# ID: svediakorp-gov471604
# author: Luca Romagnoli (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Nikolaos Sifunakis betänkande kan definitivt få stöd för sina intentioner, även om det som uttalas i det första stycket om europeisk identitet enligt min åsikt behöver ändras för att få till stånd ett erkännande av att Europas folk uppenbarligen redan delar samma kulturella grund, även om den är sammansatt.
Om det är något de inte förstår så är det vissa av de förvirrande mekanismerna i Europeiska unionens ingripanden, som alltför ofta avser att just reglera och standardisera.
Vårt kulturarv, naturarv och byggnadsarv skulle möjligen kunna benämnas mera lämpligt som byggnader, natur, historiska tillgångar och tillgångar i form av natur – uttryck som tillsammans bättre beskriver den integration som kan sökas i synergin mellan det fysiska landskapet och det mänskliga landskapet.
Likväl spelar det absolut en mycket viktig roll i utbredningen av social, ekonomisk och miljömässig trygghet, särskilt i de områden av Europa där inte bara den fysiska miljön utan också den socioekonomiska och demografiska strukturen är sårbar.
Jag skulle också ha önskat ett mer exakt förtydligande av begreppet traditionella småsamhällen – uttrycket ” traditionella ” är alltför vagt och kan leda till bristande differentiering i användningen av resurser och åtaganden.
Landsbygdssamhällen är inte bara en del av vårt kollektiva minne, de är den viktiga vagga där våra värderingar uppstått och den brunn ur vilka sociala förbindelser springer, som ofta är avsevärt mer balanserade än i våra stadssamhällen, på samma sätt som de är absolut nödvändiga för bevarandet av vår kultur och miljö.
Detta kulturarv är inte bara hotat, som föredraganden varnar för, utan på många platser i EU är dess konkreta överlevnad i fara.
Utöver åtgärder för att bevara och skydda landskap och kulturer borde unionen – tillsammans med medlemsstaterna – lägga upp lämpliga riktlinjer för att förebygga avfolkning av landsbygden, särskilt i bergsregioner.
Annars riskerar vi att tvingas lägga pengar på att restaurera övergivna byggnader, måla gamla hus som kommer att förbli obebodda och laga kullerstensgator som ingen längre kommer att gå på.
