# ID: svediakorp-gov471835
# author: Erna Hennicot-Schoepges, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 331
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill gratulera Christa Prets till hennes betänkande och till hennes önskan att lyckas med en text som lyfter fram vissa problem och som, även om det inte handlar om en rättsakt, är ett uttryck för ett starkt engagemang.
Denna stadga är ett led i ett försök att ta ytterligare ett steg för att etablera idén att det börjar bli nödvändigt att de olika nationella systemen samarbetar på utbildningsområdet.
Om vi vill främja rörligheten måste vi förbättra vårt sätt att utbyta kunskap och information, främja flerspråkighet, minska byråkratin och garantera socialt skydd och möjligheten att överföra finansiella system.
Det är tydligt att vi måste se till att de sökande är förberedda innan de reser, att man följer dem under vistelsen i värdlandet och att de återintegreras i sina hemländer.
Slutsatsen att rörligheten, trots den stora mångfalden av särskilda program, inte har ökat bekräftar att denna stadga är ett steg i rätt riktning.
Rådet har emellertid påpekat vid flera tillfällen att det är medlemsstaterna som har ansvar för utbildningsområdet.
Den kompromiss som man har kommit fram till är värdefull även om utvecklingen går långsamt och, framför allt, är beroende av medlemsstaternas goda vilja.
Vi kan inte slutföra EU-projektet utan att öppna utbildnings- och kulturområdet och se till att varje land och system, med stöd av sina resurser, slutar att vara rädda för andra.
I Lissabonstrategin uppmuntras vi till att bli effektivare och modernisera våra utbildningssystem.
Samtidigt som stadgan kommer att bidra till en bättre samordning av rörlighetsplanerna är det tydligt att allt inte bara kommer att bero på medlemsstaternas vilja, utan även på européernas krav som – i likhet med sina förfäder på medeltiden – borde kunna resa runt i Europa utan att råka ut för en massa fallgropar.
För att detta ska kunna ske måste EU få större inflytande på utbildnings- och kulturområdet.
