# ID: svediakorp-gov471597
# author: Nikolaos Sifunakis (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 816
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Detta är en viktig dag för mig personligen och även för mina kolleger och för utskottet för kultur och utbildning, eftersom jag efter ett helt projekt som pågått cirka ett år i dag har nöjet att lägga fram mitt betänkande om skydd av Europas naturarv, byggnadsarv och kulturarv i landsbygdsområden och öregioner.
I århundraden har människor som bor på landsbygden och öar i Europa, med enkla material och medel och enligt de grundläggande reglerna för människans begränsningar och väderförhållandena i den naturliga miljön lyckats skapa ett arv av enormt estetiskt värde, som är gjort av människohänder.
Detta enkla arv, som det inte bara är en kulturell skyldighet att skydda och främja, utan också en nödvändighet för utvecklingen, har i många länder i Europa, på regeringarnas ansvar, i stor utsträckning förändrats, vilket är ett resultat av den sociala och tekniska utvecklingen, den otyglade ekonomiska exploateringen och den överdrivna utvecklingen.
Detta har å ena sidan ändrat platsen och förstört – särskilt i småskaligheten på öarna – den underbara balansen mellan den naturliga miljön och den som skapats av människohand, och å andra sidan ödelagt högproduktiv åkermark.
Syftet med mitt betänkande är att utforma särskilda förslag för skydd, främjande och långsiktig förvaltning av detta rika arv på landsbygden och på öregionerna i EU, för att gynna livskvaliteten för alla EU-medborgare.
Förslagen i mitt betänkande riktar sig till EU, medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter och EU-medborgare som uppmanas att vidta särskilda åtgärder för att bibehålla och främja detta arv.
Eftersom min tid är begränsad ska jag bara kommentera några få av dem.
För det första måste EU ta fram en omfattande strategi för kulturarvet.
Detta kan uppnås under förutsättning att kommissionen, när den förbereder sina lagförslag, i detalj undersöker återverkningarna av förslagen om kulturen, om kulturarvet och framför allt det folkliga byggnadsarv som hantverkare har skapat för hand under århundradena.
På så sätt kommer åtgärder som gynnar detta arv att införlivas i alla EU: s politikområden.
Med tanke på att gemenskapsprogrammen inom kultursektorn inte erbjuder tillräcklig finansiering måste man tillsammans med andra gemenskapsresurser finna ytterligare medel för att bibehålla dessa arv inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, i strukturfonderna och i gemenskapens initiativ Leader, Urban och Interreg, vilka under nästa finansieringsperiod ska införlivas i de nya politiska instrumenten för sammanhållning och finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Genom att använda gemenskapens medel ska medlemsstaterna på liknande sätt uppmuntra till hållbar, alternativ turism, som kan bidra till att skydda och främja samhällenas byggnadsarv, som till stor del har bibehållit sitt utseende.
Kultur-programmet med sin begränsade budget, har också gett ett avsevärt stöd till kulturarvprojekt, men har ändå uteslutit restaurationsprojekt.
Det finns emellertid andra åtgärder som kunde finansieras genom det nya Kultur 2007-programmet.
Inom ramen för fleråriga samarbetsprojekt enligt programmet kunde särskilt ett nätverk skapas av viktiga byggnadssamhällen i olika medlemsstater med en befolkning av upp till 1 000 invånare.
Dessa samhällen kan genomföra åtgärder av kulturell natur, beroende på traditionerna i varje område, för att stärka samarbetet mellan viktiga byggnadsområden och kulturområden i EU och ge dessa möjlighet att utveckla sina lokala kännetecken, sedvänjor och traditioner.
Men förutom detta uppmanas också kommissionen att skapa en ny EU-institution för viktiga små traditionella samhällen, i likhet med hur kulturhuvudstäderna inrättas, varvid ett eller två intressanta samhällen skulle väljas varje år, där restaureringar och renoveringar skulle genomföras, och där kulturevenemang skulle hållas under året.
Vi tar utvecklingen av arkitektoniskt viktiga samhällen i EU som vårt kriterium och föreslår också att en ny priskategori inrättas inom ramen för EU: s kulturarvspris för den bästa övergripande restaureringen av ett traditionellt samhälle.
Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den av människor skapade miljön i EU, som består av varierande byggnadsstilar från olika tidsperioder, förändras avsevärt på grund av otyglad överutveckling och på grund av att det finns strukturer som är oförenliga med de särskilda historiska och arkitektoniska kännetecknen i sin trakt.
Följaktligen måste medlemsstaterna skapa drivfjädrar för fullständig eller delvis rivning av sådana byggnader.
Samtidigt får projekt som bevisligen förstör och ändrar viktiga beståndsdelar i kulturarvet inte finansieras med gemenskapsmedel.
Slutligen föreslås i betänkandet också att det i EU ska införas ett europeiskt kulturarvsår.
Syftet med detta är att öka medvetandet bland EU: s medborgare om vikten av kulturarvet, oberoende av dess europeiska, nationella eller lokala dimension.
Avslutningsvis vill jag särskilt tacka sekretariatet vid utskottet för kultur och utbildning, experterna som arbetade tillsammans med mig och naturligtvis mina kolleger i utskottet för kultur och utbildning.
