# ID: svediakorp-gov471274
# author: Georgios Karatzaferis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 970
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Om en observatör från Asien, Afrika eller Sydamerika hade varit här och följt den här debatten skulle vederbörande ha undrat över många saker.
Samtliga talesmän för alla grupper har betecknat Albanien som ett land där brottsligheten gror, där det finns åtskilliga smugglare, där man handlar med barn.
Samtidigt hör vi alla talesmännen säga, ja, Albanien måste gå med i den europeiska familjen.
Jag tycker att det är lite konstigt.
Men det är fakta och vi måste granska dessa fakta.
Jag ska börja med det som Olli Rehn sa: att kommissionen och rådet är samstämda.
De har inte alltid varit samstämda, herr kommissionsledamot.
I oktober 2002 sa kommissionen att inga anslutningsförhandlingar skulle inledas.
Rådet framtvingade beslutet ensidigt och det är det som har lett till den situation som vi i dag befinner oss i.
Jag säger det för att återupprätta sanningen och ställa saker och ting till rätta.
Vi greker är grannar med albanerna, och som ni vet känner en granne till mer om den som bor intill honom än någon som bor någon annanstans.
Hur ligger det till här?
Faktum är att Albanien självt drog på sig en diktatur som hör till de hårdare.
När folken i Östeuropa betraktade Stalin som en diktator ansåg Albanien att han var mycket demokratisk och följde Mao Zedong.
Detta har lämnat avtryck i människors, och – vad viktigare är – ledningens, DNA.
Sexton år har gått, 16 år av demokrati, och ändå har inte den främsta kyrkan i staden Premeti återlämnats till kristenheten.
De använder den fortfarande som ett handelshus.
Sexton år senare, i ett europeiskt land, ett land som bara ligger 500 kilometer från Österrike, herr minister.
En kyrka som var en ortodox kyrka i sekler har inte återlämnats utan används fortfarande som ett handelshus.
Vad kan man svara på det?
Är det inte ett faktum att det är någonting som inte fungerar som det ska i det här landet?
Vi talar om ett land som förra året – inte tidigare, utan så sent som förra året – tog två månader på sig för att presentera valresultatet.
Herr kommissionsledamot, herr minister!
Kan ni föreställa er att Finland eller Österrike skulle ta två månader på sig för att presentera ett valresultat?
Valet hölls i Albanien den 2 juli och resultatet presenterade den 2 september, vilket betyder att den demokratiska strukturen inte fungerar som den ska, att det är något fel på den statliga förvaltningen i det här landet.
Det finns grekiska entreprenörer i Albanien som inte erkänner Sali Berishas lagliga regering i dag, eller Fato Nanos igår, som landets ledning.
De erkänner maffian, för maffian spränger deras byggen om de inte betalar skatter till den.
Det finns grekiska företag som har investerat åtskilliga miljoner euro, och just eftersom de inte stod ut med maffian som tvingade på dem sina egna utpressarskatter överger de nu sina byggen och sina maskiner och flyttar ut.
Var tredje bil som den grekiska polisen kontrollerar vid gränsen innehåller hasch.
Så stor andel är det.
Hur kan vi ha ett sådant land som inte kan organisera sin stat?
Jag håller med om att vi alla måste försöka hjälpa det här landet att finna sin väg, men om vi anser att det är moget är jag verkligen rädd att vi kommer att få problem.
Tiden är ännu inte mogen.
Vi, Europas civiliserade folk, företrädarna för Europas folk, kommer hit och beslutar att inte släppa in Serbien i unionen, men att släppa in Albanien.
Vi släpper inte in Serbien eftersom Carla del Ponte var emot det, men Carla del Ponte ville inte ha Kroatien, och om Österrike inte hade lagt in ett veto om Turkiet förra året hade Kroatien fortfarande varit kvar utanför unionen.
Så Carla del Ponte kommer och dikterar vilka länder som ska och inte ska bli medlemmar i Europeiska unionen.
Är det inte så?
Hur kan vi vilja ha Albanien och hålla Serbien utanför, Serbien som har en bättre organiserad stat, en högre utvecklingsnivå och mer kultur?
Är det inte så?
Nu, alldeles nyss, gjorde kommissionsledamoten ett elegant men betydelsefullt medgivande om att detta är skälet till att Serbien inte går med i Europeiska unionen.
Vi måste ta hänsyn till fakta, att det här är ett land med hög kriminalitet som regeringen inte kan styra.
Regeringen har kanske ambitionen att styra det, men den klarar inte av det, eftersom det överstiger dess förmåga.
Inte heller handeln med barn kan styras.
År 2006 har vi handel med barn, för Guds skull!
Det finns en hel del narkotikahandel och naturligtvis finns det – vilket är en politisk fråga som jag tror att man med viss ledning kommer att få bukt med – en ohejdad chauvinism som inte bara begränsar sig till Kosovo eller Skopje, där det förekom oroligheter för några år sedan, utan som riktar sig mot Grekland.
Hellenska republikens president kom på officiellt besök och de albanska muslimerna buade ut honom, och det förekom incidenter och var ett förskräckligt rabalder.
Därför måste vi granska frågan om den chauvinism som kännetecknar det här landet och frågan om pressfrihet.
När ett land berövas pressfriheten berövas det sina grundläggande rättigheter.
Därför måste vi tänka oss för ordentligt innan vi bestämmer oss.
Det här landet behöver utbildning och en hård skolning innan det kommer med i Europeiska unionen.
