# ID: svediakorp-gov471819
# author: Bart Staes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill lyfta fram två avsnitt i Markus Ferbers utmärkta betänkande: fastighetspolicyn och den frivilliga pensionsfonden.
Jag börjar med fastighetspolicyn som alla talare har haft någonting att säga om.
Här har vi nu framför oss ett andra betänkande som ett resultat av denna artikel i pressen.
En speciell arbetsgrupp inrättades, och i den anser jag att vi alla arbetade mycket hårt och bra tillsammans och försökte ge Markus Ferber största möjliga stöd.
Slutsatserna är därför identiska över hela linjen, och de flesta ledamöterna har citerat dem.
Vi har inte kunna konstatera några olagliga handlingar eller korruption, men vad vi faktiskt vet är att Europaparlamentet under de senaste 20 åren har betalat staden Strasbourg mycket mer än förväntat i hyra, minst 32 miljoner euro och antagligen mer, mellan 42 och 60 miljoner euro.
En annan sak som är oacceptabel enligt min uppfattning är att staden Strasbourg vid ett tillfälle fattade det ensidiga beslutet att lägga undan 11 miljoner euro under denna period, vilket staden sa var för att skydda sig mot risken för att parlamentet skulle komma att lämna sina lokaler i Strasbourg.
Detta agerande har skakat förhållandet mellan staden Strasbourg och Europaparlamentet allvarligt, och det kommer därför inte som någon överraskning att detta har blåst liv i hela debatten om parlamentets säte.
Jag är medveten om att detta inte är vad betänkandet om ansvarsfrihet handlar om, men jag anser att parlamentet i en rekommendation till rådet äntligen bör bestämma sig och säga om det vill fortsätta att ha sitt säte i denna stad eller inte.
Avslutningsvis vill jag nämna den frivilliga pensionsfond som är ett annat viktigt inslag i Markus Ferbers betänkande.
I slutet av 2004 hade fonden ett försäkringsunderskott på inte mindre än 43 miljoner euro, en summa som dessbättre minskade till 28 miljoner euro i slutet av 2005.
Jag vill rikta uppmärksamheten mot ändringsförslag 5, där det uttryckligen sägs att parlamentet självt aldrig kan göras ansvarigt för detta underskott.
Det är en frivillig pensionsfond som sköts av förvaltare.
Därför är det förvaltarna som bör få skulden för eventuella underskott, inte parlamentet eller skattebetalarna.
Det är förvaltarna som bär ansvaret för den oetiska, eller felaktiga, förvaltningen av enorma belopp.
