# ID: svediakorp-gov471816
# author: Simon Busuttil, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 266
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka föredraganden Markus Ferber.
Den huvudsakliga slutsatsen av utredningen om anklagelserna gällande de två byggnaderna i Strasbourg är att det inte finns några tecken på olagliga handlingar.
I den bemärkelsen var anklagelserna således ogrundade.
Det finns emellertid ett antal uppgifter som har framkommit och som, även om de inte är olagliga, bör betonas här i dag.
Den första är att det verkligen har skett en orimlig hyresinbetalning motsvarande mellan 32 miljoner euro och så mycket som 60 miljoner euro.
För det andra har staden Strasbourg agerat med trolöshet mot huvudman genom att göra sådant som den visste att parlamentet aldrig skulle ha godtagit, såsom att behålla en del av hyresinbetalningen, samt att förhandla om en minskning med 29 miljoner euro av köpesumman.
För det tredje har också Europaparlamentets administration varit bristfällig.
Under den långa perioden på 30 år har den nämligen brustit i sin omsorgsplikt att se till att den hyra som betalades till staden Strasbourg för de två byggnaderna inte var orimligt hög.
Slutligen var Europaparlamentet självt inte enigt i denna fråga, för hur kan man annars förklara att budgetkontrollutskottet informerades om anklagelserna mer än en månad senare än parlamentets presidium?
Hur kan man annars förklara att vårt presidium, till och med medan utredningen pågick, fortsatte att förhandla om köpet av byggnaderna, och att det därigenom undergrävde själva utredningens politiska auktoritet?
Även om ingen av dessa punkter utgör olagliga handlingar kan de definitivt inte tolereras, och än mindre upprepas.
