# ID: svediakorp-gov471505
# author: Bastiaan Belder (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 862
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Vid rätt tillfälle, bara några dagar före toppmötet mellan EU och Kina i Helsingfors, skickar parlamentet en tydlig och kraftfull signal till rådet och kommissionen i syfte att inrätta ett strategiskt partnerskap som verkligen är värt namnet.
I det aktuella betänkandet ges riktmärken för alla aspekter av de ömsesidiga förbindelserna mellan Bryssel och Peking: trovärdighet, stabilitet och ansvarsfullhet.
Som europeisk föredragande ansåg jag att det var oerhört viktigt att lyssna mycket noga på de kinesiska diskussionerna om folkrepublikens imponerande fredliga utveckling de senaste trettio åren.
I diskussionerna beskrevs även de mörka sidorna, med allt vad de innebär för partnerskapet mellan EU och Kina.
Det faller sig naturligt att även dessa tas med i förslaget till resolution.
En bred majoritet av utskottet för utrikesfrågor stöder detta specifika förhållningssätt, eftersom det utgör ett oumbärligt och värdefullt bidrag.
Jag riktar ett varmt tack till de berörda ledamöterna för detta.
De offentliga reaktioner som jag har fått från den kinesiska ambassaden i Bryssel under olika skeden av arbetet med betänkandet gör att jag måste ge er en sammanfattning av mina synpunkter inom tre huvudområden: Ankang-systemet, religionsfriheten i folkrepubliken och frågan om Kinas fredliga annektering av Taiwan.
I ett brev av den 25 april förnekade den kinesiska ambassaden blankt att politiska och sociala oliktänkande utsätts för psykiatrisk tvångsvård.
Denna avskyvärda tortyrmetod kallas officiellt ankang, vilket kan översättas med: hälsa genom vila och ro.
Nu råkade det vara så att den tyska veckotidskriften av den 3 november 2005 innehöll ögonvittnesskildringar av tre offer för ankang-systemet under den avslöjande rubriken ” Elchocker mot frihetsviruset ”.
Den 14 december 2005 publicerade en lika fördömande artikel om Ankang.
Den kinesiska ambassaden ignorerade detta och rådde Europaparlamentet att ta bort punkt 24 om Ankang i sitt förslag till resolution, som ansågs sakna all grund, och den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lade fram ett ändringsförslag i den riktningen, som om det inte var något fel med det.
Vid två tillfällen bad jag utskottet för utrikesfrågor att dra tillbaka ändringsförslaget, men till ingen nytta.
Ankang-systemet går stick i stäv med de grundläggande mänskliga rättigheter som vi alla utan tvekan varmt stöder, vilket jag hörde Véronique De Keyser säga alldeles nyss.
Jag är därför helt förbryllad av hennes inställning.
Jag uppmanar er att ta bort denna skamfläck på parlamentets anseende och stödja den ursprungliga text om Ankang som jag lägger fram på nytt i form av ett ändringsförslag.
Vi vet redan tillräckligt om de många brotten mot den grundläggande rätten till religionsfrihet i Kina.
Detta gäller i lika stor utsträckning viktiga interna diskussioner om dessa regeringshandlingar, ända ned på kontorsnivå inom den statliga myndigheten för religionsfrågor.
Jag skulle verkligen ha velat prata med de tjänstemän som var så tillmötesgående under mitt besök på den här statliga institutionen förra hösten.
Enligt ett nyhetsbrev från Kinas beskickning i EU av den 31 augusti har det kinesiska folket en omfattande religionsfrihet.
Jag vill härmed offentligt be den kinesiska beskickningen att låta översätta och publicera den färska intervjun med Kinas religiösa överhuvud för att klargöra precis vilken kontroll partiet utövar.
Det är nämligen det kinesiska kommunistpartiets sak och ingen annans att bedöma vad som är positivt och negativt inom religionerna.
En överväldigande majoritet av det taiwanesiska folket vill inte under några omständigheter utsättas för samma kontroll.
Det har jag hört från europeiska diplomater på plats och från många taiwanesiska medborgare.
En av dem förklarade varför Pekings doktrin om en fredlig återförening, och förvisso den olycksbådande ettbarnspolitiken som är den socialdemokratiska gruppens huvudfråga, för närvarande inte har en rimlig chans hos de människorna: ” Det är inte så mycket en fråga om ideologi eller nationalism som om skillnader i det politiska systemet och i respekten för alla mänskliga rättigheter som en självklar del av livet.
Detta har inte en chans såvida Kina inte överger sin auktoritära regim, vilket inte lär ske inom en överskådlig framtid. ”
Jag antar att det här på ett tillräckligt sätt behandlar de socialdemokratiska ändringsförslag som tar upp frågan om två system när det gäller Kina och Taiwan.
För övrigt avviker ändringsförslagen på ett märkligt sätt från det kanslispråk som används i EU-dokument.
Det är ganska avslöjande.
Betänkandet speglar parlamentets engagemang för ett stabilt partnerskap mellan Europeiska unionen och Kina.
Parlamentet är därför ärligt och redogör för hindren för denna politiska strävan, särskilt nu när dessa hinder får lika stort erkännande från kinesiskt håll – jag ber er att läsa betänkandet som innehåller uttalanden av kineser, inte minst av kinesiska akademiker – men som inte får ett tillräckligt stort politiskt erkännande och därför lämnas därhän.
Det budskap som vi måste skicka till rådet och kommissionen kvällen före toppmötet med de kinesiska ledarna är att Kina behöver hjälp att inrätta rättsstatsprincipen och behöver uppmuntras att modernisera sin politik, som en nödvändig social parallell till den häpnadsväckande ekonomiska utvecklingen.
