# ID: svediakorp-gov471800
# author: Gyula Hegyi (PSE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 751
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


,. – Herr talman!
Runt 80 procent av våra medborgare bor i tätorter, men deras behov och intressen är kraftigt underrepresenterade i unionens fonder, projekt och initiativ.
Om man ser till fördelningen av EU-medel är dessa stadsbor andra rangens medborgare i EU.
Den temainriktade strategin för stadsmiljön borde vare ett djärvt och progressivt initiativ, inte bara en halvhjärtad rekommendation som bygger på önsketänkande.
Tråkigt nog är kommissionens dokument om detta ämne ganska bristfälligt.
De mål som har fastställts för det sjätte miljöhandlingsprogrammet är hoppingivande, men den här gången har kommissionen misslyckats med att föreslå juridiskt bindande åtgärder och tidsfrister.
Kommissionen försöker inte balansera EU-politiken mellan tätort och landsbygd och har inga visioner om en renare stadsmiljö.
Jag kan inte göra hela kommissionens arbete, men jag kan åtminstone försöka föreslå några nyttiga åtgärder.
För det första föreslår jag att det i EG-rätten bör finnas krav på en plan för hållbar stadsförvaltning och en plan för ett hållbart stadstransportsystem för varje tätort med fler än 100 000 invånare, vilket föreslogs av kommissionen 2004.
Företrädare för europeiska städer har uttryckt sin belåtenhet med mitt förslag.
Sådana bindande åtgärder underlättar för miljömedvetna stadsfullmäktige som då får en rättslig grund för sina miljöåtgärder.
När det gäller transport bör icke-motoriserade färdmedel prioriteras framför alla andra, allmänna färdmedel bör prioriteras framför personbilar och små och mindre förorenande personbilar bör prioriteras framför andra fordon.
De trängselavgifter som används i London och Stockholm är en framgång i nuläget.
Det är den enda tänkbara i framtiden för alla stora städer i Europa.
Folkomröstningen för några dagar sedan i Stockholm visade oss att människor tyckte om tanken och endast en minoritet av vissa lobbyister motsatte sig detta.
Jag föreslår även en övergång från individuella färdmedel – nämligen bilar – till allmänna kommunikationer och cykel, i en omfattning av fem procent av antalet passagerarkilometer.
Hastighetsbegränsningar i stadskärnorna som i Graz i Österrike minskar antalet olyckor, räddar liv och minskar luftföroreningar och bullernivåer.
Lågutsläppszoner är också positiva i bekämpningen av luftföroreningar.
Om vi verkligen vill åstadkomma något när det gäller klimatförändringen bör vi agera även i städerna.
Som engelsmännen säger, ” man bör först hjälpa sina närmaste ”.
Detta bör även gälla för hållbar utveckling.
De värmeböljor som uppstår till följd av klimatförändringen gör att många städer blir outhärdliga att vistas i under varma sommardagar och sommarnätter.
Värmeböljor dödar tusentals europeiska medborgare och det är en plågsam och förödmjukande död.
Beredskapsplaner för värmeböljor är av central betydelse för alla EU: s städer, med undantag för en del nordiska samhällen.
Grundreceptet mot värmeböljor är enkelt: mer vatten, mer gröna tak och fasader, färskvatten och naturliga avkylningssystem, minskad biltrafik.
Vi har att vänta oss varma somrar och vi måste rädda våra medborgare i städerna.
Vi behöver fler grönområden i våra städer.
Till och med något tiotal kvadratmeter gröna öar kan förbättra en stadskärnas atmosfär, i kombination med större parker och trädgårdar i närheten.
Stränder i städerna sommartid som i Paris, Bryssel och Budapest är också bra projekt för dem som inte kan ta lång semester och lämna staden.
Tiotals miljoner människor i både gamla och nya medlemsstater bor i masstillverkade, prefabricerade bostadskomplex.
I många städer i väst utvecklas dessa till etniska och sociala getton.
Komplexa sociala, kulturella, utbildningsmässiga och miljömässiga program krävs för att rusta upp dessa förorter.
I Centraleuropa, till exempel i Ungern, har flertalet av dessa bostadsområden ännu inte utvecklats till getton.
En majoritet av invånarna tillhör fortfarande låg- och medelklassen.
I deras fall är husens fysiska tillstånd oroande.
I EU-10-länderna är det nödvändigt att reparera och rusta upp bostadsområden för att bevara det sociala lugnet och förbättra stadslivet.
Som föredragande godkände jag många ändringsförslag som lades fram av mina kolleger i PPE-DE-gruppen i hopp om ett gott samarbete.
Jag blev ganska förvånad när PPE-DE-gruppen senare försökte förkasta mitt betänkande genom att ta bort alla viktiga mål och åtgärder i utskottet.
Jag uppmanar alla ledamöter att stödja vikten av bindande mål och åtgärder.
Utan dem är vårt arbete bara ord, ord, ord.
Mitt betänkande kan sammanfattas i en mening: färre bilar, fler grönområden och mer vatten.
Det är den enda överlevnadsstrategin för våra städer.
