# ID: svediakorp-gov471569
# author: Ignasi Guardans Cambó, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 328
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det som vi idag debatterar visar verkligen Europeiska unionens mognad.
För inte så många år sedan, när jag träffade personer som undervisade i internationell privaträtt vid olika universitet, var det mer eller mindre förbjudet att blanda internationell privaträtt eller privaträtt med EU-rätt, eftersom Europeiska unionen helt enkelt bara gällde fiske, internationell handel och konkurrens, men egentligen inte hade något med privaträttsliga frågor att göra.
I dag sysslar Europeiska unionen väldigt mycket med privaträttsliga frågor, eftersom Europeiska unionen idag, även om mycket fortfarande återstår att göra, sysslar med de privata konsekvenserna för EU: s medborgare – privaträtten, dess direkta inverkan på människors privatliv samt etableringsfrihetens och den fria rörlighetens inverkan på privaträtten avseende privatpersoner respektive bolag.
Allt detta föranledde att detta område infogades i Amsterdamfördraget, vilket möjliggjorde den situation där Europeiska unionen – eller Europeiska gemenskapen, för att vara exakt – fick de befogenheter som gjort det möjligt att utforma omfattande lagstiftning och omvandla sådana instrument till EU-lagstiftning som tidigare inte ingick i den lagstiftningen trots att de till viss del omfattades av gemenskapens befogenheter, exempelvis Brysselkonventionen.
I detta sammanhang är Europeiska unionens – gemenskapens, för att vara exakt – anslutning till Haagkonferensen ett mycket viktigt steg och visar, vill jag påstå, Europeiska unionens mognad.
Vi har dock fortfarande lång väg kvar, bland annat när det gäller hur reglerna ska utformas: tredje pelaren, första pelaren etc.
Nu är inte rätta tidpunkten att diskutera detta, men det kommer att förbättra kvaliteten på vår lagstiftning och kommer utan tvekan att göra det möjligt för Europeiska unionen att ta med sig sina egna prioriteringar till Haagkonferensen.
Trots att det är midnatt och väldigt få ledamöter är närvarande vill jag säga att detta är ett verkligt tecken och mått på Europeiska unionens mognad inom ett område som påverkar medborgarna mycket konkret.
