# ID: svediakorp-gov471380
# author: Béatrice Patrie (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Efter konflikten sommaren 2006, som var ett blodbad för Libanon, är vi överens om att EU har en historisk möjlighet att spela en viktig roll i den komplicerade delningen av Mellanöstern.
Vår färdplan har flera mål.
Det första är att övertyga världssamfundet och alla aktörer i regionen att en våldsam lösning – och med det menar jag också en militär lösning – inte kan garantera en varaktig fred, stabilitet och välstånd i Mellanöstern, vare sig det är i Libanon, Palestina eller någon annanstans.
Det andra målet är att ta initiativ för att tillämpa en politisk helhetslösning för regionen och tydliggöra att det inte är någon idé att lösa de olika regionala konflikterna separat.
Med anledning av detta rekommenderar vi en internationell konferens som oundvikligen skulle föra samman alla aktörerna i regionen, inklusive Iran – vars kärnvapenstatus är en särskilt knivig fråga – och även Syrien, som vi behöver återuppta associeringsförhandlingarna med, men utan att ge upp våra krav på demokratisk reform.
Vi kan heller inte längre på obestämd tid ignorera politiska krafter som har kommit till makten via de val i Palestina eller Libanon som vi själva ansåg vara demokratiska.
När det gäller just Libanon måste vi med bestämdhet engagera oss för dess återuppbyggnad, ordna så att embargot hävs omedelbart, återuppbygga dess infrastruktur och förstörda hus samt röja undan minorna som dagligen försätter libaneserna i fara och gör en tredjedel av landets jord otjänlig att bruka.
Detta är inte bara ekonomiska, utan också politiska mål för Europeiska unionen.
Låt oss inte lämna återuppbyggnaden uteslutande till Hizbollah, som då ges möjlighet att skapa ett nytt Qatar.
Slutligen måste vi stödja de demokratiska och reformvänliga politiska krafterna i Libanon.
Låt oss, liksom under våren 2005, veta hur vi kan stödja libanesernas beslutsamhet att ta itu med sitt kollektiva öde.
Denna sommar har de visat vad de är kapabla till.
