# ID: svediakorp-gov471666
# author: Pedro Guerreiro (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 211
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Det som framkommer av uttalandena av UNICE och Peter Mandelson är att de som riskerar att förlora mest på de inställda WTO-förhandlingarna är de minst utvecklade länderna.
Uttalandena skyler över innehållet i agendan från Doha, som har till syfte att främja avregleringen av varor och tjänster, och den centrala tanken är att utveckling främjas med hjälp av den handel som är fri från varje hinder för de stora multinationella företagen och att det finns en motsägelse mellan multilaterala och regionala bilaterala handelsavtal.
Ingenting kan vara mer osant.
WTO lyder minsta vink från de stora multinationella företagen, och ger dessa expanderande marknader, ökar deras vinster, ger dem tillgång till råmaterial och banar väg för ytterligare exploatering av den kapitalistiska sfären.
Med den nuvarande begränsningen av marknadsexpansionen och den ökande styrkan hos tillväxtmakterna intensifieras centrala konkurrensförhållanden och det blir svårare att blint acceptera denna sfär.
Dessutom har motståndet ökat mot den destruktiva politik som förs av IMF, Världsbanken och WTO och mot de multinationella företagens totala dominans.
Detta är orsaken till påtryckningarna vid förhandlingsbordet på att den kapitalistiska sfären ska acceptera agendan, såsom skedde i Uruguayrundan, vilken tog åtta år att slutföra.
Vi röstade därför emot.
