# ID: svediakorp-gov471339
# author: Erkki Tuomioja, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,549
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den senaste sommarens kris i Mellanöstern är den första i vilken EU har kommit att bli den internationella aktör som folk har haft störst förväntningar och förhoppningar på.
I synnerhet gäller detta för Libanons befolkning och regering men även mer i allmänhet i hela området.
Jag kan nöjt konstatera att EU har lyckats uppfylla förväntningarna och spela en viktig och till och med ledande roll i arbetet med att sätta stopp för fientligheterna, bevara vapenvilan och även i försöken att stimulera den politiska process som behövs för att stärka freden.
Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) höll i augusti två extra möten.
På mötet den 1 augusti lyckades vi nå en överenskommelse om slutsatserna.
I motsats till vad som skrevs i vissa fullständigt vilseledande pressmeddelanden gjordes detta i en mycket konstruktiv anda.
Slutsatsernas innehåll blev därefter grunden för FN: s säkerhetsråds resolution 1701 om eldupphör, som även innehöll riktlinjer för den politiska överenskommelse som behövs för att återskapa Libanons fullständiga integritet och självständighet samt för inrättande av den nya markstyrkan Unifil 2 för att se till att resolutionen genomförs.
Trots att konflikten för varje dag som gick skördade fler onödiga civila offer och orsakade lidande och förödelse utan att någon kom närmare vare sig de politiska eller de militära mål som de kämpade för, var det inte EU: s fel att det tog så lång tid för resolutionen att antas.
Den viktigaste lärdomen att dra utifrån denna konflikt är sannerligen att det varken finns militära eller ensidiga lösningar på de olösta frågorna och konflikterna i Mellanöstern.
Den roll som EU: s medlemsstater spelar har varit avgörande sedan antagandet av resolution 1701.
Vid vårt andra extra rådsmöte den 25 augusti, där även FN: s generalsekreterare Kofi Annan deltog, kunde vi utlova att Unifil kan och kommer att stärkas och sättas in, eftersom EU: s medlemsstater svarade på FN: s önskemål genom att bidra med upp till 7 000 trupper.
Det bekräftades dessutom på mötet att Frankrike, och från och med februari Italien, kommer att ansvara för operationen.
Unifil är inte en EU-operation och det är viktigt att andra FN-medlemmar, särskilt ett flertal andra muslimska länder, bidrar till operationen.
De första italienska och franska stödtrupperna har redan satts in.
För att undvika ett säkerhetsvakuum finns det behov av att snabbt förflytta trupper till området medan Israels försvarsmakt IDF drar sig tillbaka och de libanesiska beväpnade styrkorna gradvis inrättar sig i södra Libanon.
För att återställa fred och säkerhet är Unifils uppdrag att se till att trupperna drar sig tillbaka från södra Libanon och hjälpa Libanons regering och militär att kontrollera detta område och hela Libanon.
Medan den libanesiska militären avväpnar Hizbollah kommer Unifil även att ha en viktig uppgift som består av att se till att det humanitära biståndet kommer fram, övervaka vapenvilan och vara redo att agera om någon skulle hota freden.
Vapenvilan har, trots några beklagliga incidenter, respekterats.
Libanons regering är fortfarande enad och samtliga politiska partier, även Hizbollah, har uttryckt stöd för resolution 1701 och de politiska överenskommelser som den står för.
När det gäller humanitärt bistånd, skyndsam återhämtning och återuppbyggnad av Libanon har EU: s roll varit anmärkningsvärd.
Den internationella givarkonferensen i Stockholm förra veckan blev en stor framgång.
Europeiska unionens svar på det humanitära biståndet har kommit snabbt och varit betydelsefullt.
Det totala humanitära bistånd som utlovades eller faktiskt beviljades av EU och dess medlemsstater är ungefär 330 miljoner euro, vilket innebär mer än en tredjedel av de totala anslag som tilldelades i Stockholm.
Vi befinner oss redan i en sits då vi koncentrerar oss mer på skyndsam återhämtning och på att stärka de lokala möjligheterna.
Alla våra ansträngningar – den politiska överenskommelsen, återuppbyggnaden och stödet för Libanons integritet och självständighet i närvaro av ett starkt Unifil – är oumbärliga för fred och stabilitet i landet.
Det är även nödvändigt att utomstående aktörer och grannländer stödjer detta.
Därför måste vi vara beredda på att få Syrien att delta, som antingen kan utgöra en konstruktiv partner eller ha en negativ inverkan på situationen.
Detta kommer också att avgöra EU: s framtida relationer med Syrien.
Vid mina egna kontakter med Syrien, liksom vid andra möten, har vi välkomnat Syriens uttalade avsikt och villighet att respektera resolution 1701 och stödja genomförandet av den och att dessutom vara konstruktiva vid en omfattande fredsprocess i Mellanöstern.
