# ID: svediakorp-gov471343
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 808
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under konflikten denna sommar krävdes mer än 1 000 människoliv, de allra flesta oskyldiga civilpersoner.
En stor del av Libanon har lagts i spillror.
Om vi inte har lärt oss något annat av situationen, måste vi åtminstone lära oss att blicka framåt snarare än bakåt.
För att stoppa vapenflödet och stödja de humanitära insatserna bör vi snarast placera ut de 7 000 man som EU utlovat till FN: s interimstyrka i Libanon (Unifil) för att stabilisera situationen i södra Libanon.
Men vi måste förtydliga Unifils mandat att genomföra FN-resolutionerna i området.
Vi måste naturligtvis också gå ännu längre.
Vi måste agera samfällt.
På kort sikt måste vi kräva att Israel omedelbart häver luft- och sjöblockaden mot Libanon.
Vi måste kräva att man häver blockaden mot Gaza och vi måste hjälpa till med att upprätta en slagkraftig palestinsk regering.
På medellång sikt måste vi släppa in Hizbollah och Hamas från kylan igen, samtidigt som vi fördömer terroristhandlingar, och förmå dem att delta i en dialog om att etablera ett demokratiskt system.
Vi måste tillsätta en oberoende utredning om de civila dödsoffer som orsakats av alla sidor i den senaste konflikten.
Och som Kofi Annan framhållit är det inte genom vapenhot som man förmår Hizbollah att lägga ner vapnen och förhandla om en långsiktig lösning, utan detta måste ske genom dialog och förlikning.
Vi har också långsiktiga uppdrag.
Om vi ska uppfostra en ny generation som inte är genomsyrad av skräck och intolerans så måste vi bygga institutioner som garanterar långsiktig fred.
När Romano Prodi var ordförande för kommissionen talade han om att upprätta en europeisk-arabisk utvecklingsbank som skulle finansieras och skötas gemensamt av båda sidor.
Vi måste också överväga en säkerhetsorganisation i enlighet med Fogh Rasmussens föreslagna konferens om säkerhet och samarbete runt Medelhavet, som Martin Schulz nämnde.
Vi måste undersöka möjligheten att förena alla medelhavsländer kring en lämplig invandringspolitik.
Vi måste också övervaka allt detta genom den gemensamma parlamentariska församlingen för Europa – Medelhavsområdet (EMPA) där ni, herr talman, har investerat så stort politiskt kapital, och inget litet finansiellt kapital heller.
Låt oss lära av Einstein när han talade om för oss att man inte kan bevara fred med våld, utan den kan bara uppnås genom samförstånd.
Herr Tuomioja!
Ni pratade om EU: s anmärkningsvärda insats och betydande framgångar.
Jag lovordar det arbete ni utfört, men vi ska väl inte gå till överdrift.
Det är på grund av en kris som EU hamnat i det läge vi befinner oss i, trots något som Michel Barnier har kallat.
EU har inte den europeiska konstitution som behövs och som skulle ha gjort oss mycket bättre rustade för att handskas med situationen.
Vi placerar ut EU-styrkor, men detta är inte någon EU-styrka, även om det tack och lov är en följdriktig koalition.
När det gäller att fatta demokratiska beslut hankar vi oss fram bara hjälpligt.
Efter ert möte i Villmanstrand den 25 augusti sa Javier Solana att det var det viktigaste beslut som EU tagit på många år.
Varför är han i så fall inte här och berättar för oss om det och om villkoren som omger konflikten?
Han har mandat, men av vilken sort?
När vi frågade fick vi veta att reglerna för militärens engagemang var ” i strikt mening en angelägenhet mellan FN och dem som bidragit med trupper ”.
Därför har man sagt oss att det inte var ett ärende för EU.
Det är besynnerligt att inte Solana är här och berättar för oss om reglerna för engagemang i konflikten!
Faran ligger i att den stora allmänheten i Europa är övertygad om att EU har reagerat på krisen.
Om det går snett och vi får ett stort antal unga män som kommer tillbaka hem i liksäckar så kommer folk att vilja veta vem i Europa som bär ansvaret.
Någon blir tvungen att ta det politiska ansvaret.
Jag ber rådsordföranden att få ordning i EU: s gemensamma utlands- och säkerhetspolitik så att vi inte behöver ställas inför en sådan situation.
Avslutningsvis bör vi utbringa ett tvåfaldigt leve för EU: ett för Louis Michels snabba agerande och ett för Romano Prodis mod i samordningen av våra ansträngningar att hantera problemet.
Vi bör tacka kommissionen, det finska ordförandeskapet och den nya medlemsstaten Cypern för den enorma hjälp vi har fått där ifrån.
Vi bör även tacka Turkiet för dess mod att bistå oss med att sätta in trupper.
Vi löper dock fortfarande risken att insisterandet på nationell oavhängighet resulterar i global anarki.
