# ID: svediakorp-gov471575
# author: Sophia in 't Veld (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 827
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi debatterar i dag avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter.
Vi är emellertid fullt medvetna om att denna fråga endast kan debatteras i ett vidare sammanhang, närmare bestämt mot bakgrund av den information vi fick i går kväll om att president Bush slutligen har erkänt att hemliga CIA-fångläger faktiskt finns.
Vi borde se på frågan i ett vidare sammanhang med de metoder som används för att bekämpa terrorism – de metoder som vi inom EU vill använda i kampen mot terrorism och de metoder som används av vår vän och allierade, Förenta staterna.
Fallet med CIA: s fångläger och överlämnanden via flyg samt fallet med avtalet om passageraruppgifter visar mycket tydligt att det är angeläget att EU talar med en enad röst.
Vi behöver snarast en enhetlig EU-politik på detta område.
Jag välkomnar kommissionsledamot Franco Frattinis uttalanden, för enligt min åsikt är en gemensam EU-politik inte en politik som utformas av en handfull ministrar som sammanträder bakom stängda dörrar vid informella möten.
En EU-politik är en politik som beslutas genom lämpliga demokratiska förfaranden med parlamentarisk kontroll, dvs. genom medbeslutande med parlamentet.
Ni har därför mitt helhjärtade stöd för förslaget om övergångsklausulen.
Jag hoppas att också regeringarna nu kommer att inse hur brådskande detta är.
När det gäller sakfrågan om passageraruppgifter måste vi urskilja tre faser.
En är det kortsiktiga omförhandlandet av det gällande avtalet, som brådskar och som måste slutföras senast vid månadens slut.
Jag har hört rykten som verkar peka på att Förenta staterna inte har särskilt bråttom att sluta detta avtal och faktiskt slutligen skulle kunna föredra bilaterala avtal.
Det är därför mycket viktigt att alla EU-länder och EU-institutioner sluter leden och intar en enad ståndpunkt.
Jag välkomnar varmt den mycket mer tillmötesgående attityd som rådet och kommissionen har intagit den här veckan.
Det är den bästa vägen framåt.
Om vi inte skulle få något avtal skulle det vara en stor katastrof för Europeiska unionen och för skyddet av våra medborgares personuppgifter.
När det gäller avtalet verkar det som om vi alla är överens om att innehållet i avtalet företrädesvis borde lämnas oförändrat.
Vi skulle ha föredragit att förbättra avtalet, men Förenta staterna vill gå i en annan riktning.
Jag menar därför att det bästa vi kan uppnå just nu är att bibehålla samma avtal men med en ny rättslig grund.
Under förhandlingarna bör ni dock betona att åtagandeförklaringarna i det gällande avtalet ska tillämpas omgående, eftersom utvärderingar har visat att trots att det finns ett avtal så tillämpas det inte fullständigt och korrekt.
Jag vill särskilt peka på övergången från ett pull-system till ett push-system, som borde ha genomförts för länge sedan, informationen till passagerarna, som är avgörande men som uppenbarligen ännu inte ges, samt begränsning av ändamålet, som är en svårare men definitivt mycket viktig fråga.
Jag hoppas att ni kan se till att åtagandeförklaringarna införlivas i avtalet snarare än att de blir ett slags bilaga som inte är rättsligt bindande.
På lång och medellång sikt, det vill säga när det gäller utvärderingen efter 2007, hoppas vi att övergångsklausulen kommer att ha antagits, att parlamentet kommer att ha säkerställt medbeslutande och att allting kommer att hanteras inom ramen för ett lämpligt demokratiskt förfarande.
Då kommer parlamentet att yrka på proportionalitet, vilket innebär att uppgifterna kommer att samutnyttjas, eftersom vi alla vill ha en säkrare värld och vill kämpa mot gisslet med terrorismen, men att de måste utnyttjas proportionellt.
Vi får inte lämna ut mer information än vad som är absolut nödvändigt för att nå vårt mål.
Det är självklart att vi måste ha ett tillräckligt skydd för personuppgifter och rättssäkerhetsgarantier.
Det är helt uppenbart.
Ett av förslagen i betänkandet, som lyckligtvis fick stöd av utskottet för medborgerliga rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, är att vi ska inleda en parlamentarisk transatlantisk dialog.
Jag anser att denna klyfta i förhållande till Förenta staterna behöver överbryggas.
Vi måste bekämpa terrorismen tillsammans.
Det får inte vara så att vi kallar amerikanerna för cowboyer och de kallar oss för ynkryggar, och att det blir en djup klyfta mellan oss.
Samtidigt finns det förslag i omlopp om en EU-politik för passageraruppgifter.
Jag är inte särskilt nöjd över att vi enbart har fått kännedom om detta genom medierna.
Vi har hört att idén lades fram vid ett informellt möte i London för några veckor sedan.
Det är inte en väg framåt.
Om vi ska ha en sådan politik skulle vi föredra att den presenterades här i parlamentet.
Slutligen vill jag rikta en mycket angelägen vädjan till rådet att vidta lämpliga åtgärder för uppgiftsskydd inom den tredje pelaren, i enlighet med förslagen från vår föredragande Martine Roure.