För alla oss i rådet har det alltid stått klart att det inte kan bli någon varaktig stabilitet och fred i Libanon eller någon annanstans i området utan en återgång till fredsprocessen mellan Israel och Palestina.
Denna fredsprocess grundar sig på färdplanen och har en tvåstatslösning som målsättning, ett Israel där folk lever i fred och trygghet med en oberoende och livskraftig palestinsk stat som granne.
Tyvärr har stora delar av färdplanen tidigare angripits och de angrips fortfarande.
Dödläge har uppstått sedan de palestinska valen i januari som våra valobservatörer, ledda av Véronique De Keyser, otvetydigt bedömde som fria och rättvisa.
För att fredsprocessen inte ska avstanna är det mycket viktigt att Palestinas befolkning och valbara partier fortsätter att ta ställning för icke-våld, erkänner Israel och sätter stopp för alla terroristaktiviteter.
Vi har haft en osäker situation där det internationella samfundet har blivit tvunget att tillfälligt dra in det direkta biståndet till den palestinska administrationen och samtidigt försöka se till att palestiniernas humanitära behov skulle bli tillgodosedda och att palestinierna även fortsättningsvis skulle få tillgång till utbildning och medicinsk vård.
Detta har varit en svår uppgift för EU: s tillfälliga internationella mekanism, som instiftades av EU på begäran av kvartetten, och det har inte blivit lättare av att Israel vägrat släppa skatte- och tullkvitton som nu uppgår till mer än 500 miljoner US-dollar och som de är skyldiga den palestinska administrationen.
Som namnet antyder är den tillfälliga internationella mekanismen emellertid endast en interimslösning.
Vi måste bryta dödläget.
Vi måste ovillkorligen få alla kidnappade israeliska soldater, tillfångatagna palestinska lagstiftare och regeringsmedlemmar frigivna.
Vi behöver framförallt en palestinsk regering som på bred front helt och fullt respekterar alla de överenskommelser som ingåtts av den palestinska administrationen och som kan agera som en trovärdig partner som ingen kan vägra att förhandla med.
Vi behöver inte återuppfinna hjulet för att få igång fredsprocessen.
Alla nödvändiga delar är redan kända och återfinns i färdplanen och i andra dokument.
Att placera dem i rätt ordning är däremot en utmaning.
Vid våra diskussioner på Gymnich-mötet i Villmanstrand förra veckan var vi fullständigt överens om att EU nu måste inta en aktiv roll för att påbörja en återgång till fredsprocessen.
Hur enat, sammanhängande och effektivt EU än agerar är det emellertid uppenbart att vi inte kan uppnå fred enbart genom våra egna ansträngningar.
Vi måste bedriva ett nära samarbete med alla våra vänner i kvartetten, i synnerhet med Förenta staterna och Arabförbundet vars förnyade beslutsamhet att delta i processen kommer att välkomnas.
Framförallt måste vi givetvis uppmana parterna själva att sätta sig vid förhandlingsbordet och delta seriöst i förhandlingarna.
Folket i området har under en lång tid inte velat något hellre än att få fred och trygghet, och de har blivit alltmer frustrerade av sina ledares oförmåga eller till och med ovilja att ge dem detta, vilket har skapat ett klimat där extremism har tillåtits att frodas.
Det är därför nödvändigt att EU och andra lockar, övertygar, driver och pressar parterna och själva är beredda när och om det blir nödvändigt att delta även på plats.
EU gör redan detta med godkännande från parterna i EU: s gränsövervakningsuppdrag för gränsövergångsstället i Rafah (EU BAM Rafah) och EU: s insats för att stärka den palestinska civilpolisen (EUCOPPS) i regionerna.
Tyvärr har gränsövergångsställena Rafah och Karni helt stängts igen de senaste månaderna och Israel har inte besvarat våra upprepade uppmaningar att öppna dem igen.
I framtiden kan vi också behöva ta på oss andra och nya ansvarsområden som en del i fredsarbetet.
Behovet av en ny internationell konferens om Mellanöstern har påpekats av många.
Det finns stort stöd för ett sådant förslag inom rådet, men vi inser också att detta inte är någonting som kan påbörjas omedelbart, inte förrän parterna har kommit överens om att infinna sig vid en sådan konferens och det finns utsikter att en sådan konferens kan komma att ge positiva resultat som kan främja fredsprocessen.
Rådet kommer även fortsättningsvis att vara centralt delaktigt i fredsprocessen i Mellanöstern.
Vi har gjort klart att när det gäller samarbete med ordförandeskapet och kommissionen har EU: s höge representant, Javier Solana, rådets fulla stöd och mandat att göra vad som krävs och träffa alla lämpliga parter för att få processen i Mellanöstern att fungera och se till att den inte avstannar tills dess att vi har nått en omfattande fredsuppgörelse.
