# ID: svediakorp-gov471348
# author: Gianni De Michelis (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle vilja uttrycka mitt stöd för EU: s initiativ i Libanonfrågan, vilket innebär att vi återigen spelar en central roll i Mellanösternpolitiken på ett sätt som vi inte har sett på länge, och detta sammanfaller naturligtvis även med de misslyckade ensidiga initiativ som andra har antagit.
Men allting kommer att bero på resultatet och vi måste inse att det militära uppdraget och stödet till återuppbyggnaden inte är slutet utan början, inte ett syfte utan ett medel, och dessutom, vilket måste nämnas, ett medel som riskerar att bli fullkomligt otillräckligt om det inte omedelbart stöds av politiska och diplomatiska initiativ för att återuppta samtalen mellan de båda sidorna.
Det är först och främst detta vår debatt här i parlamentet bör handla om.
FN: s säkerhetsråd kommer att utgöra ramen, men initiativet måste oundvikligen komma härifrån, från Europa, EU, i förbund med Förenta staterna och Arabförbundet men där de viktigaste initiativen är våra.
Vi måste diskutera vad ett sådant initiativ kan komma att innebära.
Erfarenheterna från de senaste åren och månaderna har visat att ensidighet i sig själv inte leder någonvart, att försöket att lösa problemen i Mellanöstern bit för bit inte leder någonvart.
Vi måste gå bortom färdplanen, bortom säkerhetsrådets särskilda individuella resolutioner för Irak eller Libanon, och inse att tiden nu är mogen för en allomfattande strategi som på något sätt kan få alla berörda länder i området att sitta ner runt ett bord för formella samtal om alla olösta frågor, kritiska punkter och samarbetsområden.
Vi i Europa borde veta en del om detta, eftersom vi i Helsingfors för 30 år sedan lyckades lägga grunden till den förändring som några år senare slog världen med häpnad.
En sådan lösning skulle innebära en lösning för alla: för Förenta staterna, som skulle komma ut ur en knivig situation, för Israel, som skulle frigöra sig från den ensidighet som landet befinner sig i, för Arabförbundet, och allra mest för oss, för EU, eftersom vi på så sätt skulle kunna ge nytt liv åt Barcelonaprocessen och EU: s egen situation på samma gång.
