# ID: svediakorp-gov471342
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 976
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka ordföranden och kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner för deras ord.
Jag tror att krisen och försöken att finna en lösning – som de har beskrivit och som nu måste organiseras – erbjuder en historisk möjlighet för européerna och medlemsstaterna i Europeiska unionen, och inte bara för dem.
För som Erkki Tuomioja med rätta framhåller måste även andra, i synnerhet muslimska stater bidra, men de berörda européerna har ett unikt tillfälle.
Jag skulle vilja formulera det på ett annat sätt också: detta är inte bara ett unikt tillfälle, utan också en unik skyldighet, att göra någonting konkret, och att göra det nu, för att få till stånd fredliga lösningar.
För det måste sägas – och det har sagts här – att USA: s lösningar för regionen har misslyckats kapitalt och att deras misslyckande är en av orsakerna till dagens kris.
Det är därför vi européer har en skyldighet att nu försöka hjälpa till att finna en lösning.
Vårt bidrag får inte vara rent militärt, men det måste ha en militär dimension tillsammans med diverse andra som behövs i regionen.
Det som fordras är ett övergripande koncept, som inkluderar militära insatser på grundval av internationell rätt, humanitärt arbete och diplomatisk aktivitet, och som inte bortser från kärnan till konflikten i regionen, nämligen behovet av att lösa den palestinska konflikten, som är orsaken till instabiliteten i hela regionen.
Låt mig nu lägga fram en del av de saker som vi socialister betraktas som grundläggande och nödvändiga när det gäller detta övergripande koncept.
Detta handlar verkligen framför allt annat om Israels rätt att existera.
Vi europeiska socialdemokrater har inga tvivel om att Israels existens är central i vår politik, och vi går emot alla som äventyrar den.
I dagens läge måste vi dock också stödja Libanon, som var inne på rätt väg mot en stabil, sekulariserad demokrati när inbördeskriget väl var över.
Eftersom detta i stor utsträckning har omintetgjorts måste vi hjälpa det libanesiska folket att komma tillbaka dit de var före den militära konflikten, när hela regionen hade så många skäl att hoppas.
Vi måste också bygga upp Palestina, och här måste det primära målet vara att tillhandahålla humanitär hjälp i denna tragiska situation.
Det jag kan säga, från oss socialdemokrater, är att en dialog med alla krafter i Palestina inte längre kan undvikas.
Den är nödvändig och oundgänglig.
Vi måste främja och bygga upp det civila samhällets strukturer, för det är med dem, och med alla de krafter som är för dialog – i synnerhet dialog mellan kulturer och religioner – som vi måste vara partner.
Som föregående talare, däribland Hans-Gert Poettering, har påpekat har regionen fått nog av ömsesidigt ifrågasättande av den andres rätt att existera.
Vad regionen i stället behöver är respekt: respekt för andra värden, värden som kan vara av religiöst ursprung, men som icke desto mindre är konstruktiva och respekterar människans värdighet, respekt på grundval av det vi står för, våra västerländska värden.
Vi får inte göra islam till något slags hatobjekt.
Islam är en religion som utövas av nästan en miljard människor i hela världen, och vi får inte låta dem framstå i samma dager som en hop galna terrorister.
Det skulle vara ett fatalt misstag.
Därför är dialogen mellan kulturer så viktig.
En sak som jag anser vara viktig är att fångarna friges, och det måste ske nu.
Nu måste parterna i konflikten hålla ord, för det som behövs är förtroendeskapande handling, inte tomma ord.
Just nu, i den situation vi nu befinner oss, är åtgärder av det slaget oundgängliga – små steg, begripliga steg, steg mot tillit, och några sådana är att släppa fångarna och göra alla krafter i regionen delaktiga.
Alla staterna – inte minst Syrien – måste tas med.
Jag kan inte förneka att det har funnits stor besvikelse här i parlamentet – liksom i vår grupp – över det som har sagts i Syrien och på andra håll under de senaste veckorna.
Saken är den att Syrien behövs om problemet ska kunna lösas.
Om Syrien är berett att föra en konstruktiv dialog med oss uppmanar jag dem att visa sin goda vilja genom att återuppta den försiktiga dialog som redan hade inletts, och göra det möjligt för oss att, om än i det lilla, ta itu med frågor som gränsfrågorna och visa oss att de är beredda att återgå till förhandlingsbordet.
Låt mig i det här sammanhanget framhålla att till och med när kalla kriget rasade som värst kunde de två sidorna, trots alla sina skillnader, ändå tala med varandra via Europeiska säkerhetskonferensen, som vi inrättade.
Varför skulle vi inte kunna väcka liv i tanken på en säkerhetskonferens i den här regionen, en konferens som får alla parterna att sätta sig vid bordet, inte bara färdplansländerna – och med det menar jag EU, FN, Ryssland och Förenta staterna – utan också staterna i regionen, Arabförbundet, och Syrien också?
Det skulle verkligen vara värt att fundera på.
Jag håller med Hans-Gert Poettering när han säger att det inte finns någonting i världen som rättfärdigar riktade terrorattacker.
Bakom en sådan terrorism, ett sådant blint destruktivt raseri, finns varken mer eller mindre än ett förakt för mänskligheten som alltid får destruktiva följder.
Ingenting kan rättfärdiga terrorism av något slag, och därför är det vår gemensamma uppgift att bekämpa den.
