# ID: svediakorp-gov471367
# author: Frédérique Ries (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 319
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Varje enskilt civilt offer i detta krig är en tragedi, både i Libanon och i Israel, och här i kammaren vill jag nu uttrycka vår solidaritet med dem som lider.
Denna solidaritet är en av våra huvudintressen, i likhet med – vilket har påpekats – återgången till den politiska processen och färdplanen, men det handlar också om frisläppandet av israeliska soldater, stöd till demokratiseringen av Libanon – historien, traditionerna och kulturen som inte har något att göra med Hizbollahs terroristideologi – upphävandet av blockaden av Libanon, under förutsättning att ett vapenembargo förordnas, och den viktiga frågan om avväpning av Hizbollah.
Jag vill gärna vända mig till Daniel Cohn-Bendit som alldeles nyss undrade om någon intresserade sig för dessa frågor för ett år sedan.
Vi, herr Cohn-Bendit – jag själv och andra kolleger i kammaren – nämnde resolution 1559 i mars 2005.
När vi, Europaparlamentet, sammanträdde i plenum nämnde vi och röstade om ” det ovedersägliga beviset på terroristhandlingar ” – jag citerar ur minnet eftersom jag inte har några anteckningar här.
Vi uppmanade till och röstade för avväpningen av Hizbollah och bad även rådet att agera i enlighet med detta.
Vi gjorde faktiskt det.
Jag förstår alltså dem som i dag uttalar sig i denna församling om behovet av att inleda en dialog och återigen ta till diplomati, men jag ställer frågan: hur ska man få shejk Nasrallah att följa resolutionerna 1559 och 1701 när han vid flera tillfällen, t.ex. så sent som igår morse i den libanesiska pressen, förkastade alla vädjanden om avväpning?
Jag tar nu upp det som kommissionsledamoten sa: Europa befinner sig nu mer än någonsin vid ett vägskäl när det gäller att hitta nya vägar och förhindra att tidigare misstag upprepas, vilket vore mycket tragiskt.
