# ID: svediakorp-gov471594
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,529
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är tacksam mot alla som har lämnat värdefulla bidrag till denna debatt, men först är det en fråga som jag vill fästa allas uppmärksamhet på, med all den öppenhet som detta parlament förtjänar.
I vissa inlägg hörde jag en tydlig feltolkning av EG-domstolens utslag, som i själva verket gjorde avtalet till en tvistefråga.
Jag hörde vissa ledamöter hänvisa till detta utslag som om det vore en seger.
Detta utslag förkastade avtalet: någon sa exakt så.
Mina damer och herrar!
Utslaget var ett stort bakslag för gemenskapens intressen.
Det var ett stort bakslag för parlamentet och för kommissionen.
I utslaget fastslogs att frågan inte är ett ärende för gemenskapen.
Det är inte en fråga som kommissionen kan förhandla om, förhandlingarna leds ju av ordförandeskapet.
Det är inte en fråga som omfattas av direktivet om privatlivet, herr Cappato – det omfattas inte av det, vare sig vi gillar det eller inte, men ändå måste vi hålla oss till utslaget även om det var ett bakslag för oss alla.
Helt uppriktigt sagt kan vi inte vara tacksamma för ett utslag som förkastade avtalet.
Det utslaget var, som Alexander Alvaro sa, ett steg bakåt för gemenskapens intressen.
Det är vår utgångspunkt, och vi fortsätter därifrån.
Det är helt klart att när vi talar om att vi till den 30 september med stor brådska måste sluta ett avtal, och sedan förhandla fram ett annat avtal med Förenta staterna till 2007, så måste vi inta den realistiska, exakta, pragmatiska ståndpunkt som nyss har förklarats av Michael Cashman.
Det verkliga problemet är att om detta avtal inte kommer till stånd så kommer miljontals EU-medborgare att få acceptera sämre garantier när det gäller skyddet för personuppgifter för att kunna fortsätta att flyga till Förenta staterna.
De tvingas göra det i personliga deklarationer, och EU kommer att ha förlorat all makt för att skydda dem på rimligt sätt.
Det verkliga problemet är följande: alla vi som har försökt att göra vår plikt kan inte ens tänka sig att utmana Förenta staterna.
EG-domstolen har lämnat en tolkning.
Personligen gillar jag inte tolkningen, men jag är skyldig att hålla mig till den och upprätthålla den.
Jag måste också uppriktigt säga att om vi uppnår ett avtal kommer åtminstone inte enbart ett enskilt flygbolag att få bestämma över skyddet av individernas rättigheter.
Bilaterala förhandlingar mellan Förenta staterna och de enskilda flygbolagen kommer att minska skyddsnivån, absolut inte öka den.
Det är den realistiska ståndpunkt som vi måste utgå från.
Det andra övervägandet – jag håller återigen med Michael Cashman och Carlos Coelho – är att vårt problem faktiskt inte beror på Förenta staterna utan på terroristerna.
Terroristhotet är verkligt.
Det som ägde rum i London i somras var inte ett halvhemligt eller halvinformellt möte mellan inrikesministrarna och kommissionen.
Vi informerades om vad som kunde hända i Förenade kungariket – jag ska ta upp det senare i min information till parlamentet – och vi var oroade när vi insåg att det fanns ett tydligt och aktuellt hot.
Efter att ha sett en större operation som leddes av polisen och säkerhetstjänsten i Danmark för bara några dagar sedan är vi säkra på att faran och hotet är verkliga och hänger över EU: s territorium.
Vad behöver vi?
Vi behöver mer samarbete mellan oss, mellan EU: s medlemsstater, vi behöver mer samarbete mellan unionens institutioner.
Därför sa jag i mitt inledningsanförande att parlamentet kommer att hållas informerat, politiskt informerat, även om det institutionellt och rättsligt inte kan delta i beslutet på grund av den ” rättsliga grunden ” (och jag använder avsiktligt anföringstecken).
Parlamentet kommer i varje fall att hållas politiskt informerat av kommissionen.
Vi behöver också ett starkare samarbete med Förenta staterna.
Vid denna tidpunkt måste vi samarbeta mer, inte mindre, men naturligtvis på jämställd fot.
EU insisterar stolt på denna princip.
Jag håller också särskilt med Martine Roure, som nämnde de nationella parlamenten.
Mina damer och herrar!
