# ID: svediakorp-gov471855
# author: Christopher Beazley (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Syftet med betänkandet är mycket tydligt och specifikt.
I betänkandet uppmanas ministerrådet att ge ny drivkraft till införlivandet och stärkandet av den europeiska dimensionen i läroplanerna.
Detta faller inom medlemsstaternas befogenheter, och nationella och regionala myndigheter samt utbildningsmyndigheter ser olika ut i olika medlemsstater.
Parlamentet är dock i sin fulla rätt – och har faktiskt en skyldighet – att påminna ministerrådet om den resolution som det antog i maj 1988 med en uppmaning om att stärka utbildningens europeiska dimension.
Utskottet är i princip enigt om att det är hög tid att den aktualiseras.
Vilka praktiska åtgärder bör då vidtas?
För det första får inte den europeiska dimensionen bara vara en luddig kliché, ett koncept som regeringarna låtsas stödja men i praktiken gör mycket lite för att uppnå.
Jag hoppas att utskottet har uppmärksammat detta och att det finska ordförandeskapet skriftligen kommer att kunna bekräfta att denna fråga kommer att finnas med i dagordningen för utbildningsministrarnas nästa möte i rådet i Bryssel den 13 november.
Jag ser fram emot att få detta bekräftat.
Vi menar att ministrarna särskilt borde diskutera innebörden av den europeiska dimensionen.
I parlamentsutskottet har vi tittat på två aspekter.
Den första gäller samhällskunskap, tidigare ” medborgarkunskap ”, och handlar om en förståelse för vad EU är, hur dess institutioner arbetar och, framför allt, hur enskilda individer kan bidra till demokratin, samt engagemang och delaktighet i beslutsfattandet.
Den andra, och den är precis lika viktig, handlar om en förståelse för vårt gemensamma kulturarv och historiska arv.
Parlamentet höll en utfrågning om den europeiska dimensionen i historieundervisningen för två år sedan.
Den nationella historien är naturligtvis en förutsättning för att kunna förstå det förflutna.
Det är dock omöjligt att undervisa om de klassiska grekiska och romerska rikena, medeltiden, renässansen, Napoleonkrigen, den industriella revolutionen och kampen mellan demokratier och diktaturer utan att knyta an till ett europeiskt sammanhang.
Vi uppehåller oss även särskilt vid vikten av språkundervisning.
Den har minskat markant i mitt land de senaste åren.
De senaste två åren har antalet språkstuderande 16-åringar sjunkit med så mycket som 14 procent eftersom regeringen har gjort språkundervisningen till en frivillig i stället för en obligatorisk del av läroplanen.
Om vi ser till hela Europa finns det stora skillnader i språkförståelse och språkanvändning.
Eftersom engelskan är på väg att bli ett ” lingua franca ” är det verkligen svårt för oss som har engelska som modersmål att motivera elever att lära sig och lärare att lära ut främmande språk.
Samtidigt kan man fråga sig hur vi ska kunna få ett bra samarbete och utveckla innehållet i läroplanerna utan den kulturförståelse som följer med språkförståelse?
Jag har nämnt att medvetenheten hos lärare skiljer sig åt, inte bara inom EU utan även inom medlemsstaterna.
Samtidigt som en del skolor ger den europeiska dimensionen stor uppmärksamhet genom att till exempel medverka fullt ut i europeiska utbytesprogram och genom att inte bara använda EU-källor utan även nationella och oberoende källor samt arkiverat televisions- och tidningsmaterial, koncentrerar sig andra nästan inte alls på den europeiska dimensionen.
Det är därför vi har en ” spridningseffekt ”.
Det är viktigt att lärarutbildningen ger blivande lärare information om det lärarmaterial som finns och hur materialet kan användas i läroplanen.
Jag vill göra er uppmärksamma på punkt 13 i betänkandet som vi är tacksamma över att Ljudmila Novak har lagt till.
I den står det att: ” Den europeiska dimensionen kompletterar den nationella dimensionen men varken ersätter eller undantränger den. ”
Det finns en liten grupp personer på ytterkanten som skulle kritisera betänkandet för att vara propaganda i syfte att få människor att bara se EU från den ljusa och positiva sidan.
Jag skulle bemöta den gliringen med att säga att det faktiskt är de som snedvrider bilden genom att försöka förneka information, vilket leder till att våra elever berövas möjligheten att bilda sig en egen balanserad uppfattning och bedöma sina karriärmöjligheter.
Om de hade fått all information under utbildningstiden skulle de ha kunnat göra detta.
Detta betänkande är en uppmaning till ministerrådet att vidta åtgärder.
Vi ser fram emot att få se de positiva resultaten.
