# ID: svediakorp-gov471276
# author: Bernd Posselt (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är ett gott omen att vi antar avtalet med Albanien i dag, eftersom Franz Josef Strauß föddes den här dagen.
Han var den första västerländska politiker som bröt Albaniens isolering genom att resa dit som privat medborgare.
Alla som minns den tiden och det man då kunde åse i Albanien, och som sedan har besökt landet igen vid många tillfällen, vet vilken oerhörd utveckling Albanien har bakom sig.
Inget annat land i Europa har i modern tid varit så förtryckt och isolerat och utstått en sådan förföljelse, vare sig på grund av religion eller intellektuell frihet, trots att folket spelade en viktig roll i det medeltida Europas kulturhistoria.
Ett exempel är albanen Skanderbeg, den siste store europé som kämpade för frihet från ottomanerna samt tillsammans med Prizrenligan under 1800- och 1900-talen, bara för att förrådas av Europa vid Berlinkongressen – med andra ord ett land som hörde till de första offren inte bara för fascismen utan också för kommunismen, och som inte har börjat komma tillbaka till sin plats vid det europeiska bordet förrän nu.
Så oavsett hur berättigad vår kritik är och bortsett från att demokratin och rättsstatsprincipen behöver stärkas måste vi erkänna att inget europeiskt folk i modern tid har haft det så svårt på vägen mot europeiska strukturer, och det är därför landet behöver all solidaritet vi kan erbjuda.
Jag talar inte bara om staten här, utan också om infrastrukturen.
Det här är ett land som behöver massivt stöd från oss när det gäller att bygga vägar, skapa gränsöverskridande band med Kosovo och ansluta sig till energiförsörjningsnät.
Om Kosovo kan samarbeta och kommunicera ordentligt över gränserna med sina grannar i Albanien och Montenegro kommer landet på lång sikt att bli mindre ensidigt beroende av Belgrad.
Att bryta den isolering som landet brutalt utsattes för kommer att bli en omfattande uppgift för en generation, om inte fler, och jag kan inte annat än förundras över det mod med vilket Sali Berishas regering har tagit itu med detta.
Jag är övertygad om att premiärminister Sali Berisha har lärt sig mycket av de misstag som begicks förr och att han har en helt annan inställning till saker och ting.
Hur nödvändig kritiken än är har vi all rätt att ha en något optimistisk syn och ge landet det stöd som det förtjänar, inte bara på grund av dess tragiska historia, utan också på grund av dess potential, som är betydande ekonomiskt sett: detta är ju ett ungt land med en ung befolkning, som talar många språk och har en ny inställning och som är beslutna att anta en utmaning som deras förfäder tragiskt nog förnekades.