Ni förstår att om vi lyckas slutföra avtalet – samtalen äger rum vid två tillfällen och vi börjar i morgon, jag kan inte säga om vi uppnår något avtal, men jag hoppas det – krävs det i alla fall att det träder i kraft genast, även om vi väntar på vissa ratificeringsförfaranden, som kommer att ta tid i vissa länder, som Alexander Alvaro påpekade.
Eftersom vi ska åberopa en bestämmelse i fördragen som medger att avtalet träder i kraft genast – annars vore det fullständigt meningslöst – är det riktigt att de nationella parlamenten hålls informerade från och med nu, på samma sätt som vi ska hålla Europaparlamentet informerat, eftersom många av dem kommer att uppmanas att agera så snart det omedelbara genomförandet av övergångsavtalet har börjat.
Det är också en fråga om samarbete, och som ni vet samtycker kommissionen i princip till detta.
Det tredje och sista övervägandet är vilka punkter som måste behandlas under de närmaste dagarna, eller rent av under de kommande veckorna.
Den första punkten är att övertyga rådet – vi ska börja under mötet med rådet nästa månad – att godkänna rambeslutet om skydd av personuppgifter.
Det är en skyldighet som jag har tagit på mig och som parlamentet stödde.
Jag kommer med ytterligare en vädjan till rådet om att vissa länder ska tona ner sina reservationer när rambeslutsfrågan diskuteras på nytt vid nästa ministerråd under de kommande veckorna, så att ett dokument slutligen kan läggas fram som verkligen visar EU: s beslutsamhet att garantera skyddet av personuppgifterna.
Det andra målet som ska uppnås på mycket kort tid är genomförandet av det som kallades ” push ” -systemet av föredraganden, som jag är tacksam mot.
Jag kan lämna lite detaljerade upplysningar om detta.
Vissa företag som förser de större europeiska flygbolagen med tekniska tjänster har redan lagt fram de tekniska lösningar som finns för att genomföra ” push ” -systemet.
Vissa av dem – jag kan bara nämna några, nämligen British Airways, Air France, Iberia, Lufthansa, Alitalia och KLM, faktiskt nästan alla dessa – har kommit med konkreta förslag till de aktuella myndigheterna i Förenta staternas administration.
Enligt de avtal som vi hade slutit med Förenta staterna kunde ” push ” -systemet börja fungera utan ändringar inom bara några få veckor.
Tekniskt sett finns det redan ett förslag, och i vissa fall har det också formaliserats.
Detta är ny information som jag har fått, som visar hur saker och ting går just i den riktning som vi alla önskar.
Den andra punkten är positiv profilering.
Martine Roure har bett om allmän information om mötet i London.
Jag ska gärna lämna den till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor nästa vecka, då jag ska uttrycka mig mycket mer detaljerat.
Positiv profilering är ett initiativ som inte påbörjades i dag eller i går, utan för några månader sedan.
Det är ett initiativ som syftar till att hitta snabbare gränskontrollförfaranden vid flygplatserna.
Det finns två beståndsdelar: för det första, eftersom det reserverats just för internationella flygningar, gäller det inte utbyte av uppgifter för flygningar inom Europa, där vi skulle ha oöverstigliga problem med fri rörlighet, Schengenområdet etc.
Systemet täcker internationella flygningar från EU, till EU och över EU.
Det är bara för passagerare som på frivillig och individuell basis samtycker till att lämna uppgifter, särskilt biometriska data, och i utbyte mot detta får de dra nytta av att använda sig av en automatisk identifieringskanal, som tydligen tar mindre tid vid passkontrollen.
Detta görs på individuell och frivillig basis, och man använder biometriska data.
Varför överväger vi ett sådant system?
För att undvika det som har sagts om ” negativ profilering ”, vilket är profilering på etnisk eller religiös grundval.
Vi kunde helt klart inte godta något system av sådant slag, medan vi kan föreställa oss – eftersom rådet har krävt det – att vi alla kan samtycka till att lämna våra biometriska data till en databas som garanterar privatlivet, i utbyte mot snabbare förfaranden vid avfärden.
Tänk på passagerare som flyger ofta.
Detta är ett system som vi undersöker, och vi förväntar oss att vi kan lägga fram ett förslag inom några månader, kanske i slutet av året.
Sammanfattningsvis kommer jag att informera utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om vad som sades i London om förfaranden för att förbättra metoder för att upptäcka sprängämnen, särskilt flytande sprängämnen, samt om användning av Internet, positiv profilering och allt annat.
