# ID: svediakorp-gov471771
# author: Holger Krahmer (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,072
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att tacka skuggföredragandena från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Anja Weisgerber och Dorette Corbey, för deras samarbete.
Men jag vill också tacka kommissionen och både det österrikiska och finska ordförandeskapet för deras öppenhet och vilja att föra en dialog.
Att det inte alltid råder fullständigt samförstånd om allt, vare sig det är här i plenum eller mellan två institutioner borde vara kutym inom europeisk demokrati.
För vad som verkligen räknas är att vi, fast vi närmar oss från olika håll och med olika prioriteringar, har ett enda mål i sikte, nämligen att förbättra luftkvaliteten i EU.
Det är inget omtvistat faktum att många sjukdomar i andningsvägarna och deras konsekvenser kan tillskrivas höga nivåer av luftföroreningar, särskilt i EU: s tätbefolkade områden och storstadsregioner.
Luftföroreningarna tar ingen hänsyn till gränser, och därför fortsätter en förbättrad luftkvalitet att vara en mycket viktig utmaning.
Problemet med luftföroreningar kan endast lösas på lång sikt och inom ramen för Europeiska unionen, framför allt genom att gradvis skärpa de gränsöverskridande åtgärderna.
För att de ambitiösa målen ska kunna uppnås krävs ytterligare EU-verktyg i framtiden.
Ren luft i medlemsstaterna kan enbart uppnås om de direktiv som har trätt i kraft införlivas på ett konsekvent sätt och om nya förslag till EU-lagstiftning koncentreras på att begränsa utsläppen där de faktiskt sker.
Trots den berättigade oro som finns över tillståndet för luftkvaliteten i EU vill jag ta detta tillfälle i akt för att betona att den har förbättrats under de senaste årtiondena till följd av strängare lagstiftning och tekniska framsteg.
Före juliomröstningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, och med siktet inställt på den omröstning som vi snart ska genomföra här i kammaren, förhandlade tre av de största grupperna i parlamentet fram ett paket av kompromissändringsförslag som kan sammanfattas som en strävan mot ambitiösa gräns- och målvärden med större flexibilitet och med beaktande av de svårigheter som enskilda medlemsstater ställs inför vid införlivandet av det aktuella direktivet.
Låt mig kortfattat skissera de viktigaste punkterna.
Jag börjar med PM10.
Det finns ett brett samförstånd i parlamentet om den bristande ambitionsnivå som det innebär att låta 40 mikrogram som årligt genomsnittsvärde för PM10 förbli oförändrat efter 2010.
Detta värde uppnås redan i de flesta europeiska städerna.
Kommissionen har redan aviserat ett strängare årligt genomsnittsvärde för PM10 som ska gälla från 2010, men eftersom man i det aktuella förslaget inte alls hänvisar till detta har de tre stora grupperna föreslagit att tröskelvärdet för PM10 ska sänkas till 33 mikrogram från och med 2010.
Jag måste säga att jag finner det anmärkningsvärt att kommissionsledamoten fortfarande inte tar upp denna punkt med tanke på den kritik som kompromisserna väcker.
När det gäller de årliga gränsvärdena för PM10 finns det en tydlig nedåtgående trend.
Jag vill påpeka att detta inte är något exempel på den urvattning av gränsvärdena som har väckt sådan stark kritik från miljöorganisationerna.
Det dagliga gränsvärdet för PM10, där 50 mikrogram kan överskridas med som mest 35 dagar per år, har öppet kritiserats av många ledamöter, men faktum är att det inte finns något samband mellan nuvarande dagliga och årliga tröskelvärden, och dessutom är siffran 35 dagar godtycklig.
Ingen i parlamentet skulle betvivla vikten av att utföra dagliga mätningar och informera grupper som befinner sig i riskzoner om ökade halter av föroreningar.
Däremot har ingen trovärdig forskare hittills hävdat att det dagliga gränsvärdet är mer relevant för hälsopolitiken än vad det årliga är.
De problem som städerna brottas med för att uppfylla det dagliga gränsvärdet är ingen hemlighet, och vi överger kommunerna i ett slags organiserad hjälplöshet.
Det har nu bevisats att uppfyllandet av dagliga gränsvärden inte har något som helst samband med de åtgärder som vidtas mot luftföroreningar, utan snarare i stor utsträckning är beroende av slumpmässiga atmosfäriska fenomen.
Miljöutskottet och de tre största grupperna i parlamentet stöder kompromissförslaget där de berörda städerna och kommunerna, tillsammans med en sänkning av det årliga gränsvärdet med cirka 20 procent skulle få – om än bara på vissa villkor – större flexibilitet och tillåtas uppfylla ett gränsvärde för högst 55, snarare än 35, dagar.
Det kan finnas de som tvivlar på sambandet mellan de dagliga och årliga gränsvärdena som föreslagits av parlamentet, men ingen kan på allvar hävda att vi därigenom skulle vara mindre ambitiösa än kommissionen och rådet.
Låt mig så ta upp de fina partiklarna, PM2,5, som samtliga experter anser vara den största orsaken till de negativa hälsoeffekterna.
Den information som finns i EU om PM2,5 är fortfarande osäker och de flesta medlemsstaterna har inte haft tillräcklig erfarenhet när det gäller mätningar.
Vi föreslår därför en tvåstegslagstiftning för PM2,5.
I första hand ett riktvärde från 2010 och framåt och ett gränsvärde omkring 20 mikrogram från och med 2005.
Även detta är ambitiösare än det som rådet och kommissionen föreslagit.
En majoritet i parlamentet instämmer i att det årliga medelvärde på 25 mikrogram som föreslagits av kommissionen saknar ambitioner och att vi därför bör sänka det.
I sitt förslag valde kommissionen en total sänkning med 20 procent för PM2,5 utan några närmare konsekvensbedömningar om de faktiska åtgärderna och de kostnader som det skulle innebära för varje enskild medlemsstat.
Liksom mina kolleger i utskottet är jag övertygad om att en graderad modell där medlemsstaterna behandlas olika och större hänsyn tas till tidigare insatser i varje fall är bättre än att sikta på en generell sänkning.
Jag vill också kommentera artikel 20.
Jag kan förstå kommissionens och externa organs kritik av 5 + 5-regeln – vars mål är att införa en tidsfördröjning för att gränsvärdena ska kunna nås.
Vi har sammanställt ett nytt paket kallat ” 4 + 2 ” som är ett steg i den riktning som kommissionen har valt, vilket som bekant innebär en femårsperiod.
Jag upprepar att luftkvaliteten i EU endast kommer att förbättras på lång sikt och enbart genom åtgärder som riktas mot problemets kärna, nämligen föroreningskällorna.
Jag ser verkligen fram emot de förslag som kommissionen har utlovat för att angripa föroreningarna vid källan.
