# ID: svediakorp-gov471356
# author: Bruno Gollnisch (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Ve det land i vilket betoningen på minoriteter och etniska grupper är starkare än statens auktoritet, och ve avväpnade stater.
Libanon, dvs. den stackars martyren, har just återigen drabbats av olycka genom att ge motiv till en förödande och oproportionerlig intervention – även om detta skett motvilligt.
Rätten till självförsvar och rätten att vidta uppföljningsåtgärder finns naturligtvis, men inte rätten att inleda ett fullskaligt krig utan förhandlingar, utan att ge ultimatum, utan att förklara krig och utan att först hänvisa frågan till säkerhetsrådet.
Jag är också rädd att detta agerande kommer att vara kontraproduktivt för Israel, som inte har nått sina politiska mål och som nu drabbas av fientlighet från hela den libanesiska befolkningen.
Erkki Tuomioja berättade för oss att det rådde en hjärtlig stämning vid mötena mellan de europeiska ministrarna; vilken lättnad!
Dessa trevliga möten kunde emellertid inte förhindra förstörelsen av Libanon.
Vi har i dag fått höra talas om en europeisk fredsbevarande styrka, men underligt nog inbegriper denna styrka bara sju av tjugofem medlemsstater.
Måste jag påpeka att det har funnits en fredsbevarande styrka i Libanon i 28 år?
Mitt hemland Frankrike har haft dryga utgifter för styrkan, men denna var fullständigt oförmögen att förhindra de tragiska händelser som vi har bevittnat, och i motsats till vad kommissionsledamoten har sagt till oss var den helt maktlös under den senaste tragedin och tillhandahöll bara några extra mål för de israeliska bomberna.
Uppgörelsen grundas bara på erkännandet av suveräna stater med säkra och erkända gränser.
Det är nödvändigt med en fri och oberoende palestinsk stat, vilket är något som inte har funnits på årtionden – ett tillstånd som det flesta av er inte verkar särskilt entusiastiska över.
Det kan inte bli någon fred utan en sådan stat.
Libanon som nyligen har befriats från Syriens kontroll måste öka sin auktoritet över hela sitt territorium.
Det är bara under dessa förhållanden som Israel också kommer att kunna få en hållbar fred.
När det till sist rör medborgarnas hjälp i återuppbyggnadsprocessen är vi trötta på att bygga upp det som andra har förstört.
Låt respektive sida hjälpa till med att reparera den skada man har orsakat; gör Libanon ansvarig för den skada som har orsakats av Hizbollah i Israel och Israel för den skada man har orsakat i Libanon.
Låt respektive sida axla sitt ansvar.
Det handlar om rättsstatsprincipen.
