# ID: svediakorp-gov471843
# author: Helga Trüpel (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 754
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, kommissionsledamot Figel ’, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka kommissionsledamot Ján Figel ’ för hans inledningsanförande och för att han så tydligt har sammanfattat andan i denna överenskommelse i första behandlingen och förklarat de textförbättringar som våra gemensamma insatser har möjliggjort, samtidigt som han har påpekat att man i texten – samtidigt som den är ambitiös – nu tar större hänsyn till sociala faktorer och att den är mer balanserad, vilket är en seger för vår gemensamma strävan.
Låt mig som en kort tillbakablick säga att rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande tar den nya världsordningen till utgångspunkt, med en globaliserad ekonomi där Europa bara har en chans om människor erbjuds bättre utbildning, vilket är anledningen till att utbildningspolitik är tänkt att vara – och måste vara – en integrerad del av Lissabonstrategin.
Eftersom vår kontinent är förhållandevis fattig på egna råvaror hänger våra utsikter till en framtid i en globaliserad ekonomi nära samman med resurserna utbildning och forskning.
Vår framtidspotential ligger i människornas kvaliteter och färdigheter.
Medlemsstaterna och Europeiska unionen måste därför satsa mer på utbildning och klargöra sin syn på vilka färdigheter som faktiskt behövs i ett kunskapsbaserat samhälle.
Detta är syftet med rekommendationerna om de åtta nyckelkompetenserna, och jag upprepar att det endast rör sig om rekommendationer.
Nyckelkompetenserna är för det första kommunikation på modersmålet, för det andra kommunikation på främmande språk, för det tredje matematiskt kunnande och vetenskaplig och teknisk kompetens, för det fjärde digital kompetens, för det femte ” lära att lära ”, för det sjätte interpersonell, interkulturell och social kompetens samt medborgerlig kompetens, för det sjunde företagaranda, och den åttonde kompetensen är kulturella uttrycksformer.
De behövs alla för social sammanhållning, anställbarhet och personlig utveckling.
Avsikten är att hjälpa medlemsstaterna att utforma politik som gör det möjligt för alla ungdomar att efter avslutad grundutbildning besitta tillräckliga nyckelkompetenser för att kunna ge sig ut i vuxenlivet och för vuxna att livet igenom utveckla dessa kompetenser i linje med den senaste kunskapen.
Nyckelkompetenserna rangordnas inte på något sätt.
Samtidigt som de alla har lika värde överlappar de naturligtvis varandra, och de bidrar alla till ett framgångsrikt liv i ett kunskapsbaserat samhälle.
Dessa kompetenser definieras som en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder.
Vi behöver alla nyckelkompetenserna om vi vill uppnå personlig tillfredsställelse i det kunskapsbaserade samhället, och vi behöver dem för vår egen personliga utveckling, för aktivt deltagande, social integration och sysselsättning.
Den människosyn som underbygger denna definition av nyckelkompetenser bär humanismens stämpel, och uppfattningen att kompetenser inte enbart ska betraktas utifrån hur de kan användas, utan att utbildning alltid har ett egenvärde, andas liv i rekommendationen.
Begreppet nyckelfärdigheter inbegriper attityder som gäller kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskvillighet, beslutsfattande och företagaranda.
Som jag ser det har vi politiskt sett valt rätt tillvägagångssätt genom att ge medlemsstaterna dessa definitioner som riktlinjer för sin utbildningspolitik och därigenom göra det möjligt för dem att förbereda sig bättre för framtiden.
Jag ansåg att det var särskilt viktigt att i förhandlingarna med rådet och kommissionen klargöra att oavsett hur ambitiösa dessa nyckelfärdigheter är – för vi måste alla fortsätta att lära om vi ska lyckas och bli nöjda i ett kunskapsbaserat samhälle – så får den sociala aspekten inte glömmas bort, för alla börjar inte från samma utgångspunkt eller med samma förutsättningar.
Det är därför särskilt viktigt att hjälpa och stödja människor med inlärningssvårigheter på grund av bakgrund eller social ställning, dem som har hoppat av skolan, människor med dålig läs- och skrivfärdighet, långtidsarbetslösa och människor som vill återgå i arbete efter ett långt uppehåll, inte minst – utan särskilt – kvinnor som återvänder till arbetsmarknaden efter att ha fött barn.
Alla dessa omständigheter måste beaktas om människor ska ges just den hjälp de behöver för att utnyttja sina utbildningsmöjligheter.
Efter ett antal förhandlingsomgångar med rådet kunde vi enas om en rekommendation som präglas av social medvetenhet och jämställdhetssträvanden, samtidigt som den är mycket ambitiös.
Jag anser att kompromissen är bra och rekommenderar därför alla parlamentets ledamöter att anta texten i den version som är resultatet av den första behandlingen.
Förhandlingarna var konstruktiva och intressanta, och för det vill jag varmt tacka parlamentets ledamöter, kommissionen och rådet.
