# ID: svediakorp-gov471578
# author: Sarah Ludford, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte uppenbart att det nu finns någon användning för passageraruppgifter i Förenta staterna för de ändamål som det ursprungliga avtalet ingicks för, det vill säga av tull- och gränsskyddsmyndigheten, eftersom CAPPS II och programmet ” säkert flyg ” havererat.
I en artikel för tio dagar sedan beklagade sig Michael Chertoff, Förenta staternas minister för inrikes säkerhet, över att han inte fått fria händer och hindrades från att använda alla tillgängliga medel.
Han vill analysera passageraruppgifter tillsammans med aktuell underrättelseinformation för att identifiera högriskresenärer som utgör ” icke namngivna hot ” och rutinmässigt samutnyttja information med andra avdelningar för inrikes säkerhet, såväl avdelningar för immigration som FBI och också ” våra allierade i London ”.
Så vi behöver inte något EU-system för passageraruppgifter – det kommer vi att få bakvägen.
Michael Chertoffs vision bygger på datautvinning och profilering på grundval av potentiella terroristers tidigare och förmodade framtida beteende och stereotyper.
Det för oss långt bortom enkla kontroller av personer mot bevakningslistor, för vilket APIS-uppgifter, det vill säga namn, födelsedatum, nationalitet och passnummer, är helt tillräckliga.
Vi har inte börjat ta itu med riskerna med detta, så vi behöver en mycket god förklaring till vad passageraruppgifter används för i Förenta staterna och till de profileringstekniker som används.
Vi behöver strama och rättsligt bindande regler om begränsning av ändamål och tillgång.
Liknande farhågor finns när det gäller EU-planerna för europeiska passageraruppgifter och så kallad positiv profilering.
I EU: s APIS-direktiv från 2004 gav regeringarna sig själva befogenheten att använda personuppgifter för upprätthållande av lag och ordning ” enligt nationell lag och i enlighet med bestämmelser om uppgiftsskydd enligt direktiv 95 / 46 / EG ”.
EG-domstolens avgörande om avtalet med USA om användningen av passageraruppgifter har väl ändå visat att direktiv 95 / 46 / EG inte kan utgöra den rättsliga grunden för användning av uppgifter i säkerhetssyfte?
Därför behöver vi åtgärden inom den tredje pelaren.
Har kommissionen tänkt på det?
Jag instämmer med kommissionsledamot Franco Frattini och Sophia in ' t Veld om behovet av en sammanhållen EU-politik.
Om man tittar närmare på denna fråga om passageraruppgifter, Swiftskandalen eller CIA-flygningarna ser man ett mönster som visar ett splittrat EU: man ser medlemsstater som springer runt som nackade kycklingar medan Förenta staterna söndrar och härskar.
Vi är inte ens en pålitlig partner – vi ratificerar inte ens avtal som Europolprotokoll som skulle tillåta samarbete med FBI.
Vi är ineffektiva, dysfunktionella, och vi sviker våra medborgare.
Vi måste stoppa denna inkonsekvens och nå en tydlig och bestämd EU-kompetens, men den politikens bestämda syfte måste vara att skydda vårt privatliv.
Kan vi lita på kommissionen i det avseendet?
