# ID: svediakorp-gov471546
# author: Carmen Fraga Estévez (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 672
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I egenskap av föredragande för detta betänkande vill jag börja med att betona den roll som en trovärdig märkning eller certifiering utan tvekan kan spela bland övriga åtgärder som kan vidtas i vår strävan att garantera ett hållbart fiske.
Emellertid har frågan varit uppe i kommissionen sedan 1990-talet och hittills har ingen bestämt sig för att ta itu med den.
På en marknad som blir allt mottagligare för miljöfrågor skor sig under tiden privata marknadsförare av miljömärkning för fiskeriprodukter, vilket i bästa fall skapar total förvirring hos konsumenterna och förmodligen undergräver systemet i allmänhet, för om en produkt kan få ett mervärde genom att man säger att den är miljövänlig, men utan att man behöver bevisa det, då är bedrägeri ett troligt resultat.
Jag är en av dem som ofta har påmint kommissionen om att frågan bör behandlas snarast möjligt.
Därför blev några av oss besvikna när kommissionen till sist offentliggjorde meddelandet, som är ett nästan innehållslöst dokument där analysen lyser med sin frånvaro, där inget som helst åtagande görs och där det inte förs fram några kriterier eller riktlinjer att följa.
Det är tydligt att det inte krävdes mer än tio år för att åstadkomma detta resultat och att kommissionen helt klart är fullständigt överväldigad av verklighetens attraktiva marknad för miljömärkning och de många privata intressen som ligger bakom, av vilka några är lovvärda medan andra inte är det.
I det avseendet vill jag nämna att när den förre kommissionsledamoten med ansvar för fiske, Franz Fischler, kom till fiskeriutskottet i samband med att han lämnade sin befattning erkände han att en sak som han inte hade förmått ta itu med innan han slutade var regler om miljömärkning och att det, jag citerar, berodde på påtryckningar från många håll.
Till detta kan vi tillägga att det utan tvekan är en mycket mer komplex uppgift att fastställa pålitliga kriterier för att definiera en produkt från ett hållbart fiske än vad man först kan tro.
Men vi måste komma igång med arbetet eftersom andra intressenter nu gör jobbet åt oss och många av dem har bara sina egna intressen i sikte.
Kommissionen står inte heller ensam i detta arbete eftersom det redan finns riktlinjer från FAO och debatter i många internationella forum, inbegripet Världshandelsorganisationen.
Regeringar, icke-statliga organisationer, privata företag och fiskare har redan sagt vad de tycker.
I och med detta betänkande till vilket många kolleger har gett ovärderliga och varierade bidrag, inbegripet bidragen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, bidrar också Europaparlamentet till en definition av riktlinjer som ska göra det möjligt för konsumenter, politiker och fiskerisektorn att bli mer delaktiga i ett hållbart fiske.
Vi anser att gemenskapens märkningssystem ur en global synvinkel måste stämma överens med befintliga riktlinjer från internationella organ.
Det får inte leda till något slag av diskriminering, inte heller får det skapa handelshinder, särskilt inte gentemot de minst utvecklade länderna, och det måste fungera som ett verktyg för att bekämpa det illegala fisket genom att det nekas tillträde till marknaden.
När det gäller hur systemet ska fungera inom EU anser fiskeriutskottet att oavsett om det finns en eller flera märkningar, som alltid ska vara frivilliga, så måste det vara ett gemensamt system och det måste marknadsföras av EU.
EU ska fastställa dess operativa regler och se till att godkännandeorganen och certifieringsorganen är oberoende samt att informationen är öppen och korrekt i alla stadier av produktkedjan, från fiskefartyget till slutkonsumenten.
Vi uppmanar också kommissionen att inom sex månader lägga fram ett meddelande om minimikrav och riktlinjer för en gemenskapsplan för märkning av fiskeriprodukter.
Jag vill också att kommissionen slutligen klargör om den är för att kalla det miljömärkning eller om den väljer ett annat namn, och i så fall varför.
Vi uppmanar också kommissionen att ta parlamentets kommentarer i beaktande.
