# ID: svediakorp-gov471478
# author: Paula Lehtomäki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Rådet har ofta uttryckt sin oro över kvinnornas situation i Iran.
I FN: s resolution från december förra året om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, som också fick EU: s stöd, uttryckte FN: s generalförsamling sin djupa oro över diskrimineringen och andra kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive den systematiska diskrimineringen av kvinnor och flickor i lagstiftningen och i praktiken.
Rådet beklagar den förvärrade situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.
När rådet sammanträdde den 20 mars 2006 fördömdes det hårda bemötandet av den fredliga demonstrationen som organiserades på internationella kvinnodagen.
När rådet sammanträdde den 15 maj uttryckte det sin oro över ökningen av antalet avrättningar, slumpmässiga arresteringar, åtstramningen av restriktionerna för tillgång till information och ökningen av kränkningar av yttrandefriheten och religionsfriheten.
Rådet hänvisade särskilt till hot och trakasserier av förespråkare för människorättsjurister och minoritetsgrupper.
När rådet sammanträdde den 17 juli riktade det särskild uppmärksamhet på de fortsatta kränkningarna av yttrandefrihet och mötesfrihet, inklusive den våldsamma upplösningen av den fredliga demonstrationen av dem som kräver ett slut på lagar som diskriminerar kvinnor.
Rådet är således medvetet om händelserna som rör de senaste demonstrationerna.
EU tänker fortfarande väcka frågor om mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, både med Iran direkt och i internationella forum.
Unionen kommer att framföra sin oro både konfidentiellt och i offentliga sammanhang.
Under det finska ordförandeskapet har EU redan gjort tre offentliga uttalanden om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.
Med anledning av studentaktivisten Akbar Mohammads död i Evin-fängelset den 24 augusti sa ordförandeskapet att EU var allvarligt oroat över att oliktänkande, oppositionsledare, studentaktivister och alla försvarare av mänskliga rättigheter behandlas så hårt i de iranska fängelserna.
I ett offentligt uttalande i slutet av juli uppgav ordförandeskapet att unionen var allvarligt oroad över den förvärrade situationen för försvarare av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Iran.
Uttalandet nämnde särskilt den framstående människorättsadvokaten Abdolfattah Soltani, som dömdes till fem års fängelse.
I uttalandet nämndes också Ali-Akbar Mousavi Khoeini som arresterades under demonstrationen till stöd för kvinnors rättigheter den 12 juni, juristen Farshid Jadollahi och Omid Beruzi som också dömdes till fängelse, samt arresteringarna av försvararna av arbetsrätten i Teheran.
Ett offentligt uttalande gjordes den 10 juli, där det finska ordförandeskapet uttryckte Europeiska unionens oro över att den iranske akademikern Ramin Jahanbeglu fortfarande sitter inspärrad.
Rådet försöker fortfarande att organisera ett möte mellan EU och Iran inom ramen för dialogen om de mänskliga rättigheterna som inleddes 2002.
Vid mötet skulle båda parter kunna ha möjlighet att diskutera all sin oro över de mänskliga rättigheterna.
