare bedömningar, där man endast har tagit upp inlärningsprocessens längd och den typ av kvalifikation detta har resulterat i.
Vi tycker att det viktigaste är att yrkesutbildning och akademisk utbildning behandlas som utbildningar med lika värde.
Det handlar om två sidor av samma mynt, nämligen Bolognaprocessen för att skapa en gemensam europeisk ram för högre utbildning och Köpenhamnsprocessen för att öka det europeiska samarbetet på yrkesutbildningsområdet.
Den europeiska ramen för kvalifikationer kommer bara att bli en framgång om det införs nationella kvalifikationsramar i samtliga medlemsstater, om dessa sedan kan utvecklas samt om de senast 2009 kan kopplas till den europeiska ramen för kvalifikationer.
Det är min förhoppning att det som ingår i ramen kommer att göras tillgängligt för allmänheten – vi här i parlamentet kommer definitivt att verka för detta – och att arbetsmarknadens parter, utbildningsanordnarna och institutionerna får ett bra samarbete.
Det är bara på så sätt som utbildningsanstalterna kommer att få tillgång till rätt redskap för arbetslivet i EU.
