# ID: svediakorp-gov471708
# author: Geoffrey Van Orden (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I mer än sex år har parlamentet konsekvent krävt kraftfulla åtgärder för att nå förbättringar i Zimbabwe, men ändå bevittnar vi fortfarande den fruktansvärda situationen för miljontals vanliga människor i Zimbabwe.
De lider dagligen av svårt politiskt förtyck, en ekonomi som brutit samman och brist på livsviktiga födoämnen, vatten och medicinska förnödenheter.
Förenta nationernas Världslivsmedelsprogram väntas i år fördela hjälp till nästan fyra miljoner undernärda människor – mer än en tredjedel av befolkningen.
HIV / aids har haft en förödande effekt på landet.
En av fem vuxna är HIV-positiv och mer än en miljon barn är föräldralösa på grund av att de förlorat sina föräldrar i aids.
Hela 70 procent av befolkningen är arbetslösa.
Den politiska och ekonomiska situationen i Zimbabwe är den sämsta i landets 26-åriga historia som oberoende nation.
Det internationella samfundets åtgärder har på sin höjd varit halvhjärtade och har saknat det engagemang som krävs för att verkligen påverka situationen i Zimbabwe.
Sydafrika borde gå i bräschen för de internationella ansträngningarna att tvinga Mugabe-regimen till demokratiska eftergifter, men jag är rädd för att President Mbekes tysta diplomati inte har lett till några konkreta resultat.
Eftersom Sydafrika tillhandahåller elektricitet, majs och krediter skulle landet kunna utöva enorma påtryckningar på Mugabe-regimen.
Det har det inte gjort.
Nu ser vi ett förnyat kinesiskt intresse för många delar av Afrika, däribland Zimbabwe.
Den kinesiska regeringen tycks inte ha några hämningar när det gäller att stödja förtryckarregimer och att förse dem med vapen för att utöva förtryck i utbyte mot tillgång till naturtillgångar.
Jag ser få bevis på diplomatiska ansträngningar från EU eller från medlemsstaternas regeringar för att stoppa stödet från de internationella stödkällor som håller kvar Mugabe vid makten.
EU har inte varit särskilt kraftfullt när det gäller att strikt genomföra sina egna sanktionsåtgärder.
Det är inte att undra på att Mugabe inte tar något av allt detta på allvar.
Om det internationella samfundet menar allvar med att ta itu med de förfärliga förhållandena i Zimbabwe så bör FN: s säkerhetsråd omedelbart undersöka situationen i landet.
Om vi inte ger Zimbabwe högre prioritet kommer Mugabe-regimen att fortsätta att hanka sig fram ända tills en punkt är nådd då Zimbabwe går under fullständigt, oförmöget att återhämta sig utan ett mycket omfattande internationellt bistånd.
Om det internationella samfundet vidtar åtgärder nu kan det bidra till att denna situation förhindras.
