# ID: svediakorp-gov471792
# author: Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag tacka Anja Weisgerber som har visat stor förståelse, lyssnat mycket och utarbetat en sund kompromiss med Holger Krahmer och Dorette Corbey.
Jag står i tacksamhetsskuld till dem alla.
Fru Corbey!
Ni förespråkar en sträng och ny källpolitik.
Jag vill säga till Hiltrud Breyer och Satu Hassi att vi kan fastställa stränga normer på papperet för att uppfylla luftkvalitetsnormerna, men de är värdelösa om vi sedan inte får möjlighet att uppfylla dessa normer tekniskt sett.
Dessutom kritiseras Nederländerna för att vi vill påskynda införandet av sotfilter.
Om allt detta är oacceptabelt bör vi inte fastställa några stränga normer, eftersom vi inte kan uppfylla dem.
Än en gång vänder jag mig till Satu Hassi, eftersom Johannes Blokland och Jules Maaten har sagt många saker som jag fullständigt håller med om.
Jag vet också varför Nederländerna har röstat för denna lagstiftning.
De gjorde det för att den gav dem en möjlighet att införa en viss flexibilitet på några områden.
Just därför röstade de för förslaget.
Men vad upptäcker man vid en jämförelse av rådets och Europaparlamentets ståndpunkter?
Samtidigt som miljöministrarna kan sova den rättfärdiges sömn för att de har fastställt stränga normer åker de sedan hem och ställs inför en undersökning från miljöskyddsnämnden där man drar slutsatsen att allt som fastställdes på papperet i varje fall inte kan uppnås hemma.
Vi måste sluta att driva politik på detta sätt.
Jag har inga fler ursäkter att ge dem där hemma.
Detta är också anledningen till att jag stöder varje detalj i den kompromiss som uppnåddes här i parlamentet.
Även om den är ” sträng ” säger vi i parlamentet ja till detta så länge den är möjlig att uppfylla.
