# ID: svediakorp-gov471523
# author: Mario Borghezio (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 485
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
När stora affärer eller ekonomiska intressen står på spel händer det mycket ofta att lobbyverksamhet till förmån för dessa intressen äger rum eller hotar att äga rum, även i politiken och i parlamentet (i själva verket inte bara i kväll, även om vi kanske har bevittnat ett utspel av detta slag i kväll).
Vi stöder Belderbetänkandet, eftersom vi anser att EU inte ska dra sig för att be Kina, som den jätte och ekonomiska stormakt landet är, om tillfredsställande svar på våra frågor om de olika områden som har nämnts.
Jag skulle därför önska att de samtal som förs om skyddet av de mänskliga rättigheterna, även de som förs av kommissionen, inte genomförs på samma sätt som när byråerna för Europafrågor i alla länder förr brukade skjuta in formuleringar som rena formaliteter, sådant som måste sägas för formens skull.
Nu måste vi tala om Tibet, både för att göra ett gott intryck och för att visa att vi bryr oss.
Efter att ha hört en så hög andlig auktoritet som Dalai Lama tala här, ord som vi alla berördes av, anser jag – och här talar jag fritt ur hjärtat – att vårt sätt att reagera på den tibetanska tragedin, som handlar om förintelse och kulturellt folkmord på en nation, är mycket svagt och i grunden ineffektivt.
När det gäller det ekonomiska och monetära området går jag längre än Belderbetänkandet och är kritisk till det, eftersom jag anser att det på det monetära området är dags att kräva en tämligen snabb men stegvis revalvering av yuan renmimbi om vi vill skydda våra ekonomier mot den kinesiska offensiven.
Hur kan det då komma sig att vi, trots att vi vet att 70 procent av de varumärkesförfalskade varor som är i omlopp i våra länder kommer från Kina, fortfarande måste ägna uppmärksamhet åt sådana frågor som har att göra med hur kinesiska domstolar fungerar, reaktionerna, det faktum att det finns en domstol här som dömer till vår fördel som man kan vända sig till, kort sagt, hur kan det komma sig att vi måste be Kina att se över sitt system fullständigt för att motsvara kraven på demokrati och utveckling, och så vidare?
Slutligen vill jag nämna frågan om religionsfrihet, som är en grundläggande fråga: Både kristna – katoliker och protestanter – och, som vi har sett här i parlamentet, medlemmar i Falun Gong, med andra ord människor som tror på sina idéer, på sin filosofi, behandlas som brottslingar, torteras, fängslas och berövas förmodligen även delar av sina kroppar.
Denna handel med organ som praktiseras av ett land som vi fortsätter att handla med är en skam!
